Problemet med transistorer är att de klipper hårt, rör klipper mjukt, det går att med kringkomponenter få en transistorkrets att klippa mjukt, dock blir det då genast svårt att få till den ganska komplexa volymkompression och distexpansion som råder i en rörstärkare på hög volym vilket då tillverkaren helt enkelt utelämnar. Ofta är det bara en tubescreamerliknande preamp med ett transistorslutsteg efter. Vilket inte ger någon av den dynamiken en rörstärkare ger. Eftersom TS kretsen klipper exakt där dennes dioder säger att den ska klippa oavsett hur hårt du driver slutsteget. I en rörstärkare klipper förstegsrören efter hur hårt du belastar slutsteget eftersom spänningen till försteget då sjunker...och när den sjunker minskar volymen till slutsteget och när den minskar klipper försteget senare and round it goes ........feed backwards kompression och distexpanison.... Det är ju just denna komplexa dynamik som man tycker inte känns helt rätt när man försöker lira på en transistorpjäs, utöver att klippningskaraktären inte alltid känns helt hundra rätt den heller...

Vad händer när man mickar upp rörstärkaren , kör den i PA och monitor eller spelar in den ?

Det händer ingenting, rörförstäkaren och uppmickningen är två helt oberoende enheter om man inte ska dra det så långt som till "butterfly effect". Men jag antar att du menar att man spelar på låg volym på rörstärkaren vid dessa scenarion, och då försvinner ju kompressionseffekterna mer ju lägre volym du har. Det är ju bla därför folk använder attenuator för att få rörstärkarens göttiga sound på lägre volym.

Nej jag menar inte vid låg volym .

Så m.a.o. Påverkas inte känslan och responsen av extern lyssning genom PA , monitorer på scen eller lurar i studio, samt kompression , limitering, notchfilter , etc som är standard.

Jag är basist som också fuskar på elgitarr. Förrförra sommaren gjorde jag en seriös test av olika förstärkare i Stockholmsbutikerna med ambitionen att köpa en transistor/digital förstärkare. Smidigt, stabilt och funktionellt, tänkte jag.

Ingen förstärkare var mer levande, dynamisk och engagerande än rörcombosarna. Så mycket som jag ville att ex. den nya lyx-Roland cube skulle fungera för mig, så var det i slutändan ett omöjligt val. Jag köpte en Fender DRRI 65 och har därefter kompletterat med en Vox AC10C1.

Vår basist har också gått över till rör(100w)måste säga som medmusikant
att det blev mycket trevligare!mer liv i musiken, kvaliten gick upp,oavsett vad vi spelar.

Klart att känslan påverkas om du lägger till massa saker efteråt och lyssnar på det i stället. Det kan dock aldrig upphäva det som redan skett i stärkaren när det kommer distortionen, hänget osv, det blir liksom inte ogjort för att man har andra saker efteråt så man lika gärna skulle kunnat spela genom vad som helst.

Kan det inte vara så att vi gitarrister är extra mottagliga för musikers motsvarighet till "placeboeffekten"?

Nej tvärt om våra öron är extra välutvecklade

Hej
Den tråden började ju med en Johan Segeborg test av Marshall Lead 12 ( Head o Combo 10").
Jag kunde då inte låta bli att granska kretsschemat på denna förstärkare och finner då att försteget har två förstärkarsteg baserat på en "dubbel" operationsförstärkare MC1458 (som var en mycket vanlig universal Op-Amp på sin tid), slutsteget är ett klassisk effektsteg med Darlington effekt transistorer, mycket snarligt de slutsteg som som då satt i HiFi förstärkare.
Distljudet kommer ifrån andra förförstärkarsteget (med 1000 ggr råförstärkning) som överstyrs.
Det är lite förvånande att man låter själva Op-Ampen skapa disten vid överstyrning och inte två dioder som i t.ex. Tubescreamer pedaler. Men det tycks funka rätt bra eftersom många tycks gilla distljudet från Lead12 och t.o.m. jämför det med distljudet från Marshall rörförstärkare..
/Kalle

Det är klart att man kan upphäva allt som redan hänt i stärkaren om man vill, det är bara att skruva ljudet.



Det är nog allmänt accecpterat

Ska du återskapa grundljudet och få bort all den dist som bildats och det dynamiska förloppet genom att bara ratta ljudet...lycka till med den....om det vore så enkelt skulle du även bara kunna ratta ljudet så låter det helt plötsligt som en rörstärkare från ingenting.....ingen behöver mer en gitarrförstärkare...bara att ratta....

Alla som jobbat med eller som ljudtekniker vet att det är väldigt enkelt att få en distad stärkare ,(hur maffigt rörig den än är) , att låta som en geting i en tändsticksask och utan den dynamik som en geting i en tändsticksask faktiskt har.
Andra vägen är betydligt krångligare.

Ja, därför vet ju alla ljudtekniker också att man ska använda bästa möjliga ljudkälla som låter så nära det önskade slutresultatet som möjligt.

är bara byta sluttstegsmodul

De här rörförstärkarna med dattasimulerade förstärkarljud hur fungerar de i jämförelse med helrör/transistor?
Tex Fenders super champ XD?
Blir det ett mellanting eller blir det typ en pod in i en rörstärkare?

Jag tror inte du riktigt förstår det dynamiska förloppet i en rörstärkare mellan signalamplitud och distortion, du kan liksom inte upphäva eller ändra det efteråt. Givetvis kan du paja ljudet på massa andra sätt, för att dra det till det yttersta, rycka ut nätsladden.....
Dynamiken i stärkaren är ju interaktiv med den som spelar med, man anpassar ju sin teknik efter hur stärkaren reagerar. Förstår inte riktigt vad detta har att göra med att det går att förstöra ljudet efteråt....det är ju ingen som tvingar en att göra så och att det går att göra så tar ju inte bort det faktum att rörstärkaren beter sig som den gör och att en transistorstärkare inte gör det om man inte gjort extra krets för att efterapa hur en rörstärkare beter sig. Det låter som om du menar att alla stärkare kommer låta likadant efter att ljudtekniker rattat färdigt ändå, vilket inte kan vara sant eftersom musikern spelar annorlunda beroende på stärkare..........

Jag gillar rörförstärkare bäst, så ingen Bojenskugga över mig (allvar med lite ironi). Men en grej jag tänkt på är att åtminstone jag tenderat att spela högt på rörförstärkare (d v s i replokalen eller på scen) och lågt på transistor-d:o (huvudsakligen hemma). Jämförelsen har därför aldrig blivit rättvis. Kommer nog inte bli det heller, så länge jag tycker rörförstärkaren låter så bra...

Saknade den för mycket. Lämnade in den till Bernt-Ove här i Helsingborg. Nu är stärkaren go' o gla' igen!

Har spelat på rör sedan mitten på 70 talet så den rent ackustiska och psychoacustiska biten förstår jag exakt.
Du tycks inte förstå att det handlar inte om att förstöra nåt ljud, men så fort du mickar upp en stärkare eller ett ackustiskt instrument så förändras ljudet radikalt, det är bl.a. därför man mixar och mastrar.
Allt i signalkedjan ändrar ljud, både dynamik, färg, dist etc. Oavsett om man vill eller inte.
Dessutom så fort du lägger till andra stärkare och instrument i ljudbilden så ändras ljudet och känslan väldigt mycket.
Stärkare och instrument reagerar och låter ockå annorlunda i olika rum, scener etc.
Har du dessutom medhörning , lurar eller PA ifrån stärkaren så.....
Det innebär att den fysiska ljudupplevelsen är betydligt mindre än den psykiska.
Jag påstår inte att den delen skulle vara ointressant, tror man att det låter bättre så spelar man oftast bättre.

Det är rätt så vanligt fortfarande att gitarrister vill ha sitt scenljud från den egna riggen, snarare än genom ett monitorsystem. Detta för att den invanda känslan - interaktionen gitarrist/stärkare - ska vara så oförvrängd som möjligt.
När man bedömer skillnader/likheter mellan en rör- & transistorstärkare vill man därför inte blanda in uppmickning, PA, monitorsystem eller YouTube-kompression etc. Man vill inte heller störas av ljud från andra instrument, utan man vill undvika s.k. confounding factors.

Visst men så funkar det ju aldrig på riktigt

Härlig tråd!

Jag har grejor, ring mig!
http://www.lehnert-amps.com