Spelar lite musik med bandet där jag gärna vill svaja lite brutalare och börjar fundera på att skaffa/bygg/modda något med låsbart svaj.

Jag har inte funderat så mycket på låstbara svajsystem sedan 80-talet och funderar nu på vad som kan vara bra/bäst, inte minst om man är lite petig med tonen? Är OFR som gäller eller någon Ibanez-variant? Eller något helt annat? Det behöver inte passa någon särskild gitarr, utan vi kan diskutera vad som helst?

Tyvärr är inte perfekt justerade vintage-stall något alternativ, inte PRS heller. Jag har har provat båda varianterna.

Ibanez Edge.

Ibanez Lo-Pro Edge är näst bäst. Fråga Steve Svaj!

Gotoh Floyd
OFR (tyskt alltså, ej koreanska FRT-1000)
Schaller Lockmeister
Eller som sagt, Ibanez Edge dom dyrare

Lägger min röst på Ibanez Edge också.

Jag kan bara prata för mig själv. I min värld är det bara OFR eller EDGE som gäller i den låsbara världen. För mig finns det ingenting annat som klarar av de krav som jag ställer på ett låsbart svajsystem: -Ton, -funktion, -kvalitet.

När det gäller OFR:
Vill man ha maximal ton ur ett låsbart svajsystem; rekommenderar jag att testa direktborrande träskruvar (woodstuds):


Istället för studs med inserts:



Det är en avsevärd tonskillnad mellan dessa två varianter oavsett vilken svaj modell man använder.

En annan grej som jag personligen föredrar är fetare stallblock i mina svaj.


/ Jonken
RIP Mosrite

Jag är ju absolut inte rätt man att svara på frågan! Tycker att soundet är fullständigt uttjatat!
I min bok finns det bara en gitarrist som lyckas hitta ett musikaliskt användande av darrspaken och det är Jeff Beck!
Han kör ju med standard Fender stall och rullsadlar. Funkar det för han så funkar det för alla andra!

Det här bandet har en riktigt bra gitarrist som spelar med låsbara svajsystem och som gör en del intressanta saker med svajet som frestar på lite mer än nämnda Jeff Beck. Lyssna på första skivan: https://en.wikipedia.org/wiki/Van_Halen_(album)



Jag lyssnade en hel del på den skivan när den var ganska ny, men sedan har jag inte lyssnat så mycket på många år, men för ett tag sedan återupptäckte jag den och blev sugen på att utforska svajeriet lite mer och jag lyckas tyvärr inte få mina olåsta svajar att hålla stämningen så bra som jag vill trots att jag provat lite olika YouTube-tips. Därför har jag börjat fundera på ett låsbart svajsystem.

OK, så det är OFR och Ibanez Edge som gäller och eventuellt Gotoh FR.

Vad är för- och nackdelarna med OFR och Edge?
Hur skiljer sig Gotoh från OFR?

Ett Ibanez är ungefär dubbelt så dyrt som ett Gotoh och OFR kostar ju ungefär som Edge, så då vill man ju att det ska vara klart bättre...

Jonken: Tack för tipset om långa skruvar istället för korta bussningar. Det verkar smart.

Du menar så här: https://www.youtube.com/watch?v=BRXpGWxYTMM

Håller med om Edge och Schaller Lockmeister. Hyggligt modernt mot rätt traditionellt inom kategorin "Floyd Rose". Edge är mindre känsligt för amatörmässig setup, Schaller mjukare med mer direkt känsla. Och möjligen bättre akustisk ton. Vissa saker blev rätt från början.

Jag föredrar egentligen Gotoh av några anledningar:

1. Den kommer från fabrik med mutter-fästning för armen, istället för "ett lock" som OFR, det blir lätt sladdrit
2. Finstämmisarna lutar lite utåt så dom är lite mindre ivägen än på OFR
3. Fjädrarna går att skruva fast på blocket
4. Stolparna har låsbara skruvar inuti för att säkra att dom verkligen inte rör sig (speciellt om man tar av stallet vid pickupbyte)
5. Ena kniveggen är rak så den är enklare att installera själv (man måste inte va röv-noga med stolpavstånd) och jag misstänker även att detta kan vara en fördel med olika årstider då trät krymper å växer lite
6. Kostar ungefär hälften mot ett OFR eller Edge ifall man köper ett löst för installation själv

Om du ej är intresserad att installera själv, så hittar du Gotoh Floyd nästan bara på skitdyra "lyx-gitarrer" typ Suhr, Musicman, även dyrare exemplar av Fernandes osv osv
Enda "billiga" med Gotoh Floyd jag känner till är Bacchus, men det är fortfarande över 10000 kr tror jag.
Suhrs budget-varianter Rasmus hade också Gotoh Floyd tidigare men den serien finns inte kvar i huvudtaget.

Däremot kan du hitta ett riktigt Ibanez Edge på RG655 som kostar strax över 10000-lappen ny! Så det är nog billigaste sättet att få tag på ett bra stall på en troligtvis bra gura.

EDIT: JUST JA!!! Fender gjorde för ett par år sedan strator med Gotoh Floyd ... ufffff vilken jävla GAS jag hade efter dessa vill egentligen fortfarande ha

Dessa gick ju att beställa hem ifrån Japan å hade kommit fram för strax över 10000-lappen också... Den här var så lik min ideal-strata att det kändes som att Fender jävlades med mej ... dom fick tillåmed in detaljen med att volymratten ska vara längre ner än vanlig strataor för at inte vara ivägen

Van Halen körde med vanliga stratasvaj på de första plattorna, han fick inte ett FR förrän 1980, vilket kan inte var nöjd med förrän han fick finstämmare på.

https://www.groundguitar.com/eddie-van- ... -and-gear/

Poängen med mitt inlägg vara att förtydliga att det Jeff Becks still inte direkt var det jag hade tänkt mig, utan att det var lite mer brutala svajningar det var frågan om och precis som man kan utläsa ur ditt inlägg så funkade inte olåsta svaj för EvH och därför gick han och många andra över till FR på 80-tlet.

Jag har inget emot att svaja försiktigt, när jag spelar Jacob Binzer-inspirerat spelar jag stor Gretsch med Bigsby och gammal traditionell strata. Men de gitarrerna funkar inte för mig när är lite våldsammare med svajet, därför kollar jag med expertisen här om vilket låsbartsystem som är bra eller bäst.

Tack, intressant. Jag kommer att skruva själv och en kompis är duktig på att fräsa, om jag inte köper en hel gitarr. Men nu är det så att vi har lite gammalt material och delar liggande som eventuellt inte får säljas längre, så då kanske det blir en gitarr med låsbart svaj av det.

Där har vi ett alternativ till! Tack

Så kandidaterna är:

- OFR
- Ibanez Edge
- Gotoh FR
- Schaller Lockmeister

Då ska vi bara försöka bena ut och sammanställa vad som skiljer dem åt. En del för och nackdelar har redan nämnts i tråden. Det verkar ju dessutom finnas flera varianter af OFR http://www.floydrose.com/catalog/tremolos/6:original-series

Om någon av dem "dödar" ton mer än det andra, så sorterar jag gärna bort det alternativet.

Jag kommer in lite sent med uppstickare!

Ibanez edge zero 2 är utan tvekan den bästa iterationen av edge stallen. Rullager istället för ömtåliga knivseggar och förmågan att intonera on-the-fly utan att behöva skruva loss stallsadeln och flytta för hand.


Kahler har aldrig återhämtat sig från sitt dåliga rykte från åttiotalet då tonvis av gitarrer förstördes genom att routas för kahlersvajj. Men det är mekaniskt och funktionellt sett överlägsett alla knivsegg-baserade svajj.

Med tanke på det rödmarkerade: GLÖM allt alla andra skrivit! Om tonen är viktig är det absolut bästa - ett Wonderbar/Shift2001 (förekommer under olika namn ibland).
Floyd Rose och liknande svajsystem har en hi fi-liknande ton som man ignorerar för att man vill kunna divebomba och behålla stämningen. I det fallet, dvs det mest spelmässigt bästa är definitivt Ibanez Edge (obs original edge!).

Jag har egentligen bara erfarenhet av OFR så jag tänker hålla mig till det.

Det där med att döda ton tycker jag mig ha upplevt några gånger, jag vet inte om det är inbillning men jag tycker det är bättre ton i dem ju äldre de är, har hört obekräftade rykten bl.a om att härdningsprocesser förändrats. Fan vet, det finns många andra grejer som kan döda ton, t.ex översadelns anliggning mot hyllan, illa/felaktigt underhåll av studs och eggar mm.

Jonkens tips om woodstuds är klockrent, där vet jag att det inte är inbillning. Likaså föredrar jag flatmount, dvs dive-only både på grund av tonen, att det går att bända utan att grannsträngar blir en halvton flat och att det faktiskt går att fortsätta lira om man råkar dra en sträng.
Alltså: Tänk till om du verkligen måste kunna svaja uppåt innan du börjar routa.

IMO blir det också ofta "bättre" ton i Flåjjd-guror ju hårdare trä kroppen är gjord av, går ju till viss del att parera med mickval men kan vara idé att tänka på om något projekt ska sjösättas.

Ride on
/Drügh

Det var exakt det jag menade tidigare med tonskillnad original Floyd jämfört med Ibanez. Hifi är en bra beskrivning. Just den egenskap som fått många att utgå från ett blockerat Floyd eller ett fast stall baserat på OFR:s design. Det är dels skillnad på hur strängen lastas av mot sadeln. Men framför allt: Original Floyd Rose svävande upphängning mot Ibanez mekaniska utväxling i upphängningen där stabiliteten bygger på stötdämpande förmåga som motverkar rörelse som även påverkar strängvibrationen. Kullager i upphängningen eller stolpar skruvade rakt ner i trä, max stabilitet och kraft eller max ton och känsla.

Varsågod. Men skillnaden ligger inte på något vis i stolparnas längd; utan i optimalare kontakter:

- På studs med skruvar skall tonen färdas genom skruv; sedan via jänga -över till stud: Innan tonen når till kroppen.
- Med träskruvar går tonen direkt via skruven in i kroppen.


/ Jonken

Hade jag haft råd hade jag gjort en gura med träskruv å sen bytt till bussningskruv och spelat in båda.
Tror inte det kommer ge någon hörbar skillnad.

Du skriver "Det är en avsevärd tonskillnad"

Avsevärd är ett starkt ord i sammanhanget.

För mig är 2,5% en avsevärd skillnad i löneförhöjning.

Case Closed...

Ibanez low pro edge och låsbara stolpar i bussningarna

Det är det -och det gör det. Men allt är ju relativt. Många saker i ton som möjligtvis finns "där"; kanske inte alltid hörs genom en distmatta: Detta hur duktig & flyhänt man än är över brädan -samt hur man än väljer att spela in det. Det är ju inte åt andra man skall sälja in sånt här: utan endast åt sig själv.


/ Jonken

Varför tar du då upp det inför andra? Nu sa du ju emot dig själv.

Om det "inte alltid hörs genom en distmatta" så är det knappast någonting avsevärt.
Olika skallängder påverkar tonen mer än petitisser som hur ett stall sitter monterat, men det finns fortfarande faktorer som FAKTISKT ger avsevärda skillnader: som att använda olika förstärkarlådor.
Dvs, alla kan höra skillnaden. Då är det avsevärt. Om det knappt är hörbart så är det inte avsevärt.

A.) Därför att trådskaparen undrade vad JAG tyckte. Och jag svarade.
B.) Du har en annan åsikt = Fine.
C.) Jag läste ditt Gotoh -resonemang ovanför. Håller jag med om det? -Nej; det gör jag inte. Kommentarade jag överhuvudtaget det? -Nej; det gjorde jag inte.
D.) För mig är det relevant här vad trådskaparen tycker; inte vad jag tycker om dina ideér -och (säkert) vise versa.
E.) För mig och många andra GER/ÄR detta stolparna en "AVSEVÄRD" skillnad. För dig är det petitesser: -Fine: (Behåll detta för dig själv.)
F.) Vad fan har skallängder, förstärkarlådor med frågeställningen i tråden att göra? Backline då? Påverkar det -eftersom vi verkar sväva iväg någe djävulst här...?!

- LÄGG NER!


/ Jonken

Du skrev avsevärd skillnad.

Jag gjorde en jämförelse med något som faktiskt kan anses vara avsevärt då dom flesta kan höra det. Avsevärt är inget man sitter å lyssnar noga efter.

Hade du skrivit något mer mindre grandiöst hade jag nog inte påpekat det.

Toknoterat! Är ÖVERTYGAD att du har tydliggjort detta MED RÅGE för alla (inklusive mig) nu....


/ Jonken

Tänkte bjuda på ett ganska väl talande exempel på skillnaden mellan studs/inserts -och woodstuds från Washburn.

Gitarren ifråga är Nuno Bettencourts egna Washburn N4, -kontra Washburns Nuno Bettencourt Signature Authentic N4.

Orginalet:
https://www.youtube.com/watch?v=yaChC4A9D40

Signatur modellen:
https://www.youtube.com/watch?v=FI3FsODIFXs


Om man för ett tag bortser ifrån att Nuno Bettencourt enligt mig i de flesta avseenden är världens bästa gitarrist i attitydrik shred rock: Har även hans huvud instrument ett specifikt sound. Detta sound är inte på långa vägar samma som Washburn erbjuder kunderna på sin otroligt överkursade Signatur modell. Och här kan nog många tycka att det är snudd på parodi; att ens jämföra Nunos vintage original mot en nyutgåva. Men i sanningens namn är det faktiskt inte så stor ljudskillnad mellan orginalet och signaturmodellen -när saker & ting verkligen görs rätt. Det är en stor sak som skiljer orginalet från signaturmodellen:

- Woodstuds på orginalet -och studs med inserts på signaturmodellen.


Skillnaden i ljudbild ur en N4 -med dessa två olikheter är faktiskt omfattande. Det just detta som ersätter "topp suset" -emot "träig värme" och tighthet i gitarrens AK-sound/karaktär. Detta ger helt olika förutsättningar till vad som egentligen kommer ur L500:an och '59:an på gitarren. Jag har stolpat om flera av dessa signaturgitarrer -och kan mer än väl relatera till skillnaderna. Att Washburn inte fixar att erbjuda en signaturmodell som motsvarar orginalet; är ingenting annat är ett rejält underbetyg för Washburn.
Några jämförelse exempel med andra välkända tillverkare och deras signaturmodeller:

- Köper man en Ibanez JEM; får man exakt det som Steve Vai själv använder.
- Köper man en Fender Malmsteen Strata, får man exakt det som Yngwie Malmsteen använder.

Jag menar: Herregud kunder betalar ju dyra pengar för att få samma prylar som deras idoler använder. Att då en tillverkare antingen inte själva har koll på vad de håller på med; alt tar egna initiativ över original specifikationerna: Är inte professionellt för fem öre. Att sedan utöver detta överkursa grejerna någe djävulst -kronar endast tomtehattarna på dem ännu värre.


/ Jonken