Inte igår jag startade en tråd här. Och det var inte igår jag bytte mickar i min strata. Min stratajävel är en Fender American Vintage '62, datumstämplad 24e januari 1988 (min 3-årsdag). Jag köpte den när jag gick i gymnasiet. Kanske 2002-2003? Oavsett, mickarna i den är bytta sedan länge.

Stallmicken är en Fender Texas Special och den låter säkert bra. Jag använder aldrig stallmicken på en strata, så jag vet inte. Mellanmicken är en Seymour Duncan Antiquity 50's reversewound. Halsmicken är en Seymour Duncan Antiquity 60's. Båda SD-mickarna är från Seymour Duncans första generation Antiquities.

Så, vad är det jag inte gillar? Well, jag upplever SD-mickarna som lite uddlösa och som att de saknar brightness och kraft. Jag har provat justera höjden på dem och det gör det lite bättre, men jag vill ha lite mer output och lite mer briljans. Tror jag i alla fall. Kanske kan byta någon potentiometer och passa på att byta till 5-lägesswitch när man ändå är igång. Men något måste jag göra.

Den blir ständigt utkonkurrerad av min Les Paul och min Tele, för att den låter tråkigt. (Jag kanske inte ska ha en strata, egentligen)

Vad har ni för tips?

Bild på fanskapet. https://www.dropbox.com/s/olsvwt0ajl559 ... 5.JPG?dl=0

Jag kör med fat 50's i hals och mittläge för ett de är bra balanserade ljudmässigt d.v.s inte för basiga eller icepick och har lagom output. En del som letar humbucker sound i fat 50's blir besvikna och de där med fat är lite vilseledande. Däremot är fat 50's stallmick lite tunn så där sitter istället RN Duncan jr som i det fallet är lite åt humbuckerhållet med en No loud tonput. Jag tycker det funkar till det allra mesta utom dödsmetall eller nått sånt som vi gammelgubbar ända rynkar pannan åt.

Innan du byter mickar: prova först att koppla bort tonkontrollen och se om du gillar ljudet i dina mickar bättre då.

Ska prova koppla bort tonkontrollen!

Fat 50's är Fenders eller?

Jag är ute efter ett ganska köttigt bluessound. Spelar på en 68 Custom Deluxe Reverb med lite overdrives emellan.

"Köttigt" låter som nåt helt annat än Strata för mig. Men du kan ju såklart sätta nåt helt annat i den, t ex Fralin's SP-mickar. Jag hade SP43 i en Strata ett tag, och då lät det köttigt! Lundgren har väl nåt liknande - S90.

Men en strata kan ju låta mer eller mindre köttigt. Men ok, stryk det då. En fet strataton.

Japp Fenders orginal

Vet inte vad du vill ha , men de bästa stratamickar jag hört är Lollar Black Face. Men sånt är ju en smaksak.

Tyvärr lite dyra (men långtifrån värst).

http://www.lollarguitars.com/lollar-str ... -blackface

https://www.youtube.com/watch?v=IMD5EUCi3H4

https://www.youtube.com/watch?v=v5_45yVTig4

Lågbudget; Tonerider Surfari, låter förbaskat bra och ganska bra tryck i dem.

Sen har vi förstås Creme de la créme!

Kinman ( är själv överförtjust i 58:an)

Om man lever med äkta "dålig ekonomi-blues feeling" och rotar i rea hyllan så vill jag rekommendera Roswell pickups, GMFs budgetmärke!
Bytte till en sådan i stall läget på min Stratajävel av ren nyfikenhet, qtsa tror jag modellen hette. Spelar bara på stallmicken med tonkontroll och jag är nöjd med graden av "köttighet"!

Jag ska börja med att ta bort tonkontrollen från mitt- och halsmick och dra en till stallmick istället. Funderar på att lägga en shim under halsen för att få ner action lite. Det borde göra stor skillnad. Skulle jag inte vara nöjd där kommer jag prova nya mickar. Behöver inte vara billiga, men fender är ju rimligt prissatta. Säkert någon som vill köpa mina Antiquities också om jag bestämmer mig för att byta.

Men att slänga in caps i elektroniken - vad säger ni där? Gör det skillnad? Det är ju billigt. Provar gärna.

• Om nu LP och Tele känns som nr 1 finns det ingen större anledning att nöja sig med något på andra plats. Second place first looser typ och ingen vill väl vara en förlorare?!

• Jag har själv aldrig upplevt att Stratocaster lyfter mitt spel, varken spelmässigt eller ljudmässigt. Trots detta har jag haft någonstans runt 10 st, men nu är det slut med det. De senaste tre stratocastervafianterna var i tur och ordning en CAR japansk med låsbart svaj ca. '85-'87. Nästa var en japansk LPB Stratocaster XII, och senast var det den där überfräcka Wayne Kramer Stratocaster. Dessförinnan har det varit såväl amerikanskt som japanskt. Kanske har du nu helt enkelt insett att du inte ska ha en stratocaster och för första gången tänkt tanken/formulerat den i skrift. Ska aldrig skaffa en statocaster igen...men det är snygga gitarrer och låter bra gör de också, när någon annan spelar.

• En bra gitarrtekniker är toppen, vill jag ha det mediokert men spelbart fixar jag det själv men en bra tekniker, menar alltså BRA så blir det skillnad på set up, lite som dag och natt. Kanske är gitarren inte optimalt optimerad för dig?

• Hur står den sig ljudmässigt i bandsammanhang, fungerar den där? Vad som låter bra hemma när du spelar på egen hand fungerar kanske inte i bandsammanhang då det är konkurrens om utrymmet. Själv har jag olika sound...

• Skit i vad jag skriver här ovan, go bananas köp pickuper i parti och minut, jaga de där ganska små skillnaderna som är så dyra. Sedan när du är färdig med det kanske du blir jag och inser att gräset är grönast på din sida stängslet.

Jag är Les Paul-gubbe i grunden, men har haft ett antal strator genom åren med lite olika mickar och ett tips är att kolla in Slider's:

https://www.youtube.com/results?search_query=slider%27s+strat+pickups

De jag testat har varit aningen överlindade, vilket ger ett mjukare/fylligare sound utan alltför mycket tapp i toppen.

En jämförelse i detta klippet:
https://www.youtube.com/watch?v=b1lhSnChyOA

Du behöver Rio Grande Halfbreeds...

/Niklas

Egentligen är det nog så att de egenskaper du vill ha mer av inte riktigt går ihop.
Output snor brilians och topp, så man måste välja lite vilket av dem som viktigast för en.

Väldigt ofta kommer avsaknad av brilians o topp i en gitarr från gitarren själv, alltså att vad man än sätter i så får man inte det ändå. Det kan vara värt att undersöka innan man börjar pilla med mickar. Sätter man i mickar som har de egenskaperna men gitarren själv inte är där blir det bara hårt, tunna och otrevligt.
Att jämföra många gitarrer av liknande modell samtidigt, oinpluggat, brukar visa det ganska tydligt.
Jämför din tele mot stratan, gissningsvis är den högljuddare oinkopplad.
Det är svårt att hitta strator som har brilians, topp och övertoner, men som ändå har värme, fyllighet och djup.
Kanske en på 30, typ.

Att titta på mickar utan att undersöka gitarrens egna egenskaper och som att kolla på, och få tips om kryddor, utan att veta vilken rätt som skall lagas.


Att ta bort tonen gör skillnad, märkbar, men skillnaden är väldigt liten.
Tycker man gitarren saknar något är det sällan skillnad nog.
Värt att prova, absolut.

/Magnus

Jag tänker kanske fel, men med det ljudet som jag tror du vill ha, samma som det jag gillar, kan du prova Lollar Blackface med en Xotic EP-booster.

Har en EP Booster som låter gött. Men stratan är liksom klen i jämförelse med de andra gitarrerna. Telen, Les Paulen och 335:an när den behagar dyka upp. Har en LS-2:a som jag använder för att ha två olika nivåer på single coil/humbucker, men det är fan inget tryck i stratan jämfört med telen heller.

Köpte telestallmick av zhangbucker. Super Paul Bunyan. Magneter med större radie och ngt överlindad. Den matchar lätt en Paf-typ mick i halsläget men behåller sprillet från en telemick av vintagetyp. Skulle jag bestycka en strata med dina önskemål hade jag hört av mig till honom.

nu blir det lite off topic men jag känner igen det du beskriver. Hemma till inspelning använder jag 80% Stratocaster, men live i bandsättning tycker jag den känns "jangly" på något sätt. Tunn och lite ostabil på något sätt. Där använder jag ALLTID Les Paul. Och det är gitarren som aldrig spelas på hemma...

Brukar följa Premier Guitars "Rig Rundown" på Youtube. Trots att Stratocastern borde vara världens mest sålda gitarr tycker jag att det används anmärkningsvärt lite sådana ute bland turnerande musiker. Det är BETYDLIGT fler Telecasters och Les Pauls man ser där. Oavsett genre tycker jag. Men Tele och Les Paul är kanske mer turnevänliga och mer enkla instrument som tål att användas mer? Vad vet jag.

Jag kanske uttrycker mig dåligt, men det är alltså inget fundamentalt fel med stratan. Den är faktiskt mer högljudd akustiskt än både telen och Les Paulen, fast med ett annat frekvensspektra. Telen låter mer hängmatta, Les Paulen låter djup och stratan ligger väl mitt emellan. Den har bra sustain. Men den är lite dunkel inkopplad.

Jag har haft fler strator tidigare, med alkropp och rosewoodbräda precis som denna. De har alla låtit olika. Och nu vill jag prova att justera lite i taget åt en mindre dunkel strata. Kort och gott.

Någon som provat att smälla på någon cap i kretsen?

Sätt en 500-kOhms volympot, koppla bort tonkontrollerna, kolla lödningar, och ev. byt kablaget helt. Vilken typ av mick-switch sitter i?

3-läges original. Tänkte byta till 5-läges.

Uppdatering!

Jag bestämde mig för att göra något åt saken själv. Jag är värdelös på att löda och sånt – fattar knappt scheman alls och är klumpig och skakig om händerna när det kommer till finlir. Så oddsen var ju höga att det skulle bli bra.

Handlelistan var:

· Två nya potar: en linjär för volym och en koncentrisk för ton. 250k, CTS.
· En ny 5-lägesswitch. Kommer inte ihåg märke, men det var tydligen bra. Från USA. Det var 3-läges från början.
· En 3-läges miniswitch.
· En treblebleed.
· 2 kondingar, en 0.22 och en 0.47
· Lite kabel och krympslang.

Paketet från GMF kom idag, så jag drog ner till studion och mekade.

Min plan var att byta ut volymkontrollen och den ena tonkontrollen, ta bort ena tonkontrollen för att minska tappet i signalen och att köra en masterton istället. In med treblebleeden och 3-läges miniswitch där den ena tonkontrollen satt innan så att jag kan välja mellan 0.22-konding, 0.47-konding eller ingen konding.

Som ni säkert listat ut gick det åt helvete. Jag vet inte vad jag gjort fel men:
1. Tonkontrollen som är kvar gör ingen skillnad.
2. Jag satte 5-lägesswitchen uppochner.
3. Läge 1 och 2 på miniswitchen är sjukt dova, men inte helt identiska

Men! Läge 3 låter sjukt jävla bra. Det är alltså natt och dag mot hur stratan lät innan. Nu låter den verkligen som en strata ska och det är mycket lättare att spela på den inkopplad än vad det var innan. Tonerna hänger liksom med som de ska. Go sustain också. Gissningsvis har jag kopplat och lödat ännu sämre för 12 år sedan när jag bytte alla mickarna än vad jag gjorde idag. Men sen gissar jag att läget som funkar är det med 0.22-kondingen, sen så funkar ju säkert treble bleeden också. Förmodligen var de gamla potarna lite svagare också.

Så:

· När jag spelar på halsmicken kommer publiken tro att det är stallmiken.
· Jag har en helt onödig miniswitch där ena tonkontrollen satt förr.
· Jag kan inte justera tonen med tonkontrollen.
· Den låter och känns sju resor bättre nu än den gjorde innan jag började.

Summa sumarum
Jag är usel på att koppla och löda, men jag är jävligt nöjd med resultatet.

Bild på inköpen
https://www.dropbox.com/s/rfekda1g3tmh2 ... 6.jpg?dl=0

Bild på kopplande och lödningen
https://www.dropbox.com/s/z1jc6nbyvgln8 ... 3.jpg?dl=0



EDIT

Jag följde diagram 3B på https://www.premierguitar.com/articles/ ... ods?page=7 och har nog fan kopplat switchen rätt ändå, eftersom jag valde att göra enligt det vänstra exemplet. Och då agerar kondingarna treble cut. Så då är det ju inte så konstigt. Och om jag kopplat 5-lägesswitchen uppochner är det kanske inte så konstigt om tonkontrollen inte funkar, eftersom den inte är placerad på rätt ställe… Nåja. Nästa gång jag byter strängar kanske jag tittar på det igen med fräscha ögon. Men som sagt, den låter svingött nu.

Diagramet för master tone kom härifrån: https://www.premierguitar.com/articles/ ... figuration