Ditt exempel tar upp skillnad i tjocklek medans tvåtakts tar uppskillnaden i storlek. Där kanske skillnaden ligger? En tele och en hardtailstrata låter ju olika, kanske just på grund av kroppens tjocklek?

Din uppfattning om vad "bevis" behöver en hel del komplettering innan du kan argumentera på ett trovärdigt sätt. Att anföra krappiga ljudfiler som "bevis" är att göra våld på bevisbegreppet. Varför det är så faller kanske utanför ramen för det här forumet. Jag har heller inte anfört minerfarenhet som "bevis". Vill du ha bevis kanske det här inte är rätt forum?
Alltnog, jag tycker personligen att ditt experiment (och syftet) är utmärkt, och en diskussion runt saken som både intressant och, i bästa fall, upplysande.
Men då måste det ges utrymme för vettiga tolkningsförsök.
För övrigt är din kompis faktiskt osynlig. För mig. Så jag tror dig.

Är WAV-filer "krappiga"? Jag tror att du är avundsjuk på tvåtakt för att en glad amatör slår dig på fingrarna...

Vad var krappigt med ljudfilerna??
Det är ju reda DI-spår. Ingen förstärkning eller färgning.

https://soundcloud.com/tudio2-akt/tone-harder
https://soundcloud.com/tudio2-akt/tone-soft
Växlar mellan hel och avhuggen kropp.

Att det på ena filen låter "ljusare/mörkare" och på nästa "mörkare/ljusare" visar mer på att det var svårt att slå an strängen exakt lika båda gångerna.

Om inte rena DI-spår duger, VAD duger?

Kanske det, man ska i vilket fall inte dra större slutsatser än vad experimentet giver för handen s.a.s. Kom på en sak där: man kunde ju tänka sig att fästa vikter på en gitarr? Vore lite lättare att göra blindtester, hörselminnet är ju som bekant bara några tiotals sekunder.
Hursomhelst: man väljer ju lite vad man vill forska om..... Efter flera decenniers sökande efter den heliga Graalen skrotar man ju en del frågor på vägen, antingen för att man löst dom, eller att de helt enkelt inte visat sig tillräckligt viktiga. Som exempel kan jag nämna frågan om komponenternas (dvs framför allt kondingar och resistorer) inverkan på ljudet i en förstärkare eller gitarr. Där har jag, efter en enorm massa timmars experimenterande, kommit fram till att det helt saknar betydelse (givet att komponenterna håller en grundläggande, godtagbar kvalité). Att bevisa detta genom nån sorts offentliga forskningsresultat är för mig helt onödigt, Men jag kan ju ändå inte låta bli att avråda folk från atrt bry sig om saken. Men om någon skulle vilja utföra experimenten vore det en välgärning ändå.
PS:@ Tvåtakt: du har ganska stora krav på "bevis" för att bli övertygad (eller små, beroende på hur man ser det). Om du är ute efter välljud, menar jag att du lägger en del hinder i vägen för dig själv.. Jag, och väldigt många med mig, menar t.ex.att spelkänslan är en viktig faktor när man värderar ett instrument, och borde var ett giltigt argument. Och själva begreppet "spelkänsla" innefattar ju också såna faktorer som attack, sustain, upplösning osv, som till en del även går att mäta (även om det är ganska komplicerat i flera fall) Det brukar inte vara några problem för erfarna gitarrister att vara överens om vilket instrument som är bäst när de har provspelat själva.

Jag ber om ursäkt för "krappiga", (jag lyssnar själv via en extern DAC via analog volymkontroll direkt till ett stort NAD-slutsteg till ett par Alesis monitorer) men vidhåller att "bevis" är att dra för långtgående slutsatser. Mina egna lyssningar ger i stort sett samma resultat som flera andra gett uttryck för, att man ganska klart och tydligt hör att lillgitarren låter kortare och en aning stummare i tonen. liiiten skillnad säger du, stooor skillnad säger jag när man väl ska spela, men inte ens du säger noll skillnad, vilket din rubrik så stolt hävdar. Och vägen därifrån till verkliga bevis är en bit till. Hur som haver, jag märker att jag blir lite glädjedödare här, och det var inte meningen. Sorry.
Jag tycker ju verkligen att ditt experiment är skitballt!

EXAKT DÄRFÖR måste man använda ljudinspelning för att kunna bevisa nåt.

En av anledningarna till att jag ville göra experimentet är Eddie Van Halens fel.

"Eddie drastically modified his Destroyer shortly after recording Van Halen by cutting a large V-shaped chunk out of the body below the bridge. While Ed loved the guitar’s new look (nicknamed “the Shark”), the experiment adversely affected the guitar’s tone."



Den där historien är ju uppenbart troligtvis felaktig då han troligtvis var full och hög och inte hade 100% koll på läget.
Hört talas om "placebo"? Eller... "hörselminnet är bara tiotoals sekunder"? Som du själv skrev

Själv var jag nykter, spelade in före och efter avhuggning, som dessutom var STÖRRE än han gjorde på sin gura...

Go figure.

Jag har gjort typ denna typ av test många gånger i samband med byggen. Följande saker medför större, mer hörbara skillnader i sånna här A/B tester.

- Ju bättre kontakt man har mellan träbitarna: Ju bättre överförs vibrationerna mellan dem. Ju mer av dessa vibrationer man lyckas överföra mellan träbitarna = Ju mer hörbara blir skillnaderna mellan större och mindre massa. På EVH's gitarr -var testobjektet en Explorer med limmad hals -som satt fast ganska bra. Och det var därför effekterna av det var väl hörbara även för en onykter Eddie back-in-the-day. (Jag har faktiskt testat "The Shark".)
Vill man verkligen testa detta -för att få optimalt resultat; rekommenderar jag att beställa en genomgående hals kit (Såna där som var så poppis på 80 å 90-talet). Typ: En sån här:



Detta är ett kit med genomgående hals -där man själv limmar på vingarna för kroppsformen. Dessa kit ger optimal ton överföring HELA stränglängden/mensuren. Det enda man behöver ha koll på är: Bra, raka kontakt ytor på vingarna man själv limmar på. Garanterar att test före och efter är nog -för att övertyga den mest båg-sinte här.

- Nästa grej handlar om centrering -och hur ljudvågor färdas genom massa. När man tittar på TvåTakts test; är det HELT FÖRSTÅERLIGT att han gärna vill använda sin träbit till något annat efter testet: Och därför valt ett hörn/en kant av träbiten att fästa halsen på -istället för att centrera denna i mitten av trä biten. Skillnaden mellan dessa två alternativ är jättestor -speciellt gällande tonlängd/sustain -som i tonstabilitet. (Dock redan här kan man urskilja en tendens av längre sustain på den större massan.)

Även jag förstås bestämt ifrågasätter rubriken i denna tråd; tycker jag att det är beundransvärt häftigt initiativ att göra såna här tester. Underhållande så det förslår att lägga färg på en vanlig, inrutad vardag. -Helt klart! Men det gäller också att tona ner och "slowa sin roll" lite i samband med sånt här. Det är väldigt lätt hänt att åka på att bli en ny Scott "The crutch" Grove om man hojtar till för högt -och inte har insikten att backa av senare när hela verkligheten kommer ner på en.... (-Just sayin')

Nyfiken: Vad blev/blir det för gitarr av träbiten egentligen?


/ Jonken

Utan inspelade ljudklipp så spelar det ingen roll vad du skriver Jonken

/ Jonken

Är laddad med cafe latte, samt ska bara hämta min popcornpåse!

Det kan bli en lång natt...