Det är fel, det finns faktiskt en definition av vad ett indiebolag är, jag länkade till den i ett tidigare inlägg. Hobbyskivbolag innefattas också, men de man generellt sett brukar prata om är inte hobbybolag, utan skivbolag som drivs som riktiga (vinstdrivande) bolag, men som har differentierat sig ifrån majorbolagen.

Du påpekade inte alls att alla inte gör det med vinstkalkyl, vinst och att gå runt är inte samma sak. Du påpekade att inte alla bolag ens funderar över om det de släpper kommer att sälja eller inte, och det var det jag motsatte mig. Att ett släpp går runt är inte detsamma som att det inbringar vinst.

Indiebolag är väl förkortat independant bolag? D.v.s. ett bolag som inte är beroende av ett annat bolag för att kunna ge ut musik?

Jag tycker att det är du som är ett bänghuvud som använder begrepp utan att veta var de härstammar från, alla de där orden kommer ju från affärsvärlden...

Säääkert att jag kommer att outa vilka bolag jag har och haft när du bestämt dig för att jag är ett troll...

Njae jag gav ju två andra alternativ också. Men Troll är ju helt klart det mest fördelaktiga (för dig) av de tre.

Det är ju DU som inte är läskunnig. Jag strök under ordet EN i det inlägget, dvs det finns inte EN definition av vad ett indiebolag är. Alla som släpper plattor har sin egen agenda.

I övrigt korvar du dig och lägger påståenden i munnen på mig som jag aldrig hävdat, denna gång så insinuerar du att jag sätter likhetstecken mellan att gå runt och gå med vinst. Åter igen, det har jag aldrig skrivit.

Jag tror det är du som är ett troll.

HEJ DÅ

Hej då bänghuvud.

Vinyljunkie i ett litet flamewar. Tradition på Bojen.

Rekommenderat soundtrack att köpa på vinyl:

https://www.youtube.com/watch?v=5PUDLzHNYyc

Har gett upp. Insåg redan tidigt på en skivmässa då jag hittade tjugo backar fulla med Zappabootlegs som jag aldrig har hört talas om att man måste inte ha allt. För ca 10 år sedan bar jag iväg vinylsamlingen till Garagelands i Ume. Hade redan allt på hårddisk. Skivorna hade inte spelats på 10-15 år. Stereon har jag kvar men den har mera kommit att ingå i hemmastudion. Satt i dagarna och rippade den sista flyttkartongen cd material vi hade efter att cd-spelaren lämnade huset. Nu har jag musiken i en 80-Gb archosspelare som tåtas in i det datorhögtalarsystem vi har kopplad till TV-n. Rubbet uppbackat i usb-hårddisk om Archosen skulle pajja. Om jag ska serva nån fest med musik kan jag stoppa spelaren i fickan och åka iväg - allt kommer med.
S-fy är bra till förslagen man får. Ibland hittar jag musiker och musikförslag som jag inte skulle stött på annars. Min fru är hårt inne på worldmusic och arabiska rytmer samt yogamusik och har här en outsinlig källa att ösa ur.

Vad är din poäng med att hela tiden lägga till små förolämpningar när du tycker annorlunda?
Det är ju så fantastiskt onödigt, det tillför ingenting mer än att folk tycker att du är ett fån.

/Magnus

Magnus: nu var det ju Walain som kallade mig för bänghuvud längre upp i tråden, så jag tyckte att det var lustigt att skriva det när han valde att lämna.

Eller vadå, kände du dig förorättad när jag undrade om du hade tomtar på loftet? Lite gargong får du väl ta. Annars ber jag om ursäkt och försöker komma ihåg silkesvantarna hädanefter.

NEJ DET VAR DU!
ONÖDIGT!!!!

Jag saknar Walain

Jag köper i princip bara CD, har gjort mej av med samlingen på 500+ vinylskivor då jag behövde pengar till studio/gitarrprylar

Spotify har jag inte
Som musiker gillar jag inte Spotify heller, Bandcamp är bättre om man vill få en "inkomst".

Du är ju också ett bänghuvud som inte orkar läsa hela tråden du...

Icke misströsta. Han har hämtat sin kusin Emilio från avbytarbänken.

HAHA!!!
Älskar när förståsigpåare som dig gärna pratar om svunna tider som om allt var optimalt trots att du i ett blindtest aldrig skullr kunna höra skillnaden på vinyl och en mp3:a.
Men jag gissar att du faller inom ramen för alla andra vinylälskare som bär jeansjacka, har blond mustasch, truckerkeps och lyssnar på Graveyard.
PINSAMT!

Fast om jag inte missminner mig så var det Vinyljunkie som för nåt år sedan undrade när den tröttsamma trenden med retro-70-talshårdrock ska börja ta slut.

Och att undra det och föredra Twisted Sister är verkligen pinsamt! (Är nog säkrast med en smiley här...) Ska tillägga att jag också gillar det fysiska formatet (nästan alltid CD för min del), men objektivt är ju allting egentligen bättre för musikkonsumenterna nuförtiden.

Konstig diskussion egentligen. Vinylskivor har väl aldrig varit så tillgängligt som nu? Sedan digitala format "tog över" marknaden alltså. Känns som att det bara är att gå in i vilken skivaffär som helst så hittar man minst lika mycket vinylskivor som CD.

Förstår inte riktigt "med vinylskivor blir man tvungen att lyssna på hela albumet" argumentet heller. Om man känner att man måste bli tvingad att lyssna på ett helt album kan väl albumet inte vara så himla bra egentligen? Jag tycker det går fantastiskt bra att lyssna på hela album på mina CD-skivor eller varför inte på min ipod som dessutom har en jättesmidig shuffle-funktion för dom stunder då jag inte vet exakt vad jag vill lyssna på.

Digitala format har hjälpt att göra musik tillgängligare, massor av musik som du aldrig skulle hört annars är bara några knapptryck bort, speciellt sån musik som faktiskt inte gjorts med något eller mycket vinstintresse. Sen visst, den musiken är inte tillgänglig på vinyl men det har den ju egentligen aldrig varit.

"Indie" är väl kanske musikvärldens mest urvattnade term förresten och har betytt allt möjligt i alla möjliga sammanhang. Men att tro att något som får den stämpeln automatiskt har skapats och getts ut helt utan vinstintresse är väldigt naivt.
Varför har folk problem med vinstintresse i musik förresten? Det går alldeles utmärkt att kombinera vinstintresse med artistiskt intresse, om något så har väl musiker visat det gång på gång så långt bak i tiden det går att hitta utgiven/publicerad musik. Har man problem med vinstintresse kan man ju lika gärna bränna 99% (förmodligen mer) av sin musiksamling.

Det är ju som så här o du käre versalälskare... att det digitala formatet har funnits sen CD-spelaren gjorde entré 1979 (kanske t o m ännu tidigare?). Och fortfarande 2016 är det en dator som behandlar ettor och nollor, och ibland när den inte kan läsa nästa etta eller nolla så hoppar den över och så blir det ett slags "hål" i musiken, vilket skapar dessa digitala störljud. Intressant är också att den digitala tekniken alltid har eftersträvat att låta analogt alla dessa år, något den fortfarande misslyckas med trots att tekniken ständigt går framåt.
Du kanske inte hör någon skillnad mellan en (analoginspelad inspelning) pressad på vinyl mot en MP3:a, men det gör jag.

Det är förövrigt dina fördomar som är pinsamma här, ingenting annat. Och for the record så gillar jag inte Graveyard. Det senaste Göteborgsbandet jag föll för är Heavy Makeup.

Jag är heeelt säker på att även du gick omkring på skolgården 1984 och skrålade "I wanna rock" som oss andra!

Det kan ju tyckas konstigt att någon medvetet lyssnar på en lite sämre låt när man lyssnar på en vinylsida. Men det finns en sorts psykologisk vinst med det tycker jag. Visst det är jättesmidigt att kunna göra en playlist på Spotify men BARA rena 10-poängare till låtar. Men det är lite som att jag tillexempel älskar pannkakor med sylt, men om jag skulle äta det varje dag så skulle det bara bli tröttsamt, det måste finnas nån sorts balans, en andhämtning mellan topparna. När jag lyssnar på en LP så fyller de lite sämre spåren den funktionen, de bygger också upp förväntan till det som ska komma härnäst, dvs deeen låten!

Jag hoppas du inte påstår att det är jag som har hävdat att indie-etiketter är liktydigt med att inte bry sig om vinst, för jag skrev ju nånstans ovan att det inte är EN definition. Jag tycker förövrigt att vinstintresse och "artistiskt" intresse är varandras diametrala motsatser och det går inte att satsa på båda samtidigt. Sen KAN det ju givetvis vara så att just ens egen smak överensstämmer med så många andras smak att det blir vinst men det är inte samma sak som att det går att jobba för att lyckas med båda, särskilt inte om man har mer eller mindre obskyr smak. Den som gillar det den stora massan gillar har ju lättare att lyckas både artistsikt och ekonomiskt.

Det har jag också gjort några gånger.

Streamat eller fysiskt...?
Ptjaaa.... Jag är gammal och lat.
Streamar lämpliga spellistor från Spotify, att skapa en spellista är lite som att göra blandband. Min fru undrade häromdagen vad det var för bra blandning av låtar som kom ur högtalarna - min lista Britpop just då (ja, jag är anglofil).

Men visst gillar jag skivor. LP-formatet med stora bilder och ofta en massa information, texterna m.m. på/i omslaget älskade jag då det begav sig. CD'ns omslag var oftast svårlästa och hopplösa att se vad det stod men skivans format var/är ganska OK ändå att ha i bilen eller DiscMan då man reste. Lätta att göra själv och dela ut till höger å vänster. +
När jag smäller på en platta i stereon så är det oftast (numera) en vinyl från typ 1955-1990 eller 2010-2016 - åren däremellan fanns det inte många vinyler att få tag i.
Av de 10 senaste fysiska skivorna som tillkommit i samlingen är nog typ 7 vinyl och 3 CD.

Jag lyssnar på vinyl hemma, spotify på jobbet och CD i bilen. Alla format fyller sin plats för mig.
Men vinylen är ju mysigast av formaten. Men jag gillar även gamla rassliga gitarrer...

Precis så där tycker jag! Det blir självklart vinyl hemma (för de inspelningar som finns på vinyl). Spotify kan klart fylla en funktion för de som sitter framför en dator och jobbar. I bilen kör jag brända CD, Spotify är hopplöst svårmanövrerat just där... fast hade jag haft en äldre bil hade jag kört med blandband, vilket inte går när stereon sitter ihop med bilens övriga instrument.

Fått överta farsans gamla firmabil och den har kasettdäck och dit måste jag leta fram lite gamla blandband från förr.

Digitala medier lagrar en massa redundant information så även om en etta eller nolla är oläslig så finns den informationen på något annat ställe. Datorer är ju rätt känsliga för felaktig information så de skulle inte fungera speciellt bra om det försvann information titt som tätt.

Poängen är ju att oavsett vilket format man lyssnar på en LP på så fyller spåren samma funktion. Albumet är samma album oavsett om du lyssnar på vinyl, CD, mp3-spelare, spotify, kassettband eller vad man nu lyssnar på. Om man inte kan låta bli att hoppa över spår när man lyssnar på t.ex. CD eller mp3-spelare så måste det ju antingen vara dåliga låtar ("andhämtnings-låtar" behöver ju inte vara dåliga just för att dom fyller den rollen på ett album) eller så har man väl taskig koncentrationsförmåga.

Min poäng är att det finns så många olika definitioner av Indie att begreppet tappat väldigt mycket utav sin mening.

Jag blir nyfiken på vilken musik du menar har skapats och publicerats helt utan vinstintresse.