Vid det här laget känner nog alla till mej som en enveten "anti-tonewood" internetkrigare.
Kommer jag ändra min uppfattning efter detta experiment?

Både ja och nej faktiskt!

Varför ja?
Jag har iförsig provat byta stall på gitarrer tidigare, med hörbara resultat.
Ändå var jag med den erfarenheten i bagaget onödigt hård mot Jonken när han pratade om hur träskruv vs bussning-skruv på Floyd Rose påverkar ljudet. Jag är helt säker på att han har rätt. Jag hakade nog mest bara upp mej på hur ljudskillnaderna beskrivits. Vad är mycket skillnad, eller lite skillnad? Det är personliga upplevelser och helt subjektivt vad man anser är mycket och lite.

Johan Segeborn gjorde ett liknande test med två Les Pauler; en med tune-o-matic, en med Floyd Rose.
Kunde höra samma skillnader i hans test som i mitt här nedan!

Som exempelvis kan jag ju själv ha svårt att köpa en gura i vitt bara för att den råkar ha en viss nyans av gult i sig, för då tycker jag den inte är tillräckligt vit... för MEJ är det mycket skillnad. För andra är det nog inte det. Jag måste lära mej acceptera att Jonken kanske tycker att skillnaderna är stora.

Varför nej?
Mina erfarenheter pekar fortfarande på att det som påverkar ljudet i gitarren är i följande ordning:
1. Förstärkare + högtalare (samt mickplacering) <--- detta tror jag INGEN kan argumentera emot... men go for it
2. Pickup (dom flesta kan höra skillnad på ett pickupbyte)
3. Kabel ("sämre" kablar tappar mycket diskant, vilket jag tror dom flesta säkert känner till)
4. Stall (troligtvis mer typen av material den är gjord i, än typen av stall)
5. Skallängd (påverkar ton, har experimenterat med detta tidigare)
6. Träsort? Finish-typ? Återstår att se

VIDEON!
https://www.youtube.com/watch?v=wgE4d75dzIs

Motbevisar detta indirekt min tidigare ställning till att rostfria band inte låter annorlunda än vanliga nickelband?
ABSOLUT! Jag har bara inte gjort något riktigt experiment utan bara talat ur min uppfattning. Det gör säkert skillnad.
Så där måste jag erkänna att jag själv vart dumdristig. Men utan att ha testat A/B test mellan vanliga band å rostfria band, så vill jag nog inte uttala mej om hur mycket skillnad jag anser att det gör.

Vill påpeka att jag är inte rädd för att motbevisa mej själv.
Att jag försöker stå för den åsikt/erfarenhet jag har av något för tillfället är nog bara mänskligt.
Alla har olika erfarenheter å vill få sin världsbild bekräftad, å jag skulle ljuga om jag sa att jag är annorlunda å helt objektiv i allt.

Jag gjorde ju detta test spontant utan att ha annonserat att jag skulle göra det innan, så jag HADE kunnat gjort testet, inse att jag haft "fel" och skämts, å därmed heller inte publicerat exprimentet online: men det vore slöseri med tid, samt att ljuga för sig själv, och hålla fast vid någonting som inte stämmer.

Jag önskar jag hade råd att göra fler experimentvideos, men gitarrer är dyra saker och inget man köper bara för att experimentera sönder hursomhelst.

Kanske dags att införa en skala på hur skillnad upplevs:

1: Förändringen syns men ingen mänsklig varelse kan uppfatta det, men snyggt blev det.

2: Förändringen hörs om man lyssnar noga, dock ej i bandsituation .

3: Förändringen hörs tydlig, kanske till och med i bandsituation om man kämpar och vill nog mycket.

4: WTF spelar du orgel, nä det var visst samma gitarr som du moddat

Lite grovt

Kan också reagera på att man beskriver extremt små ändringar som ger ENORM skillnad men ingen annan kan höra.

Blindtester är brutala att ta död på dessa myter.

Sen är det ju så att många byter flera saker samtidigt , tex potar o kondensatorer samt kablage i samma veva (då de säljs färdiglött) sen är det
svårt att veta exakt VAD som gjorde skillnad.

Förresten du glömde punkten 'nya strängar' det borde göra skillnad också

Nu vill jag iförsig inte införa regler hur man beskriver saker... Man kanske bara skulle fundera lite på

Jag tycker ju exempelvis att en lätt gulnad vit är oköpbar. För mej är det mycket skillnad. Så jag kan förstå hur någon menar när dom säger "det är enorm skillnad på nickel vs rostfria band!"... Men i verkligheten är skillanderna inte så stora som man vill påstå.

Människor gillar att överdramatisera saker för att göra sin poäng hörd.

Typ, nån ramlar lite å sen ska dom återberätta inför grabbgänget å så blir det till slut "jag vurpa som ini helvete!!!" fast det kanske inte var så värst dramatiskt egentligen. Så antingen överdramatiserar man för att försöka övertyga andra, eller så gör man det för att försöka övertyga sig själv.

Med det i åtanke: jag har 5 "snövita" gitarrer. Inte EN ENDA har exakt samma nyans

Läs mitt inlägg här ovan angående överdriven beskrivning av olika saker

Faktum är att båda gitarrerna i videon hade nya, eller hyffsat nya strängar. Ena guran att strängar en dag gamla, knappt spelade.
Andra guuran jag satte pickupen i hade sprillans nya inför testet. Men det är samma tjocklek å så. Försökte få till ungefär samma stränghöjd å så också.

Nå inte jag heller jag skojjade bara FUCK the RULES!

Iförsig förstog jag att du skojade men jag är tråkigt

Vad jag menade är att när man byter en mick eller stall kanske man passar på och byta strängar också och är de gamla nötta
så finns en skillnad även där i ljudet.

Aja, du menade så. Jo absolut är det så.
I videon ovan är skillnaderna i strängens liv väldigt små dock. Vill bara klargöra det om någon vill in och vara petnisse

Snygg passning till Jonken och en allmänt saklig nivå. Det finns vedertagna belägg inte bara för att en gitarr är beroende av förstärkning, även en upplevelse kan förstärkas. Förhoppningsvis har Jonken inget emot att vi lånar hans namn och en del karaktäristika till en i övrigt fiktiv person i en modell:

1. Jonken skruvar i floydstolpar direkt i trä. Känslan av en skön friktion när gängorna skär genom trä fortplantas via verktyget till handen.

2. Jonken monterar stallet och njuter av resultatet. De nya stolparna ser snygga ut och jobbet är perfekt utfört.

3. En rad belöningssubstanser frisätts i Jonkens hjärna, framför allt dopamin.

4. Instrumentet strängas och intoneras. Förväntan och längtan att få dra några testackord är stor, nästan lite upphetsande. Det sympatiska nervsystemet ökar sin aktivering. Jonkens binjurar utsöndrar adrenalin och noradrenalin.

5. Dopamin gör att känslor blir starkare, noradrenalin och adrenalin gör att vakenhetsgraden ökar och sinnesintrycken som hörsel och sensorik förstärks. Monteringen av de nya stolparna ger en närmast euforisk upplevelse. Känslan före och efter bytet av stolparna går liksom inte att jämföra.

6. Vid den kritiska utvärderingen av projektet några dagar senare tillsammans med gitarrens ägare färgas Jonkens intryck undermedvetet av upplevelsen 1. till 5. några dagar tidigare. Jonkens positiva attityd smittar av sig. Båda förstärker varandras positiva intryck av de nya stolparna.

7. Sätt in i princip vilken emotionellt och neurologiskt fungerande person som helst här och resultatet blir med stor sannolikhet detsamma. Det är så människor fungerar.

Jo så där funkar vi nog. Jag har också upplevt sånt där när jag gjort saker. Det är därför jag försöker se till att alltid spela in saker så att man har en "objektiv" domare i form av... ja, en ljudinspelning. Då finns ingen "confirmation bias" och man måste lita på resultatet.

Blindtester är sämre rent kvalitativt då dom inte testar under de förutsättningar som gäller normalt för det man vill mäta. Risk för bristande validitet

Blindtester är kan vara otillförlitliga vid kvantitativa analyser då det sinne som detekterar kanske inte har tillräcklig känslighet. Risk för bristande reabilitet.

Hur kan det inte vara tillförlitligt?

Om jag vill spela in en skiva, och ha en gitarr som låter som jag vill, är det inte bra att gå tillväga genom att... ehum... LYSSNA på inspelningarna?

Jag menar alltså inte att jag gör blindtester för mej själv.

Däremot kan jag utifrån testet i trådstarten, förstå att jag nog gillar hardtail stallet mer tonmässigt. Kommer jag sluta med floyd rose pga det? Nä, det är inte tillräckilt stor skillnad. Båda låter bra. Men jag gillar att det är lite mer snärt i hardtail stallet. Bra när man ska riffa snabbt

Tillförlitligheten här brukar kallas signifikansnivå. När du testar genom inspelning-uppspelning blir det en form av insamling och analys av mätdata. Du mäter egentligen inte skillnaden mellan gitarrerna. Du delar bara in ditt material i mätbara och inte mätbara skillnader i förhållande till inspelningens respektive uppspelningens kvalitéer

Fast det är väl det som spelar roll ljudmässigt närm an väljer en gitarr? Vad det låter som? Antingen inspelning, live eller annat?

Vid inspelning så spelar ingenting annat än det som komner in i inspelning roll.

Det är okey men då kan du egentligen bara jämföra ditt resultat med andra som gjorts under precis samma förutsättningar. Du mäter bara om det blir skillnader på dina inspelningar. Att din inspelning-återgivning inte visar på någon hörbar skillnad innebär inte att det inte finns en direkt hörbar skillnad i andra sammanhang. Det kan räcka med en bättre mick, högre upplösning på inspelning-återgivning, att man lyssnar live osv. Att ändå göra den analysen bygger på induktion, ett hypotetetiskt resonemang utan egentligt bevisvärde.

Ytterligare en "confounder" eller störande variabel är att du kanske inte spelar på samma sätt. Som när du skriver:

Då är jag med på hur du menar såklart är alla inspelningar inte likadant utförda.
Jag gör mina inspelningar så gott jag kan med dom saker jag har tillgängliga, och hoppas det duger åt resten av världen.

Men jag kan heller inte gå till den detaljnivå där jag måste spela alla typer av alla olika riff. Det går liksom inte göra inom realistiska tidsramar.

Den här skalan är bra. Den är högst användbar nästa gång det blir härdsmälta i diskussionen om skillnader ljud. Audioskillnad hörbar och mätbar som en logaritmisk ökning 1-4.och omvänt upplevd psykoakustisk skillnad.

Dina test är lika underhållande varje gång. Keep up the good work!

Jag tror man sover bäst om man accepterar att summan av delarna på en gitarr påverkar ljudet.
Vad man än kommer fram till om att stallet påverkar så, träet så, mickarna så osv så kommer man att hitta massor av gitarr som motbevisar det om man bara okar leta.

En gitarr får x egenskap av att, till exempel, byta till stålklackar på stallet.
Då är det lätt att leva efter "stålklackar på stallet gör x med ljudet" och tro att det är konstant.
Sen gör man exakt samma byte på en annan gitarr, kan vara exakt samma modell, och får ett helt annat resultat.
Sen gör man det på 20 olika gitarrer och får 18 olika resultat.

Jag har 10-12 stycken exemplar av ibanez RC modell i min samling. Ingen av dem låter likadant.
Och då menar jag "inte likadant" som i att alla som provat eller lyssnat hör skillnaden.
Jag har ett stort gäng RG som olika modeller med samma trä och hardware på alla, alla låter olika.

Jag har säkert 30 gitarrer med exakt samma mickar, alla låter olika, några radikalt olika.

Ibland provar 20-30 gitarrer av exakt samma modell, exakt samma allt.
Ingen av dem låter exakt likadant och några rejält olika.

Jag har gitarrer som är helt olika typ och modell, med helt olika mickat, som låter nästan exakt likadant.
Två gitarrer som låter exakt lika har jag aldrig stött på.

Vad kommer man fram till? Att ingenting är konstant och att allt som man lyckas komma fram till "hur det är" går att slå hål på och motbevisa. Gitarrer är som oss människor, individer som reagerar olika på samma sak.

/Magnus

Jag har ju inte haft erfarenhet av ens i närheten lika många gitarrer som du:

men jag håller med dig helt å hållet. iförsig, är det ingen ny inställning till gitarrer jag har; jag ar länge förstått attd det enda som är säkert: man vet aldrig riktigt hur det blir!

Knappast enda gången jag tagit upp det:

Men detta är ett exempel på en gitarr jag mepprat med förr (har ej kvar) som på pappret har ALLA fel i boken:

1. Plywoodkropp
2. Fastskruvad spånskiva där jag fräste bort floyd-routen
3. Gammalt hardtail stall med plastshims

Ingen skulle betala 100 kr för skiten ens. Men den LÄT BRA. Den hade helt otroliga övertoner när man pinchade, samt rätt bra sustain.



Sedan har jag gjort HPD-guror som istället har alla rätt enligt "boken", och har ändå blivit skitdåliga.

Bra sammanfattat, men vet aldrig hur det blir.
Och det är ju, om man skall vara lite djup, det roliga med att pilla med gitarrer.
Skit på pappret blir guld, guld på pappret blir skit och allt där i mellan.

Så länge man inte låser sig vid " så här är det" och låter det styra ens val är det ju vackert så.
Men oj vad många som gör sig björntjänsten med att låta dåligt underbyggda "så är det" styra.
De har provat en förstärkare med EL34 som de inte tyckte om och bestämmer sig för att EL34 tycker jag inte om.
Som om enda orsaken till att den inte föll en i smaken är baserat på slutrören, nått annat kan det ju inte vara, liksom.
En mick med keramisk magnet som inte föll en i smaken så ratar man allt med keramisk magnet.
Osv osv osv osv osv.

Jag har själv bestämt mig för massor av såna idéer, men lyckligtvis varit öppen nog för att få dem kasserade.

Dumt att stänga av sig själv, tycker jag.

/Magnus