I går när vi slulle rigga för kvällens spelning på Stampen så dök Stefan "Harpfire" upp. Vi pratade en stund och han kom upp och gästade en låt. Mycket bra spelat och en ton man kan dö för. Följden blev att mina medmusikanter gav mig konstiga "varför låter du inte sådär"-blickar.

Var med om liknande sak för flera år sen. Vi körde som förband åt Chicago Express på Ludvika Bluesfestival. Hade då inte råd med egen stärkare så jag körde på en Marshall transistor som jag lånat, och en Green Bullet, det lät inte bra. Jag skyllde på stärkaren. Då kom Harmonica Henry (Janne Sjöström) förbi, och frågade om han fick lira lite grann. Eftersom han var/är en stor idol så fick han köra ett par låtar. När han lirade fick han trots utrustning till ett helt underbart Chicago-sound. Lägg därtill skillnad i teknik, känsla mm.

Efter dom två låtarna så fick jag "blickarna" från resten av bandet. Så jag vet hur det känns!

Hej, Arne!
Tack för senast..
Jo, jag blev lite snopen när någon ropade mitt namn, är ju inte så ofta på besök i stora staden...
Ja, det var kul och gästa med bandet.. Ni rockade på fint, med det var ju inte meningen att du skulle få onda ögat, på grund av mig...
Det är ju kul om man kan tillföra något!!
Ha de
Stefan..

De var inte så "onda" blickar.
Det är alltid roligt med gäster som kan spela. Både för oss och publiken.
Om man inte står ut med att alla har vi olika uttryck när vi spelar så ska man nog tänka sig för innan man ställer sig på scenen. Välkommen fler gånger Stefan. Alla andra på forumet också.

Hej, igen!
Naä jag misstänkte det...
Skulle så vara, så hoppar jag gärna in och gästar..
Ha det ..
Stefan