Ta gretsch white falcon som exempel från verkligheten då, byggdes från början som ett skrytbygge för att visas upp på NAMM -54 men fick så mycket uppmärksamhet att gretsch bestämde sig för att göra en produktionsmodell och har nog hjälpt att sälja massor av gretschgitarrer, både av just den modellen och andra, genom åren och att i största allmänhet göra reklam för gretsch.

Nej, jag vet inte.

Alla åsikter är personliga, det är därför du inte har nåt att komma med när du säger "Jag bojkottar gärna en butik för att dom har superdyra uppvisningsgitarrer".

Lite skillnad på en mässa allmänheten inte har tillträde till och en liten butik.

Klart du inte vet.

Ah! Du menar att just mina åsikter är extra personliga och därför inte är värda att tas på allvar...

Aktuell status: du är icke trovärdig och jag skulle inte satsa något på att du efter detta kommer att komma med något av vikt. Det var tråkigt.

På vilket sätt skulle psykologin bakom det hela skilja sig på en mässa och i en butik menar du?

När det är vedertaget att det fungerar på ett visst sätt inom branschen samt många andra branscher och du ifrågasätter det med hänvisning till dina personliga åsikter är dom inte värda att tas på allvar.

Det sa jag inte. Men det går inte att köpa något på NAMM.

Du påstår så gång på gång. Ingen källa denna gången heller. Det är som sagt... tråkigt.

Det är väl personligt om man vill betala för mycket , om man man bortser ifrån de rent moraliska aspekterna.
Min åsikt är dock att gitarrer sällan är bättre efter 5 K



Jag håller helt med Vinyljunkie , det är en massa påstående men inga " bevis " på någonting.
Att det skulle vara en vedertagen standard inom branscher gör det inte till någon sanning direkt.

Att det är en vedertagen standard inom branscher gör inte vad till någon sanning?

Så om psykologin bakom det hela funkar ungefär på samma sätt på en mässa som i butik och ett dyrt uppvisningsobjekt skapar sug efter gitarrer på en mässa borde det då inte skapa sug i en butik med? Och eftersom folk kan köpa gitarrer i en butik borde det då inte också sälja gitarrer?

Vanlig logik verkar liksom inte bita på dig :S Men om jag frågar såhär då: Om dyra uppvisningsobjekt inte är en marknadsföringsteknik, vad är det då? Ett sätt för tillverkare och återförsäljare att slösa med pengar eftersom dom ändå inte vill ha några?

Vill du ha en källa, ta en kurs i marknadsföring, fråga en expert eller en psykolog.

Precis

Du skrev tidigare att om man kliver in i en butik med uppvisningsobjekt så gör det att man köper något annat. Torde inte din pseudopsykologi säga att man inte blir sugen att köpa något alls när inget är till salu?

Det är säkert en marknadsföringsteknik med dyra uppvisningsobjekt. Det jag ifrågasätter är om den fungerar.

Jag behöver inte gå någon kurs. Jag är tämligen säker på att jag har rätt i denna kontext. Du lyckas bra med att cementera denna uppfattning när du både slår dig för bröstet och samtidigt aldrig kan hänvisa till något konkret bortom dina vid det här laget ganska tjatiga påståenden.

Väldigt lång tråd detta blev...Jag kan bara gå till mej själv,men jag är kanske udda!
Jag är otroligt,sjukligt,nördigt intresserad av gitarrer och allt som hör därtill (en av anledningarna till att jag hänger här tex..) ,därför går jag in i en affär där det hänger fina,dyra,exlusiva ,fräna gitarrer i skylten bara för att kunna klämma o känna på lite nära håll.
Det hela brukar sluta med att jag köper med nåt som jag känner att jag behöver just då,win win situation..
Det är väl lite det som är tanken bakom "lockvaror" som det så fint kallas.
Gitarrer är en sjukdom som jag gladeligen dras med

Trevlig helg!!


//Robban

Är inte lockvaror extra billiga varor, sånt som är på extrapris? Som ska locka oss till att handla annat dyrt när vi ändå är där. Den sortens trix tror jag nämligen fungerar - i en livsmedelsaffär...

......................................................................

Det sa jag inte, men chansen är ofta större att folk går in i en butik ifall det finns spännande grejer i butiken att titta och klämma/känna på och chansen är större att man köper något ifall man faktiskt går in i butiken än om man inte gör det. Och ser folk ett gitarrbygge av tillverkare X dom blir imponerade av är chansen att dom tänker "dom där X kan ju sina grejer" eller till och med "den där gitarren blev jag riktigt sugen på men har inte råd så jag köper ett billigare alternativ". Om inte annat så får det ju kvalitetsgitarrer i billigare prisklasser att se ut som riktiga kap.

Varför skulle min "pseudopsykologi" säga det? Dessutom, på en mässa är det mesta som visas upp tänkt att bli produkter som sedan säljs så även om man inte kan köpa det precis där så är återförsäljare och konsumenter medvetna om att produkten kommer finnas på marknaden så småningom. Och till och med i exemplet med white falcon, som från början inte var tänkt att vara en produktionsmodell, så skapade det ju köpsug.

Varför skulle tillverkare och återförsäljare fortsätta med den här tekniken om det inte fungerar?

Du kommer ju inte heller med något konkret precis. Skillnaden är att jag har presenterat en rad logiska argument medans du bara har presenterat din personliga åsikt om fenomenet.

Jag försöker förklara att det är en vedertagen standard. Det väl rimligtvis vara en sanning att det är en vedertagen standard ifall det är en vedertagen standard? Eller vad syftar du på med "det"?

Du får nog läsa lite bättre vad jag skriver. Jag repeterar därför argumentet att det är skillnad på vintage-kunder och "Epiphone/Squier-kunder". Att en försäljningsteknik för en viss typ av kunder ska funka med "utställningsvaror" som attraherar en helt annat typ av kund känns inte rimligt.

Jag tycker därför dina argument är ologiska.

Du behöver nog inte förklara "att det är en vedertagen standard"
Men bara för att något är standard är det inte en sanning.
Det var vedertagen standard under en väldigt lång tid, att jorden var platt.

Fungerar det eller fungerar det inte? Möjligtvis är jag fel ute men gissningsvis är varken vinyljunkie eller bapman affärsidkare inom musikinstrumenthandeln så om någon/några med gebitet som födokrok kan ha delge oss sina tankar om spörsmålet vore det välkommet. Vanligtvis blir det en annan tyngd i någons utsaga om de facto samma någon har kunskaper inom området han/hon uttalar sig om. Förresten vad jobbar ni med? Själv jobbar jag som spec.pedagog.

Jag driver inte affärsverksamhet, jobbar inom R&D på ett stort svenskt, globalt agerande, företag inom detaljhandeln. Alla projekt jag jobbar i, eller har jobbat i, går i princip ut på att höja "premiumkänslan" i våra top of the line (dyra) produkter. Vår erfarenhet, noggrant statistiskt säkerställd, är att det ökar försäljningen av våra low budget och medium budget produkter. Inom branschen slås företag som inte hänger med i utvecklingen ut, även vi på vissa marknader.
Tyvärr kan jag inte avslöja vilket företag eller vilken bransch (jag skulle helt enkelt bli avskedad), hemlighetsmakeriet är enormt runt R&D och bara ökar, annars kunde det kanske fungera som "bevis", men det är en helt annan bransch så....maybe not
Detta var nog inte till mycket hjälp, kan bara inte fatta hur man kan ha missat att det fungerar så här i de flesta (finns säkert undantag) branscher.
Naturligtvis finns det undantagna individer, som inte dras med i det här spelet, för det är ju ett spel, men om det inte fungerat så hade många företag inte kunnat ha strategier för att växa, strategier som innehåller allt från riskbedömningar till uträknade förväntade vinster mha marknadsundersökningar.

Det här tog ju en lite lustig vändning..

Om det hänger en 58 sunburst les paul inne i en affär går jag gärna dit och kollar. Kanske köper man något annat samtidigt.

Men om det hänger en ny Gibson för sexsiffrigt belopp så kommer ju min känsla vara samma som om jag ser den på Thomann. Jag kommer ju fortfarande tycka att den är överprisad.

Jag jobbar med IT och säljlogistik hos en av världens största distributörer av hemelektronik,
jobbat inom Retail i 30 år på typ alla positioner, inköp, sälj , logistik, service , IT mm.

Började i butik som säljare.

Missade att skriva, för min del tror jag att det fungera.

Så vad har vi här då? Några som tror att det fungerar eftersom de tror att det fungerar på dem själva. Nån som kategoriskt vet att det fungerar och ett par som inte tror att det fungerar eftersom det inte fungerar på dem själva.

Vi är olika... så frågan är ju mest i vilken grad det fungerar? Om det är en vedertagen princip så kan det vara så att branschen anser att andelen det fungerar på är tillräckligt stor för att köra med den tekniken.

Jag har drivit tesen att det inte går att jämföra kunder intresserade av vintage med de som bara köper nytt. Southbeck visade på att det visst går att göra det. Jag tror dock han är ett undantag.

Jag vare sig vill eller kan avslöja vad jag jobbar med men jag har också mångårig erfarenhet av detaljhandeln, både som säljare, inköpare och ansvarig för hur butiken ska se ut; det som på anglosaxiskt nyspråk kallas för visual merchandiser. Jag skulle aldrig få för mig att ha en överprisad "utställningsvara" i den butik jag ansvarar för, det skulle vara ett hån mot kunderna. Det skulle bli sura miner och det är verkligen ingenting man eftersträvar eftersom man vet att folk tenderar att prata/skriva mer om negativa upplevelser än något annat. Därför tror jag att den här marknadsföringsstrategin vi diskuterar är förlegad. Den passar inte i vår moderna uppkopplade tidsera. Möjligen i ett stort varuhus där kunderna inte får en personlig upplevelse av ett besök.

Det är en sanning att det under en lång tid var en vedertagen standard att jorden var platt.

Fast nu är ju inte världen indelad i "vintage-kunder" och "epiphone/squier-kunder", inte på långa vägar. Det finns mer än två sorters kunder, snarare så är alla kunder olika, lockas av olika saker, motiveras av olika saker i ett gitarrköp och så vidare. Därför används ju flera olika tekniker för att locka kunder, inte bara "uppvisningsobjekt". Och det är säkert så att vissa är såna att dom väljer att bojkotta företag som använder marknadsföringstekniker dom tycker är "dumma i huvet" men det rör sig förmodligen om ett så litet antal individer att det är försumbart.

Sen tror jag också att fenomenet handlar väldigt mycket om att bygga sitt varumärke.

Jag tror att tror är nyckelordet



Det är antagligen sant.

Jag påstår vare sig att det funkar eller inte,
förutom att det funkar inte på mig vilket iofs
är ointressant.
Frågan är varför det hävdas så bestämt att det funkar.
Det är däremot intressant.

Vilken ofattbart störande tråd, bland det värsta jag läst på länge och jag fick mycket ont av att läsa den.

Något kan faktiskt vara dyrt utan att för den skull vara överprissatt.

Jämförelse kan göras med bilar, Ferrari är jäkligt dyra men har ändå en trogen kundkrets.

Sedan verkar vissa ha svårt att förstå att det inte alltid enbart handlar om kukmätning utan att det också existerar tvättäkta intresse, passion och livsglädje.

Finns utan tvivel bilentusiaster som köper och kör Ferrari av ren passion och glädje, inte som någon jävla kukmätare.

På samma sätt kan det vara med dyra elgitarrer gissar jag eller för folk som köper det som samlingsobjekt, aldrig något som stört mig för fem öre, kan tvärtom finna det ganska fascinerande och intressant (trots att jag inte har råd själv).

Sedan om en fin dyr gitarr i skyltfönstret kan fungera som lockbete eller får en negativ effekt för en viss butik. Hmmm, ja, här i landet lagom med jantekomplex är det nog en kraftig risk att det stör en hel del, det verkar så. För att störa så få som möjligt är det kanske dumt ur ett marknadsföringsperspektiv, medelvägen, lagom ni vet. Fast det beror också på vilket köpgrupp och kundkrets som en viss butik vill attrahera eller inriktar sig på, är det en exklusiv vintage butik så är det helt rätt men inte för 4Sound?

Det är skillnad på dyrt och mycket pengar.
En ferrari kostar mycket pengar. En nyproducerad Gibson för 250.000kr är fan dyrt hur man än vänder på det.

Den är extrem, skulle inte tro du ser den hänga på 4S eller någon annan butik i Sverige.
Däremot gitarrer för typ 60-70-80 tusen skulle jag tro är gångbara och till och med säljer ibland (tex Marc Bolan LP:n)

Då är det ändå 3-4 ggr kvar innan man hamnar på 250 K.
Över 100k har jag personligen inte lagt på en gitarr (ännu)

Om någon ändå absolut vill ha en så dyr gura så är det väl nån studioägare/producent typ..
Kanske nån i idoljuryn ... (Inte Bxxx)

Sitter just och kollar på 'Million dollar listings'.... Lägenhet för 30 Miljoner $ ....

Eller hur.