So... Den första gitarren jag nånsin ägde var en billig Epiphone Les Paul Special, har tyvärr inga hyfsade bilder av den, men den såg ut ungefär såhär:



(fast tänk den överfull med kängpunks klistermärken och blod )

Så ja, för ca 6-7 år sen åkte ett av mina punkband ner till Tyskland för att spela två spelningar.
Första spelningen gick väl så dåligt som det bör gå, för mycket fylla å slagsmål mellan diverse bandmedlemmar

Vi blev sams igen sen men nästa spelning i Berlin var också en dimma. Inga slagsmål dock.

Men jag vaknade iallafall ensam bakom bardisken (dom hade ju gratis öl så jag passade väl på att ta till vara på erbjudandet) och hela spellokalen var tom. Hittade nån snubbe på spelstället och frågade "where's the other guys" å han sa "they went home hours ago!"

Så dom hade tydligen åkt hem till Sverige utan mej (fick berättat senare att dom hade hittat mej i sista sekund innan bussen till flygplatsen gick, och kunde inte väcka mej, så dom drog)

Aja, det gjorde väl inget tänkte jag å gick å köpte mer öl å fick tag på en snubbe jag kände från ett annat tyskt punkband vi turnerat med ett år tidigare. Han bodde i Hamburg så jag hakade på honom hem dit under två veckors tid... Han jobbade i en liten skivaffär, men jag satt mest i hans lägenhet å lyssnade väl på nån skiva eller glodde på tv.

Aja, så kom dagen då jag skulle åka med flyg-försök nummer två.
Han väcker mej tidigit på morgonen, och han har redan tagit på sig gigbagen med gitarren, så jag hakar på fort till tågstationen som ska gå till flygplatsen. Han vill se min flygbiljett och beställer ett tåg som ska komma i tid.

Jag tar gitarren å hoppar på tåget å tackar för gästvänligheten sen slår det mej: HAN GLÖMDE ATT GE TILLBAKA MIN FLYGBILJETT

Så jag tänkte... äh, men han kanske la den i gitarrfodralet? Så jag öppnar fodralet å märker: DET ÄR JU FEL GITARR

Så då kommer jag till Bremen utan flygbiljett, och en om inte ännu sämre Epiphone Les Paul än min egen
Har inga pengar eller mobil heller så jag drar runt lite på stan å hittade på ett par punkare som skulle till nåt ställe så jag tänkte om jag går dit kanske jag kan hitta nån som jag kan sova över hos å fixa ny biljett... Men eftersom jag inte kände nån så verkade ingen va så sugen aja, jag fick tipset om att dom har ett bibliotek i närheten dit jag kunde gå å låna dator så jag fick höra av mej till pappa å fråga "du kan du låna ut 2000 spänn till en flygbiljett?"

Det gick bra så sen spatserade jag runt ensam hela natten i stan... tog faktiskt å promenerade en timme eller så till flygplatsen och kunde åka hem sen.

FAST FORWARD 6-7 ÅR:

Ett punkband från Stockholm ska spela in hos mej i min hemstudio, vars gitarrist bor i Berlin... som har fått tag på min gitarr! säger han...

För när dom dyker upp hos mej å jag kollar fodralet så har han ju fått tag på "samma fel gitarr" som jag fick med mej första gången hahaha!!!

Aja, då får vi väl nästan räkna med att gitarren är borta for real nu, detta var nog sista chansen.

Nu kom jag ihåg varför jag inte vill åka på turné.

Kul historia! Rent gitarrmässigt får man nog ändå säga att du drog det längsta strået, jag menar blockinlägg och bindings på LP är aldrig fel. Eller det kanske är om man är punkare i och för sig :

Till min förvåning såg halsen riktigt rak å fin ut, trots visuellt skick typ repor å andra skador.
Troligtvis inte värt en krona, så kanske ska göra nåt kul projekt med grejorna istället... Får se!

Inlaysen håller dock på att trilla ur.

Historien påminner om käng-bandet Dissobers Polen-dagbok som publicerades i fanzinet Pie Mag!

Men nu vet vi var din dyrkan av vita gitarrer med svarta rattar kommer ifrån iaf.

Så kan man också göra


Bra film om ett punkband på turné btw: http://www.imdb.com/title/tt4062536/?ref_=nv_sr_2

Underbar historia, på många plan.

Kul att ni gillar historian.
Det tog bara ett par sekunder för mej efter beskedet att dom andra åkt hem tills at jag tänkte att äh, detta kommer jag skratta åt sen.


Ej läst, men kan tänka mej

Möjligtvis, men jag tror det hästammar från när jag va liten å glodde på Maiden England om å om å om å om å om å om igen, då Adrian inte bara hade en skitsnygg Jackson men även en av årtiondets redigaste hockeyfrillor!


Jag tröttnar aldrig på färgschemat faktiskt...