Intressant att höra om ni försöker tillföra något nytt till erat munspelande,... lick, sound osv ....och känns det tillåtet eller ska man "bara" vara en bra kopia av någon, något?

Innan man hittar på egna grejer är det nog bäst att försöka kopiera originalen. Det är ju så man lär dig. Men det finns säkert duktigt folk här som har kommit så pass långt att de skaffat sig en egen identitet och därför kan ta ut svängarna. Mer ljudprov från den egna hemmastudion vore kul.
Men man måste väl ändå konstatera att bluesen har begränsade uttrycksmöjligheter. Och jag gissar att de flesta medlemmar på bojen håller på med blues.


The blues rolls on

Om det här är nytänkande vet jag inget om,men
iband när jag blir less på blues så börjar jag ibland
spela på gamla läsarsånger,dom blir otroligt vackra på munspel
(kanske för att dom ofta spelas på tramporgel)det är iallafall
bra träning både böjningar och känsla[;)]

Med risk för att själv bita mig i tungan kanske man,trots att det svider som faan!Tänker då på alla dessa pedalmunspelare som vill förvrida ljudet så att det ej längre låter som ett munspel.Det kan väl vara ett sätt att utvidga spelet,men om det är till det bättre är väl då en smaksak.Däremot alla de skickliga blåsare som utvidgat munspelstekniken med overblows.Själv har jag inte anammat den tekniken pga brist på kunskap och intresse.Så det enda jag gjort är att för många år sedan lära mig den tekniken som de som spelar svensk, irländsk, skotsk folkmusik använder. Då man basar/kompar i vänstra mungipan, samtidigt som man solar i den högra.Jag studerade hur SkogsbyLasse ifrån Kall i Jämtland gjorde, tog en jävla massa tid,men till sist satt den.Och fram tills igårkväll trodde jag jag var rätt duktig på den tekniken, men då ringde en Joel Andersson ifrån Norrbotten och nybliven ägare till Janne Sjöströms gamla 50-tals Premierstärk. Vi diskuterade Walther Horton, mikrofoner/element och allt möjligt, och kom in på folkmusik varpå han plockar fram ett munspel och lirar en gammal låt ifrån ÖvreKalix.Och jag tappa nästan telefonjäveln i golvet, den var klockren i teknik och utförande.Kunde ha kommit ifrån en platta av SkogsbyLasse eller Brendan Power.Kan han lira ett 7-8 andra låtar lika bra,kan han ställa upp för uppspelning för riksspeleman på munspel.

Jag nämnde tidigare att Filip Jers var och besökte mig dagen innan nyår. Han spelade förstås en del jazz och annat men plötsligt tog han fram ett Low C och spelade "Den blomstertid nu kommer" och det var vädigt vackert med barduntoner och ackordkombinationer samtidigt som melodistämman ljöd. Han sa "Jag brukar spela gamla psalmer och läsarsånger på just de här lågstämda spelen, jag tycker det låter så fint! NÄr jag testar mina customspel innan leverans så spelar jag oftast "Amazing Grace" och liknande med bardunton osv för att få grepp om hur spelet uppför sig. Jag tycker själv om att "spela annat" än blues. Det kräver förstås lika stor precision och spelteknik för att det skall låta bra. Att spela improviserad blues kräver mkt musikalitet, kunskap osv för att vara möjligt att utföra. Bäst är att planka originalen och därefter modifiera solona lite då blir de greppbara och ger ochså en "egen identitet". När jag spelade tradjazz för längesedan, minns jag att en klarinettist sa så här "-Kommer du av dig i ett solo, eller tappar tråden i improvisationen, häng dig på en lång ton och sluta aldrig spela för djävulen, därför att publiken kan inte veta hur du tänker spela därför har du alltid det övertaget. De kan tycka det är mer eller mindre bra, men slutar du spela mitt i en låt, då är du rökt". Kloka ord!

kanske skall förtydliga mig... att "hänga på en lång ton, lyssna in bandet och vänta ut dig själv tills din inspiration återvänder"

Sjoeberg

Jag hänger ofta på långa toner[:I]

Mats

Jag hänger ofta på bardisken.[8D]

Det fina i bluesen är att det alltid finns något nytt bakom hörnet.
Och nytt är ofta gammalt? Förtydligande kommer här, när man tror att man hört allt och lite till så finns där lika mycket mer att lyssna på!
Ex ,så förknippade jag Jimmy Reed som de ljusare tonernas fader.
Men så sprang jag på Jazz Gillum! Oj då, en sån känsla!!
http://www.youtube.com/watch?v=fKStQlYKrzQ

Ha de [8D]
Harpfire

Försöker plugga första position mellan stärkarjobben.

F.Ö...
När det gäller att hänga på, så gör jag det så länge det är roligt.

http://www.brosbrothers.se
http://www.youtube.com/user/arnenym

..I min gamla handbok för munspel uppmanas man efter att ha övat och spelat ett tag , ställa sig frågan om det känns meningsfullt för sig själv och dom som lyssnar...och låta det bestämma fortsättningen.
...Jag har nog rättat mig väldigt lite efter "hur det ska va"...kanske lättja. Har aldrig analyserat olika tekniker utan fått till det efter eget huvud...vilket innebär att jag har mycket kvar att lära...så det räcker ett tag frammåt och så länge det känns roligt.
Att spela folkmusik, läsarsånger, barnvisor även klassiskt och jazz har varit utvecklande...särskilt för första possition eftersom man lätt blir en "crossharpslav" med tiden.
Får jag ge ett exempel på någon som jag tycker tillför det där lilla extra..kanske inte så skitigt och inte ommöjligt men väldigt soulmättad blues...har nog länkat till denna tidigare,..men håll till godo. http://www.youtube.com/watch?v=dZj5hCsx8vo

Todd Parrott är en ny bekantskap för mig. Fruktansvärt bra![:D] Så många toner finns inte i mina Golden Melody[:(]

The blues rolls on

Håller med föregående talare. Parrot ger mig ungefär samma känsla som när jag fick höra Carlos Del Junco live under Harmonica Masters worskhop i Trossingen 2008.

En mix av yppersta teknik och djupaste känsla i total förening, typ...

Ger åtminstone mig en massa inspiration och förnyad insikt om hur mycket det finns kvar att lära...

Mattias

...du beskriver det bra...dessutom en väldigt trevlig kille som inte verkar vara omöjlig med att svara på mail..hade lite mailkontakt med honom i fjol. Som han säjer i det upplagda klippet så har han stämt ner 7/draw ett halvt tonsteg..vilket ger ett blusigare lick.