Jag har länge tänkt göra ett test mellan olika strängsorter för att jämföra hur olika strängar påverkar gitarrens ton och känsla. För många år sedan så spelade jag på Pure Nickel-strängar från Burns men gick senare över till Daddario Chromes efter tips från min bandkollega. Sen har jag blivit kvar där och har vant mig vid ljudet och ställt in mitt pedalbord och stärkare utefter de förutsättningarna.

Nu fick jag chansen att genomföra ett test mellan de olika sorterna och har skaffat ett test-kit från Daddario. Det är inte helt klart än men ett liknande set kommer gå att köpa i butikerna framöver för den som vill få lite olika sorter eller vill testa sig fram för att hitta ”sin” sträng.

Dessa strängar har jag testat:


Alla set är 011

Testgura: Fender Stratocaster MIJ 80-talare ”Japan Vintage” med pickuper Seymour Duncan SSL-1 Vintage Staggered. Förstärkare är en VOX AC30 med Blue Speakers som har varit inställd på replokalsvolym, dvs ganska högt och på det sätt som den används med bandet.
Jag har försökt att vara så objektiv som möjligt i min bedömning och jag har gjort detta för egen skull, men tänkte att jag kunde dela med mig av mina erfarenheter:

Pro Steels: Plain G-sträng. Akustisk stark ton och stabila i känslan. Påminner om Half Rounds vad gäller strukturen, lite ”fastnande” känsla på de lindade strängarna. Sätter sig och kommer i stämning fort. Väldigt brighta, lite för mycket för min smak. Funkar säkert bra på en mörkare gitarr. Spunna strängarna har mycket övertoner med mycket twang.

Half Rounds: Plain G-sträng. Akustiska ljudet är lite dämpat på de spunna strängarna och känslan är att de har lite mindre sustain. Är till en början ganska brighta men udden försvinner efter ett tag. Känslan är att de är lite dämpade från start, som gamla trötta strängar brukar kännas. När de är helt nya så ger den slipade ytan på de spunna strängarna en lite annorlunda känsla. De gnisslar inte som vanliga spunna strängar gör, men samtidigt så fastnar fingrarna lite i dem. Man kan verkligen säga att de ljudmässigt och avseende gnissel är en hybrid mellan flatwounds och roundwounds. I känsla är de en helt egen kategori. Tjocka E har en tendens till att låta mer dämpad än de övriga har jag märk. Vad det beror på vet jag inte, kanske har med tjockleken att göra eller något i tillverkningsprocessen.

Chromes: Lindad G-sträng. Dämpad akustiskt ton och något kortare sustain, men inte mindre än tex Half Rounds. Ger enligt beskrivningen ett lite varmare ljud, men det är inte mörkt, bara lite mindre övertoner och strängljud på de spunna strängarna. Distinkta och stabila i känslan - bänder inte så lätt. Håller stämningen bra, skön len känsla och ger intrycket av att hålla sig på samma nivå lång tid, dvs, de börjar inte kännas gamla på samma sätt som vanliga strängar gör. Dessa strängar är lätta att rengöra vilken kan motivera det lite dyrare priset. Så länge man inte spelar av dem eller har otur med en dålig batch så klart, då suger det att punga ut den högre summan…

Nickel Wound: Plain G-sträng. Den akustiska tonen är inte lika påtaglig som i Pure Nickel eller Pro Steel, men den är starkare än i Half Rounds. Känslan och strukturen är ungefär densamma som i Pure Nickel. Sustainen är ok, men strängarna känns inte riktigt matchade med varandra och klingar lite ojämt. Låter nästan som string-pull från mickarna, även om det inte är det. Ganska brighta i ljudet, inte långt efter Pro Steel. Känns ganska mjuka och är lätta att bända. Den här strängen är vad jag förknippar med ”standard” på något sätt och är inget extra eller utöver det vanliga. Funkar nog på det mesta och finns att köpa i nästan varje musikaffär – vilket kan kännas tryggt.

Pure Nickel: Plain G-sträng. Bra akustiskt ton och sköna I strukturen. De spunna strängarna känns lena på något sätt. Vibrerar fint och har normal/bra sustain - som man förväntar sig. Behöver en del stretch innan den blir stabil. Setet känns perfekt avvägt och har ett varmt ljud som låter gitarren gå igenom lagom mycket. Bra med twang och klingar ut bra. En bra kombo med flatwounds om man vill ha olika sorter på gitarrerna för olika karaktär. Mjuka och följsamma men men inte för sladdriga.

NYXL: Plain G-sträng. Bra akustisk ton och bra struktur. Känns balanserade i setet och klingar ut bra med god sustain och bra tydlighet. Känslan är ungefär den samma som Nickel Wound men känns på något sätt lite stabilare och inte lika sladdriga. Bra output och tryck i ljudet.

Den sträng som jag fastnade för i detta test var helt klart Pure Nickel – som jag tyckte andades kvalité och som tilltalade ljudmässigt och i känslan. De kändes även bra balanserade inbördes och ringde ut bra. Detta kom lite oväntat då jag innan testet hade trott att Pro Steels skulle bli favoriten.

Några trevliga länkar:
http://magazine.dv247.com/2011/02/16/electric-guitar-strings/
http://www.guitarplayer.com/accessories/1019/pure-nickel-strings/16364

Kul läsning! Bra jobbat.

Jag håller med om det mesta.
Jag har snurrat ihop en gitarr med D strängar bara, en av varje sort av de du har med (förutom att jag har en coated XL istället för NYXL). Har den när jag clinics för att folk skall få höra och känna skillnaden själv.
I en bra förstärkare är skillnaden stor, så stor att publiken hör den ut i PA utan problem.
I dåliga förstärkare, eller digitala saker, är ljudskillnaden knappt märkbar ens för den som spelar.

Half rounds börjar sitt liv som en vanlig XL sträng som så slipas ner lite.
Sjukt bra till slide, man slipper mycket av ljudet från glaset och de högsta övertonerna är dämpade.

Största skillnaden med NYXL är inte ljudet, utan hur den håller stämningen och håller tonen (länge).
När jag spelade med vanliga strängar fick jag oftast finstämma efter varje låt, med NYXL kan jag oftast spela ett helt set utan att behöva stämma, stor skillnad är det.

Jag använder NYXL på vanliga gitarrer, pure nickel på de flesta med singlecoil i stallet, chrome på jazzburkar och half rounds på slidegitarrer. Tveklöst värt att prova strängar för olika ändamål.

Ännu roligare blir det på AK gitarrer.

/Magnus

Mycket intressant!
Man tackar!

Du glömde skriva vad du använder på Les Pauler?

Det är sant, slarvigt av mig.

/magnus

En annan reflektion jag fick var att det förmodligen byts mickar rätt mycket i onödan när ett strängbyte hade kunnat avhjälpa/hjälpa det man ville åt som ett test innan - till ett helt annat pris.

Kul att läsa

Jag har inte testat varken NYXL el Prosteel ännu,vet inte om det blir av heller,men håller verkligen med dig om de andra.

Har använt Pure Nickel förr men så kom Snake-Oil och så blev det dom istället,och deras Rockformula gillar jag mkt bra men inte på t.ex 335 har jag upptäckt,och sen deras Vintage sträng gillar jag inte alls,så nu blev det Pure Nickel igen och den är verkligen kanonbra,hade glömt hur bra den var,riktig toppkvalite har den tycker jag
Chrome är otroligt bra till jazzinstrument,dämpad,snygg ton med snyggt skimmer och samtidigt "levande",inte bara dämpad och stum som vissa jazzsträngar kan vara
Half round är nog den jag har svårast för,inte riktigt vän med spelkänslan och tonkaraktären är lite för dämpad,men har nog inte rätt gitarr för dom riktigt...kommer nog testa ett set på 335 längre fram bara för att...

Ang mickar kontra strängar så tycker jag det är rätt olika saker,jag har svårt att se när ett strängbyte skulle ha gjort den skillnaden mot när jag har bytt mick,men visst,kanske det...jag har bara inte den erfarenheten själv

Jag har läst om folk som köper NYXL varav nån av strängarna gått av efter bara nån vecka! Flera olika alltså, inte bara nån smo sitter å trollar. Eller fler som trollar för dom vill försvara deras gamla XL i all evighet (jag har svårt å prova andra också efter alla dessa år hahaha)

Men ja, NYXL verkar ju spännande, speciellt om man ska svaja å ha sig. Nån annan som hört om att dom kan gå av lätt??

Har tänkt göra nåt liknande, typ köpa en massa olika strängset och jämföra men har inte haft råd, tid eller lust än.

Det stannade vid Ernie Ball kobolt strängar för mig, dyra var de men jävlar vilken ton alltså, bästa strängarna jag någonsin testat, rent tonalt.

Men jävlar vad äckliga de var att spela på, tröga att slida på som fan. Grym ton men också grymt trist känsla. Så det blir nog inget nytt set.

Ska testa Ernie Ball M-Steel nästa gång.

Snake oil är lätt dom starkaste strängarna jag spelat med,värt att testa

Absolut är det så att strängar ofta skulle göra ett mickbyte onödigt.
De frågor man oftast får om mickbyten är "är lite muddy, vill ha mer topp", "är lite vass, vill få ner diskanten lite" osv.
Saker man oftast kan lösa med strängar.

Men vill man hela vägen måste man kollaps båda grejerna ihop som en enhet.
Men innan man börjar titta där så titta på hur man slår an strängen, det är ofta en sak folk inte tänker på när de snackar om mickar. Samma mick kan vara vass om man har sitt plektrum närma stallet men ganska mjuk om man har det närma halsen. En mick kan upplevas som väldigt bra separation med ett anslag och dålig med ett annat.

Det blir samma sak med strängar (och mickarna), alltså egenskaperna i gitarren den sitter på.
En PRO steel är alltid diskantigare än en pure nickel, men bara i relation till varandra.
På en väldigt mörk gitarr blir en PRO steel inte ett dugg diskantig och på en väldigt diskantig gitarr blir en pure nickel toppig.




Det finns ju inga strängare som inte går av ibland, så även NYXL.
Jag smällde en på första spelningen jag gjorde med såna, men sen efter det har jag inte spelat av en enda (normalt smäller jag strängar hela tiden live). Det är stor skillnad på hur ofta jag behöver byta strängar nu VS på XL tiden.

Deras största behållning är hur de håller stämningen och hur länge de låter fräscha.

/Magnus

Kobolt är bra, håller med.
De är som Pro Steel, exakt samma egenskaper.

M-Steel däremot är hemska, en sträng helt befriad från dynamik. Extremt mycket output, så micken når max bara man tittar argt på strängen. Kobolt/pro steel tagit väldigt för långt.

Men helt klart skall du prova dem, det är ju ens plikt som människa.

/Magnus

Haha perfekt, då ska jag stränga upp dessa över ett set Seymour Duncan Invaders och stämma ner och köra med en POD och spela tremolo picking så snabbt jag kan så länge jag orkar

Ha, ha!

Helt rätt, lika barn leka bäst.
The ultimate dynamic killer combination of doom!

/Magnus

The ultimate combination of doom!

TUCOD när du vill ha dynamiskt omfång högre än en snippa...

Det sista setet jag testade av dem var NYXL så det är de strängarna som sitter kvar på Stratan nu. Har repat med den ett par gånger och hittat ett "problem" som jag måste vänja mig vid. Iom att jag spelat nästan uteslutande på Chromes innan så har jag vant mig vid den sustain som de ger. Nu ringer de spunna strängarna ut så länge att det är löjligt. Antar att det hänger ihop med att gitarren är bra och är justerad bra o så. Det är alltså inget problem, men det blev nästan svårt att spela vissa låtar som jag spelat innan och är van vid att de ska låta på ett visst sätt. Jag har ju skapat mitt lir till låten med andra förutsättningar. Nu blev det konstigt och lät inte alls som jag ville.

Känns kul och att det faktiskt är värt att ha lite olika guror igen som har helt andra karaktärer och egenskaper. Ger en mycket bredare palett. Jag har ju två Rickenbacker som är snarlika, en 330 och en 340 med HB i stall (liiite mörkare), en Tele och en Strata, en Jaguar och en Jazzmaster. Om man ser dem som att de är i "ungefär" samma bollpark parvis så skulle jag kunna köra Chromes på en av dem och Pure Nickel på den andra. Jaggan är en specialare som har Jazzmastermickar och hardtail, så den är lite av en hybrid och låter som ett mellanting mellan JM och Jag. Eller så kör jag helt enkelt Chromes på Jag och JM, Pure Nickel på Tele och Strat och en av varje på Rick. Fan, nu blev det jobbigt igen.

Mer bryderier...