Som en motpol till andra importörer och försäljare av japanska gitarrer här på Ljudbojen kan nämnas att det idag hängde galet många gamla Grecos, Tocais och Fernandes på Helges Håla. Gick in för att prova lite Gibson, men blev häpen över mängden japanska kopior. Tidigare har det ju hängt en och annan därinne, men nu var det ju en ren orgie för den som vill ha härligt inkörda 70-, 80- och 90-talare.

Ett tag tänkte jag att japanerna hakat på "relic-trenden", men så var icke fallet. Det var gamla "naturligt relicerade" grejor. Tänkte mest tipsa, eftersom det den senare tiden har gått inflation i trådar om "det japanska undret", särskilt varmt förespråkat, antingen av egenintresse eller i spontana utfall av altruism, av vissa näringsidkare här på Ljudbojen.

Detta tips är dock av altruistisk natur, även om jag helst ser att hela världen spelar på härligt inspelade Telecasters, Broadcasters och Nocasters från 50- och 60-tal.

Snart kommer någon troligen påpeka att:
- Helge (och ALLA andra) bara importerar sämre japan-modeller.

- Helge (och ALLA andra) är för dyr, och gitarrerna kan köpas billigare från en privatpersonföretag/bolag/gitarrist/whatever i Skåne eller nånstans.

- Det finns en massa grymma japanguror som bara säljs i Japan, och inte går att få tag på i Sverige om man inte har kontakter, av mycket oklara skäl.

Helge hade dock med sig ett rätt stort utbud på mässan, precis som Nysse, Haraladrig/Fredrik Karlsson/Olsson/whatever och ett gäng andra hade. Helt enkelt eftersom de är den bästa businessen just nu.

/D

Ja, du har säkert rätt. Det kan vara en tidsfråga innan maskburken är öppnad. Nåväl, uppfattningen när man läser detta forum, och inte har för vana att frekventera gitarrmässor, kan ju bli att det går något slags luftkorridor mellan Japan och Skåne, även om mycket kanske oftast skickas till sjöss. Det vore ju synd om man skulle bli låst i den trosföreställningen, tänker jag.

Givetvis är det business med japanska gitarrer just nu, men om man nu är sugen på att undersöka orsaken till mytbildningen så är man alltså inte bara hänvisad till en frälsare och filantrop i Skåne.

Får jag fråga vad du har emot haraldrig? du e på han som en tupp hoho! [:D]

http://www.orangutanger.se
http://www.myspace.com/roselinegroup
mail; voodooman[a]live.se

Det lär bli svårt , 'THEY come in limited numbers' finns dock REISSUES från landet i väster också, LB har blivit VÄLDIGT japan inriktat på senaste tiden.

Sant, lite mycket Japan är det kanske.

Jo, det är jäkligt svårt att förse hela världen med gamla original. Amerikanska reissues på -52:an funkar bra, men allra bäst funkar en CS Nocaster. För mig. Har avverkat tre amerikanska reiusses det senaste året, men landade till slut med en CS Nocaster.

Det svåra med de nyproducerade vintage -52:orna är att de är ruskigt ojämna, tycker jag. I det fallet är kanske Japan att föredra, vad vet jag? En av de jag haft hade skev men ruskigt skön hals, en lät trist och hade tråkig C-hals och en var för tung. Lägg dessutom till ådringen i träbitarna, en del av dem var inte vackra. Majoriteten var dessutom gjorda med tre träbitar i kroppen, om man bryr sig om sånt. I den sista jag hade var dessutom jordningen inte ordentligt lödd. Små saker som stör på relativt dyra gitarrer.

Men att sedan skaffa en Nocaster var som att ta på sig ett par ett par ingångna gymnasikskor efter en dag i högklackat. Eller nej förresten, jag går inte i högklackat.

För egen del hör jag dessutom till dem som kräver att det står Fender på en gitarr som ser ut som en Fender. Det känns helt enkelt bäst så. Vissa av oss är ju ganska rigida i våra uppfattningar, men så spelar man ju på Tele också.

Jag håller med dig, samma sak med stratorna , CS modellerna känns mer genomarbetade och komfortabla att spela på. Tycker också att 52 AV modellen har på tok för tjock lack.

Dom är ju dock betydligt dyrare än sina japanska kusiner

Köpte mig en Japansk Tele 52 reissue. Vintage premium.
One piece ask och cellulosa samt original USA texas Special.
Lika bra som en CS (i mitt tycke i alla fall).

Min Email:
Straponyourguitar(AT)hotmail.com

Fränt med japangitarren!

Jo, lacken är grymt tjock på avri 52:orna. Först den gamla vanliga plastgrejen och sedan lite cellulosa. Ganska trist. Men å andra sidan är Hot rod 52:an "thin skin" och det finns ett antal FSR 52:or i "thin skin" med klassisk 7.25 halsradie, men också med lite modernare 9.5. Så det går ju att komma undan. Men allt har ju som bekant ett pris. Ganska högt dock.

Sedan går det ju givetvis att stöta på riktiga guldkorn med få träbitar också. Vissa exemplar av de vanliga avri 52:orna är ju säkert lika bra som CS. Custom shop borgar ju egentligen inte heller för att man får en fantastisk gitarr, utan snarare innebär ett köp av t.ex. en CS tele att sannolikheten för att man får en bra gitarr är väldigt hög.