En kamrat har försökt lära mig att när det gäller stärkare och gitarrljud, så är det bara fälttester som gäller. Inget annat kan visa om den stärkare du valt, kan leverera och låta bra i en bandsituation.

Så, nu var det dags att repa med en fenderstärkare. Jag kör alltid med en plexiglasskiva för att skärma av de värsta strålarna ut i lokalen. En gigantisk beam blocker helt enkelt, för att jag själv ska höra ordentligt utan att döda någon i ljudets väg.

Innan kamraterna anlänt spelade jag utan skärm och ställde mig fem meter framför stärkaren. Volymen var på kl 12 ungefär och fatswitchen var på. Jag körde med svaga mickar i en strata, fast i den ingång som har mer gain. Det var starkt och avsevärt mycket vassare än att stå framför stärkaren. Man får sällan någon uppfattning om hur förstärkare projicerar ljudet, men det var bra, för jag förstod att plexiglasskärmen behövde användas.

I förstärkaren sitter nu ett Tone Tubby ceramic och en Vintage 30. En av högtalarna producerade den vassa och elaka signalen och min gissning faller på V30-elementet. Jag har inte hört något liknande förut, men jag kanske inte har pressat V30 så hårt tidigare.

Den här förstärkaren ska ju vara själva definitionen på clean headroom. Det finns till och med folk som använder den till steel guitar. Men det var inte min upplevelse. Den håller ihop snäppet längre och bättre än min 100w Plexi, men precis som den så börjar den spricka upp och dista. Men, det där lilla som den höll ihop längre, gav istället en riktigt snygg och extremt musikalisk kompression.

Det är sällan som man kan gå från enstaka toner till sextondelskomp utan att det blir spretigt och ojämnt på ackorden. Men i bandsituationen sedan, lärde jag mig att det var bara att stå på. Man kunde lita på den naturliga kompressionen i förstärkaren. Det gjorde det lättare och roligare att spela och känslan var bättre än på mycket länge.

Jag lärde mig att balansera den på gränsen till att spricka upp. När det var dags för solo, körde jag en boost och det fungerade bra. Nästa gång ska jag prova att lägga in en riktig distpedal för att höra hur det blir. Möjligen ska jag låta mer av volymen hanteras av slutsteget snarare än att manipulera försteget. Jag tror att den lösningen fungerar bättre och är mer musikalisk när det väl spricker.

Repet med bandet gick bra. Jag kom till slutsatsen att även om det bara är gitarrister som hör skillnader i såna här ljud, så är det känslan av att spela med förstärkaren som gör bra förstärkare till riktigt bra. I det här fallet inspirerade den till ett litet mer våghalsigt spel och mer attityd. Det hörs i spelet.

Så, det är en förstärkare som passar mig bra och som jag kommer att fortsätta använda. Första giget blir nästa lördag och då ska den med. Jag kan rekommendera den till alla som spelar i stora replokaler eller på stora scener. Yta och många medmusikanter kan göra gitarrförstärkare till alldeles för små leksaker väldigt fort, men här håller den faktiskt måttet tillräckligt bra.

"May the funk be with you"

Lite krabbigt med plexiglas kanske...varför inte beamblocker? [:)]

Tycker de funkar bra och tar bort en del av den arga hårda tonen [^]

En test live eller på ett rep är väl egentligen det enda som borde räknas [:)]

[url="http://www.theboogiecats.com/"][/url]

Jag brukar oftast ha både beamblockers och plexiglas fast det sitter inga monterade på Fendern. Du anar inte hur härligt det är att spela riktigt högt utan att de andra störs [:D]

Jo jag förstår nog vad du menar...men fasen, jag sjunger också [8D]

[url="http://www.theboogiecats.com/"][/url]

En fråga angående det ljudklipp du lade upp med denna stärkaren, vad var det för gitarr /mikar du använde? Stratta lät det som, men mikar? Det lät väldigt snyggt tyckte jag.

Jag håller på att försöka sätta mig in i stratocastervärlden...

Plexiskärm låter väldigt behändigt, lite tungt att släpa på kanske.


/Lennart

http://www.specter.se

Hej Lennart,

Det var en American Vintage Reissue '62, tillverkad 1987. Tunn hals, lätt alkropp, nitrocellulosalack och jakaranda i brädan. Mickarna var Jason Lollar Tweed och ja, de låter mycket bra. De ger en ganska svag signal, men jag inbillar mig att det bidrar till luftigheten i ljudet.

"May the funk be with you"