|
Author |
Message |
Uncle Fred
Joined: 29 Dec 2007, 18:23 Posts: 1820 Location: Hill Valley
|
Re: Jazz = svår musik?
"There are two kinds of music. Good music, and the other kind." Duke Ellington <Jazzgubbe, min anmärkning/>
_________________ Försvinn ur min åsikt
|
28 Nov 2020, 21:27 |
|
|
Wilmer
Joined: 05 Jun 2013, 22:00 Posts: 443 Location: Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Goran wrote: Det här var strålande! Peter Brötzman på sax? Ny svensk friform kan också svänga. https://soundcloud.app.goo.gl/yUj6MdJ5kZUcZPFK9
|
28 Nov 2020, 21:49 |
|
|
albert
Joined: 29 Jun 2007, 09:19 Posts: 2560 Location: Malmö
|
Re: Jazz = svår musik?
Där satt den. Swing it, magistern!
_________________ Mats
|
29 Nov 2020, 03:00 |
|
|
bummer
Joined: 15 Jan 2009, 16:42 Posts: 2561
|
Re: Jazz = svår musik?
Ett mästerverk (John Scofield) som inte är svårlyssnat. https://www.youtube.com/watch?v=ZtRBqscgb2M
|
29 Nov 2020, 09:44 |
|
|
Ljudfreak
Joined: 27 Dec 2007, 12:27 Posts: 969 Location:
|
Re: Jazz = svår musik?
Josh Smith pratar om att spela genom ackorden, att musiken är på väg någonstans och har en riktning. Det är nog en skillnad mellan jazz och rock/blues. Kokar man ner jazzen till något så kanske det är tension/release. Man bygger upp en spänning som tar vägen någonstans och slappnar av. Den grejen finns inte på samma sätt i pop/rock/blues. Ett ackord står liksom still, för sig självt, tills nästa råkar komma och ta över.
Det är i den där spänningen som det skaver och gör ont till en början. Att höra ett dimackord eller en b9 isolerat, har ingen mening och känns konstigt, låter fult och dissonant, men när ackordet efteråt kommer och återställer ordningen, så förstår man varför. De konstiga och jobbiga tonerna är på väg någonstans och själva poängen är att de ska ta vägen till något fiffigt, ibland oväntat ställe, inte nödvändigtvis i samma tonart som var innan.
Ju mer avancerad jazzen blir, ju fler dissonanta varianter dyker upp och mer av rörelserna blir underförstådda referenser till hur man brukade göra förut.
Sedan har jazzen den där kopplingen till att vara dansmusik, återkommande rytmiska klyschor som vissa tycker om, andra inte, kanske litet beroende på när man vuxit upp. Jag gillar andra rytmer, för att jag inte vuxit upp med jazz som populärmusik.
Om man analyserar rock och hur den använder dominantackord, så märker man hur den ”bryter mot reglerna”. Just därför blir den rebellisk och annorlunda mot vad som fanns före. Så paradoxen är att rocken bara blir det den ska vara, för att den bryter mot etablerade mönster från jazz eller klassisk musik. Rocken kan gå från IV till I och upprepa (”fel håll” i kvintcirkeln) och vi har vant oss vid det.
Men jazzen och rocken står inte still, de flyttar sig hela tiden och det som låter fräscht idag gör det för att något nytt och oväntat uppstod som man vande sig vid och kom att gilla när man hörde det igen. Bägge formerna kan vara trista om man upplever dem som stillastående och klyschiga. Men att ”vänja sig” vid nya sound är en del av glädjen. Motståndet mot det är ju ”vad man gillar” för att alla har olika musikupplevelser och historia.
|
29 Nov 2020, 12:07 |
|
|
Uncle Fred
Joined: 29 Dec 2007, 18:23 Posts: 1820 Location: Hill Valley
|
Re: Jazz = svår musik?
Ljudfreak wrote: Josh Smith pratar om att spela genom ackorden, att musiken är på väg någonstans och har en riktning. Det är nog en skillnad mellan jazz och rock/blues. Kokar man ner jazzen till något så kanske det är tension/release. Man bygger upp en spänning som tar vägen någonstans och slappnar av. Den grejen finns inte på samma sätt i pop/rock/blues. Ett ackord står liksom still, för sig självt, tills nästa råkar komma och ta över.
Det är i den där spänningen som det skaver och gör ont till en början. Att höra ett dimackord eller en b9 isolerat, har ingen mening och känns konstigt, låter fult och dissonant, men när ackordet efteråt kommer och återställer ordningen, så förstår man varför. De konstiga och jobbiga tonerna är på väg någonstans och själva poängen är att de ska ta vägen till något fiffigt, ibland oväntat ställe, inte nödvändigtvis i samma tonart som var innan.
Ju mer avancerad jazzen blir, ju fler dissonanta varianter dyker upp och mer av rörelserna blir underförstådda referenser till hur man brukade göra förut.
Sedan har jazzen den där kopplingen till att vara dansmusik, återkommande rytmiska klyschor som vissa tycker om, andra inte, kanske litet beroende på när man vuxit upp. Jag gillar andra rytmer, för att jag inte vuxit upp med jazz som populärmusik.
Om man analyserar rock och hur den använder dominantackord, så märker man hur den ”bryter mot reglerna”. Just därför blir den rebellisk och annorlunda mot vad som fanns före. Så paradoxen är att rocken bara blir det den ska vara, för att den bryter mot etablerade mönster från jazz eller klassisk musik. Rocken kan gå från IV till I och upprepa (”fel håll” i kvintcirkeln) och vi har vant oss vid det.
Men jazzen och rocken står inte still, de flyttar sig hela tiden och det som låter fräscht idag gör det för att något nytt och oväntat uppstod som man vande sig vid och kom att gilla när man hörde det igen. Bägge formerna kan vara trista om man upplever dem som stillastående och klyschiga. Men att ”vänja sig” vid nya sound är en del av glädjen. Motståndet mot det är ju ”vad man gillar” för att alla har olika musikupplevelser och historia. Mycket bra, väl formulerat inlägg ^ Tack
_________________ Försvinn ur min åsikt
|
29 Nov 2020, 14:19 |
|
|
Polytone
Joined: 29 Mar 2014, 18:05 Posts: 1880
|
Re: Jazz = svår musik?
Ljudfreak wrote: Josh Smith pratar om att spela genom ackorden, att musiken är på väg någonstans och har en riktning. Det är nog en skillnad mellan jazz och rock/blues. Kokar man ner jazzen till något så kanske det är tension/release. Man bygger upp en spänning som tar vägen någonstans och slappnar av. Den grejen finns inte på samma sätt i pop/rock/blues. Ett ackord står liksom still, för sig självt, tills nästa råkar komma och ta över.
Det är i den där spänningen som det skaver och gör ont till en början. Att höra ett dimackord eller en b9 isolerat, har ingen mening och känns konstigt, låter fult och dissonant, men när ackordet efteråt kommer och återställer ordningen, så förstår man varför. De konstiga och jobbiga tonerna är på väg någonstans och själva poängen är att de ska ta vägen till något fiffigt, ibland oväntat ställe, inte nödvändigtvis i samma tonart som var innan.
Ju mer avancerad jazzen blir, ju fler dissonanta varianter dyker upp och mer av rörelserna blir underförstådda referenser till hur man brukade göra förut.
Sedan har jazzen den där kopplingen till att vara dansmusik, återkommande rytmiska klyschor som vissa tycker om, andra inte, kanske litet beroende på när man vuxit upp. Jag gillar andra rytmer, för att jag inte vuxit upp med jazz som populärmusik.
Om man analyserar rock och hur den använder dominantackord, så märker man hur den ”bryter mot reglerna”. Just därför blir den rebellisk och annorlunda mot vad som fanns före. Så paradoxen är att rocken bara blir det den ska vara, för att den bryter mot etablerade mönster från jazz eller klassisk musik. Rocken kan gå från IV till I och upprepa (”fel håll” i kvintcirkeln) och vi har vant oss vid det.
Men jazzen och rocken står inte still, de flyttar sig hela tiden och det som låter fräscht idag gör det för att något nytt och oväntat uppstod som man vande sig vid och kom att gilla när man hörde det igen. Bägge formerna kan vara trista om man upplever dem som stillastående och klyschiga. Men att ”vänja sig” vid nya sound är en del av glädjen. Motståndet mot det är ju ”vad man gillar” för att alla har olika musikupplevelser och historia. Bra sammanfattat!
_________________ If you don't know where you're going, any road will take you there.
George Harrison
|
29 Nov 2020, 17:17 |
|
|
Magnus Olsson
Joined: 09 Dec 2007, 23:13 Posts: 10870 Location: I skogen utanför Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Azumi wrote: Är lite kluven till det här med jazz. Har på senare år börjat lyssna lite mer på detta och kan uppskatta det, men ofta så slås jag av att musiken är lite för svår att komma in i. D.v.s man måste lyssna väldigt mycket på det för att verkligen börja gilla det - det är inget som kommer av sig själv. Det är ju väldigt få, i min generation och bekanskapskrets, som gillar jazz. Med undantag möjligtvis för musiker.
De flesta forum angående jazz (jag kollar mest på gitarrelaterade sidor) diskuterar väldigt mycket och ingående om musikteori. Det ser man nästan aldrig när man diskuterar blues, rock eller pop. Då pratar man mer om sound, känsla och uttryck. Jag tycker att det är någonting som känns fel när man måste analysera musik på ett sådant sätt som det ofta görs med jazz. Hur kommer detta sig?
Mvh / Per Sent på bollen här. För att lyssna på jazz behöver (eller ens bör) man inte analysera något alls. Man tittar inte på tavlor med att försöka lista ut vilket håll penseln dragits eller hur färgen blandats. För att kunna använda det man hör, spela det eller komponera med det, behöver man analysera och få ett namn på det man hör. För att kunna måla likadant eller låta sig inspireras av en tavla måste man titta hur penseln dragits, hur färgen blandats osv. Det är exakt samma sak med alla typer av musik, ingen skillnad alls. Det enda som skiljer är hur avancerat harmoniskt det är, alltså hur mycket arbete som behövs. En vanlig blues eller rockdänga är för oss som spelat lite länge inget som behöver analyseras, man hör direkt vad som används, hur det används och kan omedelbart använda informationen i sin egen musik eller spel. Men för någon som inte spelat länge (och inte fötts med ljuvliga öron) behöver det analyseras lika mycket som jazz för att det skall kunna användas. Allt är musik som står på axlarna av det som varit före, vet man inte vad som varit före får man kolla in det (analysera). /Magnus
_________________ "Playing guitar really helps your guitar playing"
|
30 Nov 2020, 11:32 |
|
|
Mike Leaf
Joined: 27 Dec 2007, 16:14 Posts: 14773 Location:
|
Re: Jazz = svår musik?
Magnus Olsson wrote: [ En vanlig blues eller rockdänga är för oss som spelat lite länge inget som behöver analyseras, man hör direkt vad som används, hur det används och kan omedelbart använda informationen i sin egen musik eller spel.
/Magnus Ja, men ändå blir det oftast inget vidare bra när de 'som kan spela' och normalt i en en annan genre ska ge sig på Blues och Rock.
_________________
|
30 Nov 2020, 11:42 |
|
|
Goran
Joined: 03 Jan 2008, 12:21 Posts: 7646 Location: Malmö
|
Re: Jazz = svår musik?
Mike Leaf wrote:
Ja, men ändå blir det oftast inget vidare bra när de 'som kan spela' och normalt i en en annan genre ska ge sig på Blues och Rock.
Beror nog mest på att det som krävs när blues och ”enklare” rock ska spelas är glöden/känslan. Att inte fundera på vad man gör utan bara ge järnet. Då spelar ev skicklighet inte så stor roll. Även detta kan appliceras på jazz, hur kul är ett storband som spelar jazz efter noter....
|
30 Nov 2020, 11:50 |
|
|
Magnus Olsson
Joined: 09 Dec 2007, 23:13 Posts: 10870 Location: I skogen utanför Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Mike Leaf wrote: Magnus Olsson wrote: [ En vanlig blues eller rockdänga är för oss som spelat lite länge inget som behöver analyseras, man hör direkt vad som används, hur det används och kan omedelbart använda informationen i sin egen musik eller spel.
/Magnus Ja, men ändå blir det oftast inget vidare bra när de 'som kan spela' och normalt i en en annan genre ska ge sig på Blues och Rock. Det är väl ganska mycket en smaksak, det där. Lyssnar man inte på en stil mycket blir det en karikatyr av stilen även om man förstår informationen av det man hör. Som jag skrev, musiken bygger "står på axlarna av de som kom före", man behöver mycket information (lyssna mycket). Men den lilla information man får av en blues eller rockdänga kan man använda direkt. Det är inte att man kan spela blues. Det är liksom inte att man kan spela blues för att man hör en blues låt. Det är mer på ett konceptuellt plan, att man kan använda de sound man hör i sitt eget skapande för att man förstår vilka ingredienser som skapade det. Enkelt utryckt, soundet av ett maj7 kan man använda så fort man förstår hur ett maj7 låter. Soundet av II-V7 kan man använda vart man vill så fort man förstått hur II-V7 låter. Osv osv. /Magnus
_________________ "Playing guitar really helps your guitar playing"
|
30 Nov 2020, 12:16 |
|
|
Mike Leaf
Joined: 27 Dec 2007, 16:14 Posts: 14773 Location:
|
Re: Jazz = svår musik?
Magnus Olsson wrote: Det är liksom inte att man kan spela blues för att man hör en blues låt.
/Magnus Ne precis, det kan ju vara en utmaning i sig att ett musikstycke är väldigt enkelt konstruerat med 3 ackord (oftast samma 3 också) Ställer höga krav på hur man framför det. Ungefär som att koka en riktigt god tomatsoppa Sen tror jag lyssnare är ganska invanda och konservativa många ggr, när man försökt göra en rocklåt med lite oväntade ackord så blev det ofta protester i bandet, " nej stopp efter C ska det alltid komma G" säger Mr bass player och får medhåll av Mr singer, nähä varför då? "För att det låter mer naturligt" Ok, men då blir det ju ingen mening att komponera verser och refränger längre, bara följa standard ackordföljder, f-n vad tråkigt Man kanske ska börja med Fri-jazz istället.
_________________
|
30 Nov 2020, 13:08 |
|
|
Vinyljunkie
Joined: 07 Sep 2009, 13:27 Posts: 7745 Location: Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Magnus Olsson wrote: [ En vanlig blues eller rockdänga är för oss som spelat lite länge inget som behöver analyseras, man hör direkt vad som används, hur det används och kan omedelbart använda informationen i sin egen musik eller spel.
/Magnus Ojojoj. Det är precis detta som de flesta som spelat länge och tycker sig ha gått vidare har fått om bakfoten. Åtminstone inom rocken så finns det ett ansenligt antal subgenrer som kräver helt annan kunskap för skapa ny musik som tilltalar den subgenren man försöker sig på. Ibland kan nämligen för mycket kunskap och rutin ligga en i fatet. Låt mig illustrera med 3 exempel. 1. Jag är en stor entusiast av en rocksubgenre som heter käng. Jag gissar på att de allra flesta som hänger här inte vet vad det är och jag ska inte gå in på en beskrivning här. Hursomhelst så kallas den vanligaste trumtakten i denna genre för d-takt. Jag har i princip aldrig stött på en trummis som spelat längre och som rent musikteoretiskt objektivt kan beskrivas som bra som lyckats göra den takten rättvisa utifrån önskemålen för genren. De klarar aldrig av att få till det speciella svänget, eller bristen på sväng om man så vill eftersom de antingen spelar den för sterilt eller vill lägga till saker som inte får finnas i den för att det ska bli rätt utifrån hur det ska låta. 2. Jag minns ett band jag spelade i som spelade punk, eller punkrock om man så vill. Vi hade en gitarrist som envisades att spela alternate picking (förlåt jag minns fan inte vad det heter på svenska). Alla som kan något om genren vet att det är enbart downstrokes som gäller för att få till det rätta drivet för genren men han tyckte att det var amatörmässigt att spela så. 3. En gång testade vi en gammal dansbandstrummis till ett band som spelade hårdrock och han hade otroligt svårt för att naturligt lägga "effektcymbaler" i riffen utan han ville sitta och "flyta" i sitt spel som sådana trummisar ju ska göra. Istället gjorde han subtila förändringar i kompet som han i sin tur hade fått från hans tidigare band som spelade nån slags soul/fusionaktigt, något som förvisso var fränt men som inte passade in i sammanhanget. "Ska jag verkligen bara spela på cymbaler hela tiden?" undrade han medans vi å vår sida tyckte han spelade för mycket effektcymbaler. Det gäller att veta precis hur mycket och vad som är för mycket eller för litet när det gäller att spela korrekt för den specifika genren man spelar. Och ibland behöver det inte vara lättare bara för att det verkar vara det.
|
30 Nov 2020, 13:39 |
|
|
Magnus Olsson
Joined: 09 Dec 2007, 23:13 Posts: 10870 Location: I skogen utanför Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Vinyljunkie wrote: Magnus Olsson wrote: [ En vanlig blues eller rockdänga är för oss som spelat lite länge inget som behöver analyseras, man hör direkt vad som används, hur det används och kan omedelbart använda informationen i sin egen musik eller spel.
/Magnus Ojojoj. Det är precis detta som de flesta som spelat länge och tycker sig ha gått vidare har fått om bakfoten. Åtminstone inom rocken så finns det ett ansenligt antal subgenrer som kräver helt annan kunskap för skapa ny musik som tilltalar den subgenren man försöker sig på. Ibland kan nämligen för mycket kunskap och rutin ligga en i fatet. Låt mig illustrera med 3 exempel. 1. Jag är en stor entusiast av en rocksubgenre som heter käng. Jag gissar på att de allra flesta som hänger här inte vet vad det är och jag ska inte gå in på en beskrivning här. Hursomhelst så kallas den vanligaste trumtakten i denna genre för d-takt. Jag har i princip aldrig stött på en trummis som spelat längre och som rent musikteoretiskt objektivt kan beskrivas som bra som lyckats göra den takten rättvisa utifrån önskemålen för genren. De klarar aldrig av att få till det speciella svänget, eller bristen på sväng om man så vill eftersom de antingen spelar den för sterilt eller vill lägga till saker som inte får finnas i den för att det ska bli rätt utifrån hur det ska låta. 2. Jag minns ett band jag spelade i som spelade punk, eller punkrock om man så vill. Vi hade en gitarrist som envisades att spela alternate picking (förlåt jag minns fan inte vad det heter på svenska). Alla som kan något om genren vet att det är enbart downstrokes som gäller för att få till det rätta drivet för genren men han tyckte att det var amatörmässigt att spela så. 3. En gång testade vi en gammal dansbandstrummis till ett band som spelade hårdrock och han hade otroligt svårt för att naturligt lägga "effektcymbaler" i riffen utan han ville sitta och "flyta" i sitt spel som sådana trummisar ju ska göra. Istället gjorde han subtila förändringar i kompet som han i sin tur hade fått från hans tidigare band som spelade nån slags soul/fusionaktigt, något som förvisso var fränt men som inte passade in i sammanhanget. "Ska jag verkligen bara spela på cymbaler hela tiden?" undrade han medans vi å vår sida tyckte han spelade för mycket effektcymbaler. Det gäller att veta precis hur mycket och vad som är för mycket eller för litet när det gäller att spela korrekt för den specifika genren man spelar. Och ibland behöver det inte vara lättare bara för att det verkar vara det. Nej, ingen tycker sig ha gått vidare och inte fått någonting om bakfoten heller. Du missade det viktigaste av allt "... använda informationen i sin egen musik eller spel". Alltså inte att man kan spela blues eller punk för att man hört en blues eller punk låt utan att man kan använda den harmoniska informationen därifrån i sitt eget spel om man förstår den harmoniska informationen. X harmonisk händelse skapar X harmoniskt sound, ett sound man kan använda så fort man förstått vad det är. X harmonisk händelse skapar samma X harmoniska sound helt oberoende av stil av musik. Rörelsen av att gå från II7 till V7 låter harmoniskt exakt likadant i all musik. Spela det med down strokes och dist och det låter en stil av musik, spela det med rent ljud och fingerplock och det låter en annan. Har du ingen erfarenhet av musiken det är tänkt att låta som blir det en karikatyr av det. Men rent harmoniskt låter det exakt lika dant. /Magnus
_________________ "Playing guitar really helps your guitar playing"
|
30 Nov 2020, 13:59 |
|
|
Vinyljunkie
Joined: 07 Sep 2009, 13:27 Posts: 7745 Location: Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Magnus:
Och "ingen", det är du då eller? För det handlar ju inte om dig det här.
Ja visst, den strikt egoistiska frågan här är såklart - hur kan jag använda det här i mitt musicerande? Men den frågan är helt ointressant i den sekund vi börjar analysera olika genrer såsom du skrev. Ja du skrev faktiskt blues och rockdänga. Du argumenterade med termer från två musikgenrer, som båda har ett gäng olika subgenrer som har sina uttryck.
|
30 Nov 2020, 14:33 |
|
|
Polytone
Joined: 29 Mar 2014, 18:05 Posts: 1880
|
Re: Jazz = svår musik?
Man behöver behärska det språk som man ska uttrycka sig inom. Ska jag kommunicera med finnar underlättar det om jag kan finska. Ska jag prata rena grekiskan är det bra om det är greker som lyssnar. Men, allt blir samtidigt lättare om jag har ett uppövat talorgan med tillhörande stämband. Alltså kan det bli lättare att kommunicera på olika språk för en som redan kan prata än för en nyfödd bebis (en som aldrig har spelat ett instrument).
_________________ If you don't know where you're going, any road will take you there.
George Harrison
|
30 Nov 2020, 14:53 |
|
|
Vinyljunkie
Joined: 07 Sep 2009, 13:27 Posts: 7745 Location: Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Polytone wrote: Man behöver behärska det språk som man ska uttrycka sig inom. Ska jag kommunicera med finnar underlättar det om jag kan finska. Ska jag prata rena grekiskan är det bra om det är greker som lyssnar. Men, allt blir samtidigt lättare om jag har ett uppövat talorgan med tillhörande stämband. Alltså kan det bli lättare att kommunicera på olika språk för en som redan kan prata än för en nyfödd bebis (en som aldrig har spelat ett instrument). Nja, nu har vi ju olika språkstammar så så behöver det inte alls vara. Tex har du ingen fördel att prata svenska när du åker till Finland men däremot när du åker till Norge. Samma kan det vara med olika musik-kulturer.
|
30 Nov 2020, 14:57 |
|
|
Mike Leaf
Joined: 27 Dec 2007, 16:14 Posts: 14773 Location:
|
Re: Jazz = svår musik?
Man kan lära sig spela och skapa musik med gitarr helt utan teoretiska kunskaper, genom gehör. Man hör hur olika tillämpning av fingerarna på en gitarr låter, kan skapa egna ackord också.
Kan inte se liknelsen med att prata finska med finnar annat än om du ska kommunicera din musik till andra musiker endast via noter. Man kan säkert lära sig att prata hyfsad finska också utan att kunna all grammatik och inte ens kunna stava till hälften av vad man säger i tal.
Tror det kan tom vara hämmande i skapandeprocessen att vara för teoretisk i sitt tänk.
Är absolut inte emot teoretiska kunskaper, men just i gitarrspel klarar man sig nog långt utan.
_________________
|
30 Nov 2020, 15:28 |
|
|
Bapman
Joined: 03 Aug 2010, 10:39 Posts: 1516 Location: Tjotahejti
|
Re: Jazz = svår musik?
Med andra ord så skulle man kunna veta för mycket om musik och kunna spela för många olika typer av musik.
_________________ Bapman ........................... swimming with a hole in my body
I play Country music too, I'm just not sure which country it's from...
"The only thing worse than a guitar is a guitarist!" - Lydia Lunch
|
30 Nov 2020, 15:33 |
|
|
Jesperado
Joined: 06 Feb 2009, 18:15 Posts: 467 Location:
|
Re: Jazz = svår musik?
Vinyljunkie wrote: Tex har du ingen fördel att prata svenska när du åker till Finland ... Verkligen?
|
30 Nov 2020, 15:39 |
|
|
Polytone
Joined: 29 Mar 2014, 18:05 Posts: 1880
|
Re: Jazz = svår musik?
Vinyljunkie wrote: Polytone wrote: Man behöver behärska det språk som man ska uttrycka sig inom. Ska jag kommunicera med finnar underlättar det om jag kan finska. Ska jag prata rena grekiskan är det bra om det är greker som lyssnar. Men, allt blir samtidigt lättare om jag har ett uppövat talorgan med tillhörande stämband. Alltså kan det bli lättare att kommunicera på olika språk för en som redan kan prata än för en nyfödd bebis (en som aldrig har spelat ett instrument). Nja, nu har vi ju olika språkstammar så så behöver det inte alls vara. Tex har du ingen fördel att prata svenska när du åker till Finland men däremot när du åker till Norge. Samma kan det vara med olika musik-kulturer. Vad menar du? Jag skrev väl inget om att prata svenska med finnar?
_________________ If you don't know where you're going, any road will take you there.
George Harrison
|
30 Nov 2020, 17:19 |
|
|
Polytone
Joined: 29 Mar 2014, 18:05 Posts: 1880
|
Re: Jazz = svår musik?
Mike Leaf wrote: Man kan lära sig spela och skapa musik med gitarr helt utan teoretiska kunskaper, genom gehör. Man hör hur olika tillämpning av fingerarna på en gitarr låter, kan skapa egna ackord också.
Kan inte se liknelsen med att prata finska med finnar annat än om du ska kommunicera din musik till andra musiker endast via noter. Man kan säkert lära sig att prata hyfsad finska också utan att kunna all grammatik och inte ens kunna stava till hälften av vad man säger i tal.
Tror det kan tom vara hämmande i skapandeprocessen att vara för teoretisk i sitt tänk.
Är absolut inte emot teoretiska kunskaper, men just i gitarrspel klarar man sig nog långt utan. Att prata finska med finnar var en liknelse för att tex spela blues med bluesmusiker. Det blir liksom lättare om alla i bandet talar samma språk. Det har inget med teori att göra.
_________________ If you don't know where you're going, any road will take you there.
George Harrison
|
30 Nov 2020, 17:21 |
|
|
Vinyljunkie
Joined: 07 Sep 2009, 13:27 Posts: 7745 Location: Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Bapman wrote: Med andra ord så skulle man kunna veta för mycket om musik och kunna spela för många olika typer av musik. Nja men det finns ju en rad musikyttringar som bygger på att inte kunna nåt och det är en del av uttrycket.
|
30 Nov 2020, 18:11 |
|
|
Vinyljunkie
Joined: 07 Sep 2009, 13:27 Posts: 7745 Location: Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Polytone wrote: Mike Leaf wrote: Man kan lära sig spela och skapa musik med gitarr helt utan teoretiska kunskaper, genom gehör. Man hör hur olika tillämpning av fingerarna på en gitarr låter, kan skapa egna ackord också.
Kan inte se liknelsen med att prata finska med finnar annat än om du ska kommunicera din musik till andra musiker endast via noter. Man kan säkert lära sig att prata hyfsad finska också utan att kunna all grammatik och inte ens kunna stava till hälften av vad man säger i tal.
Tror det kan tom vara hämmande i skapandeprocessen att vara för teoretisk i sitt tänk.
Är absolut inte emot teoretiska kunskaper, men just i gitarrspel klarar man sig nog långt utan. Att prata finska med finnar var en liknelse för att tex spela blues med bluesmusiker. Det blir liksom lättare om alla i bandet talar samma språk. Det har inget med teori att göra. Haha vafan hur ska du ha det? Ska du prata svenska i Finland iallafall nu?
|
30 Nov 2020, 18:14 |
|
|
Polytone
Joined: 29 Mar 2014, 18:05 Posts: 1880
|
Re: Jazz = svår musik?
Vinyljunkie wrote: Haha vafan hur ska du ha det? Ska du prata svenska i Finland iallafall nu? ??????? Hur fan kan du få mitt inlägg till det?
_________________ If you don't know where you're going, any road will take you there.
George Harrison
|
30 Nov 2020, 18:33 |
|
|
Vinyljunkie
Joined: 07 Sep 2009, 13:27 Posts: 7745 Location: Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Internetspionerna har koll på mig för denna dök upp i mitt Youtubeflöde: https://www.youtube.com/watch?v=TWJ-k2nZ3NE
|
30 Nov 2020, 18:59 |
|
|
Vinyljunkie
Joined: 07 Sep 2009, 13:27 Posts: 7745 Location: Göteborg
|
Re: Jazz = svår musik?
Polytone wrote: Vinyljunkie wrote: Haha vafan hur ska du ha det? Ska du prata svenska i Finland iallafall nu? ??????? Hur fan kan du få mitt inlägg till det? Bra fråga men felet är ju uppenbarligen ditt: "If you don't know where you're going, any road will take you there"
|
30 Nov 2020, 19:00 |
|
|
Bapman
Joined: 03 Aug 2010, 10:39 Posts: 1516 Location: Tjotahejti
|
Re: Jazz = svår musik?
Vinyljunkie wrote: Bapman wrote: Med andra ord så skulle man kunna veta för mycket om musik och kunna spela för många olika typer av musik. Nja men det finns ju en rad musikyttringar som bygger på att inte kunna nåt och det är en del av uttrycket. Så om man yttrar sig inom en viss stil där uttrycket är att man inte kan nåt... Vad gör man i det fallet, är man overksam? Kan man prata utan att veta hur man pratar?
_________________ Bapman ........................... swimming with a hole in my body
I play Country music too, I'm just not sure which country it's from...
"The only thing worse than a guitar is a guitarist!" - Lydia Lunch
|
30 Nov 2020, 19:07 |
|
|
Polytone
Joined: 29 Mar 2014, 18:05 Posts: 1880
|
Re: Jazz = svår musik?
Vinyljunkie wrote: Polytone wrote: ??????? Hur fan kan du få mitt inlägg till det? Bra fråga men felet är ju uppenbarligen ditt: "If you don't know where you're going, any road will take you there" Jag får kontra med att jag inte förstår ditt språk. Det ser ut som svenska men innebörden är höljd i dunkel...
_________________ If you don't know where you're going, any road will take you there.
George Harrison
|
30 Nov 2020, 19:29 |
|
|
Mike Leaf
Joined: 27 Dec 2007, 16:14 Posts: 14773 Location:
|
Re: Jazz = svår musik?
Bapman wrote: Kan man prata utan att veta hur man pratar?
Bebisar gör det hela tiden, det är dock inte alltid lätt att förstå för en oinsatt.
_________________
|
30 Nov 2020, 19:55 |
|
|
Who is online |
Users browsing this forum: Google [Bot] and 29 guests |
|
You cannot post new topics in this forum You cannot reply to topics in this forum You cannot edit your posts in this forum You cannot delete your posts in this forum You cannot post attachments in this forum
|
|
|