Biasinställning inom standardvärdena har jag testat, och de ger lite mustigare kan jag tycka när jag ställer den lite hetare. Dock inte tillräcklig skillnad för att jag ska vilja "gnaga" på mina gamla Sylvaniarör i onödan. Har bias på slutsteget på ca 38 mA/rör, 6L6CG.

Dock, som det var prat om i en tråd på den allmänna sidan för ett tag sedan om att hetare bias var som att gå från från beskedlig förstärkare till distmonster är att kraftigt överdriva. Det är i mitt tycke betydligt tydligare effekter av att ändra i försteget än i slutsteget. Då har jag en 100W Fender, med väldigt effektiva JBL-högtalare. Jag pressar aldrig slutsteget, det blir fruktansvärt högt om jag gör det. Dvs de effekter som kommer fram vid slutstegsdist märker inte jag, därav ser jag kanske inte nyttan av slutstegsmoddar i samma utsträckning?

Om man har ett slutsteg på 50+ W och anpassade, effektiva högtalare, så lär man få hörselskador innan man får någon utpräglad slugstegsdist. Dvs, om man inte har gjort någon säregen inställning eller modifikation... Det man mest hör av slutstegsdist är när man får klippning/kompression. Detta kan ju uppstå både när styrgallret går positivt (gallerström) och negativt (strypning). Att lägga bias så "hett" att man snabbt får gallerströmsklippning känns extremt slösaktigt, eftersom man då lär ligga bra högt i anodström redan i tomgång. Man kan "trycka ihop" slutstegets arbetsområde genom att dra ner slutrörens skärmgallerspänning, och det bör kunna vara ett sätt att tämja även ett kraftigt slutsteg. Man kan tänka sig att lägga in möjligheten att mata skrämgallren genom ett mostånd och en filterkonding (alltså inte bara ett motstånd rakt mot gallret).

Det kan nog vara ett vettigt tips. Antar att det speciellt gäller för dom minsta signalnivåerna, t ex kabeln till ingångsjacket. Själv har jag nyligen erfarit att dessa signaler även bör ha en egen jordledare och alltså inte dela den med andra funktioner. (Finns kanske en generell regel om att man bör jorda i en punkt - "stjärnjordning" eller nåt sånt?)

Beträffande soundmässiga skillnader beroende på skärmgallermotstånd eller bias hos slutrören antar jag att dessa bara märks vid höga ljudnivåer där slutsteget är mer eller mindre överstyrt. Eller har jag fel? Min egen erfarenhet inskränker sig här till en Laney LC15 (2xEL84, c:a 300 V). Där har det visat sig att jag föredrar en kallare bias (typ 50% eller rent av ännu mindre) och att en varmare inställning medför för mkt kompression och luddighet enligt min smak. Och detta märks nog bara vid högre volymer, men jag är inte säker. Kan biasinställningen påverka även vid låga volymer?

En annan erfarenhet från samma stärk är att för stora (typ 1 kOhm) skärmgallermotstånd, SGM, kan ge ungefär samma effekt - stärkarn "storknar" vid högre volymer. Har f n istället zenerdioder (27 V om jag minns rätt) och jag tycker att det verkar funka bättre. Stärkarn har inga SGM alls från början. Behövs SGM överhudtaget? Kan det finnas nackdelar med att inte ha några alls?

Rent generellt är det väl "aldrig fel" att använda skärmad kabel för signalen. Som du säger, är det ju mest givande när signalnivån är låg (och det är mycket förstärkning efter kabelsnutten). Att dra skärmat till potar/grupper av potar även vid lite högre nivå är heller inte fel. Från PI till slutrör är det kanske overkill.

Detta hänger lite ihop med jordning, som är ett ämne som kan få en del tekniker att gå igång rejält. Den första och största regeln ("i min bok", i alla fall) är att se upp för jordloopar. En signaljordad punkt får inte ha "jord från två håll", så att säga. Ett exempel just med skärmad kabel och potar är om man ska ha utgångssignal från ett steg till exvis ett kluster med potar (tonstack el. motsv), och jordar skärmen vid utgångssteget, så måste man bestämma sig för om skrämen ska bära jord till potarna, eller om potarnas/tonstackens jordanslutning ska sättas i chassit där de sitter monterade. Båda varianterna funkar, men gör man båda delarna har man byggt en jordloop. Beroende på andra förhållanden kan den störa rejält, eller inte märkas alls.

Några klassiska metoder finns:
1. Jordbuss. En kraftig ledare som finns tillgänglig för övriga kretsar att jorda i, med kortast möjliga förbindelser. Ledaren jordas i EN punkt, gärna där likriktaren är jordad och där ska chassit jordas också.

2. Direktjord. Chassit är jordat där likriktarens minus är ansluten (CT på krafttrafon eller liknande). Olika kretsar jordas kortast möjliga väg direkt i chassit (lokala lödöron eller liknande.

Glöden ska egentligen aldrig gå i chassit, men det är ganska vanligt i en del äldre radios, där man drar endast en sladd för glödmatning och jordar glödtrådarnas "andra ben" direkt i chassit nära rörsockeln. Glödlindningen jordas lämpligen i den "centrala jordpunkten", antingen ena benet, eller centertappen (om man inte håller sig med "eleverad glöd").

Ang skärmgallret måste man tänka på att spänningen där styr anodströmmen. Har man högre spänning på G2, drar röret mer ström, allt annat lika.

Om man tittar i rördiagrammen så ser man ju oftast en kurvskara för anodströmmen vid olika spänningar på G1 (bias) beroende på anodspänningen. Hela den kurvskaran kan flyttas upp /expandera med högre spänning på G2. eller tryckas ihop med lägre spänning. Diagrammen har alltid en notering om vilken spänning på G2 som gällde, när diagrammet gjordes.

Vissa standardkopplingar är dimensionerade så att G2 ska ha samma spänning som anoden, då behövs ingen spänningssänkning (SGM). Andra kopplingar kräver lägre spänning på G2 och det kan ordnas på olika sätt, ofta med en dropresistor och en filterkonding, men Zenerdioder kan användas också, liksom stabrör, om man har tillgång till sådana.

Att sätta ett motstånd rakt av mot G2, utan filterkonding, ger ytterligare parametrar att tänka på. Skärmgallret kommer ju att agera som anoden i en triod, inuti slutröret (som ofta är en stråltetrod/pentod). I och med att skärmgallerspänningen då varierar med signalen, får man direkt påverkan på ljudet, fast det är inte lätt att förutsäga vilken inverkan denna koppling har. I princip blir det en form av motkoppling, men inte en linjär sådan.

Tack för fina redogörelser. Lutar kanske åt att skippa SGM när ett sådant inte finns i kretsen vid leveransen från fabriken. Om man då kopplar in SGM (utan konding) tycks man alltså få ngn typ av motkoppling - och den kanske man inte vill ha? Kan det finns fördelar med att använda zenerdioder i dessa lägen (jämfört med fallet utan SGM)?

Har du ngn idé om huruvida biasinställningen i slutsteget kan påverka soundet (t ex kompression/distorsion) även på låga nivåer?

Om man vill sänka spänningen på G2, så måste man ta hänsyn till att strömmen till G2 varierar med signalen, därför kommer ett oavkopplat motstånd att ge en viss motkopplingseffekt. En konding mot jord från G2 (typ 10µF) slätar ut detta och ger en hyfsat stabil sänkning av UG2. En Zenerdiod har ett konstant spänningfall oberoende av hur stor strömmen är genom den. Sätter man en som ger 20 V spänningsfall, så är det samma drop även när strömmen varierar, till skillnad från ett motstånd som ju jobbar med Ohms lag..

Med låg signalnivå måste man nog dra iväg bias till rätt extrema värden innan det påverkar ljudet. Den mesta påverkan kommer med klippning eller strypning, och dit kommer man inte så lätt med låg insignal. Att ställa rören hett nog för att märka nåt, är som jag nämnde rätt slösaktigt, eftersom man riskerar elda upp dem. Ställer man bias "väldigt kallt" ligger man nära strypgränsen, och då kan man få lite ljudpåverkan utan att skada rören.

Detta är ju rent generella kommentarer. Jag är, som jag nog nämnt nånstans, inte musiker, men jobbar en hel del med rörpytsar av olika slag, mest HiFi och har en viss utbildning på rörkretsar, även om det var ett tag sen. För dem, som söker ett speciellt ljud, är det ju nästan enklast att ge förslaget: Testa! (men bränn inte upp slutrören!).

Förstår, men dina insikter är värdefulla och ger vägledning och inspiration när det gäller att välja vad som är värt att testa.

Har idag testat en "Cold clipper" i andra steget i min tvåstegare (Laney CUB10).
Schema : https://www.thegearpage.net/board/index ... 1444331886

Provade med 2,2k (originalvärdet), 10k och 33k på R27, såväl med som utan avkopplingskonding C22 (4,7 µF). Dock föll inte försöket så väl ut. Både 10k och 33k tycks alldeles för stora och kväver stränganslaget rejält (kompression?) - även utan avkoppling. Med kondingen inkopplad blir resultatet helt oanvändbart. Kanske inte funkar så bra i en tvåstegare? Förstår isf inte riktigt varför. Tycks ju funka bra i andra stärkare, typ Marshall (och Laney LC15: 3 steg + katodföljare). Återgår förmodligen till originalvärdet 2,2k, eller testar ännu mindre (t ex 1,5k). Avkopplingskondingen behöver jag för att få tillräcklig förstärkning.

Det är med stor sannolikhet detta att det är för få steg för att få tillräcklig volym. Jag har 8 kOhm i en tre- och fyrstegskonfiguration, in/urkopplingsbart till 1,5kOhm/20uF. Det blir mer volym med "vanlig" katod, men det fräser dessutom mycket mer.

Det går dessutom att biasa åt varm håll, tror minsta katodmotståndet då är typ 620 Ohm. Blir en mjukare dist, lite varmare. Inte alls lika mycket dock enligt min erfarenhet.

Håller dessutom helt med Owe som tidigare sa att du borde ha en annan förstärkare än en ytmonterad att modda, det blir mycket lödande innan man är någotsånär nöjd.

Tack för råden. Jag förstår till fullo poängen, men mitt huvudsyfte med moddandet är inte att lära mig så mkt som möjligt om rörförstärkeri i allmänhet (men det skadar ju inte att det följer som en bieffekt), utan syftet är att göra det bästa möjliga av just denna lilla maskin. Gillar konceptet att lätt kunna ta stärkarn i ena handen och guran i den andra när jag ska åka till repen, och CUB10:an är rejält lätt och kompakt. Den ser oansenlig ut men är ändå hyfsat kompetent. Målsättningen är att göra en "ulv i fårakläder" typ. Faktum är att jag hittills bara har behövt demontera två ytmonterade komponenter (och ingen av dom visade sig egentligen vara helt nödvändigt att löda bort). Det finns ju trots allt en hel del benmonterat oxå, t ex kondingar.

Precis som Sam nämner så blir det alltför klen signal. Dels blir det en lokal negativ återkoppling med oavkopplad katod, plus att förstärkningen ut från 2:a steget blir låg med så stor katodresistor. Dessutom har du ett slags fast "tonstack" som torde lasta ner signalen ytterligare.

När Marshall började med denna lösning i JCM800 var det i en preamp med tre gainsteg + katodföljare. Det var ett smidigt och billigt sätt att få ner signalnivån i den kretsen utan att behöva göra några större produktionsmässiga förändringar från de modeller man redan tillverkade.

Det kan diskuteras hur mycket dessa "clippers" egentligen klipper, men åtminstone kräver de en krets som i övrigt har gain så det räcker och blir över. I din förstärkare blir det mer "tone killer" än "cold clipper".

Jo, att målsättningen är sådan förstår jag, men det brukar inte vara en rak väg dit.

Jag till exempel är ju egentligen här på sajten för att jag en gång i tiden ville ha en i mitt tycke snyggare dist i min Fenderstärkare. Då hade jag redan gjort en del saker i förstärkaren, t.ex 1983 monterade jag in ett extra rör i den. Men med forum som dök upp runt år 2000 (planket främst) fanns ju stora möjligheter att göra precis det du gör nu, få tips om moddar. Helt fantastiskt egentligen!

Det tog dock 40 år (!) och en hel del moddar testade hit och dit innan jag är i stort sett nöjd, är en del switchsaker som behöver ses över. Men grundtopologin tror jag kommer att stanna denna gången. Sedan finns det säkert en och annan som tycker att jag gjort det överdrivet svårt för mig, och det stämmer nog.

Om jag gjort den resan på en ytmonterad stärkare hade det varit skrot av den idag, troligen. Kretskortet urrivet och ersatt av en point-to-pointkonstruktion eller liknande eftersom det hade varit tvunget.

Nu skriver du att det egentligen inte är så illa, att det bara är vissa komponenter som är ytmonterade. Så just exakt med din förstärkare ska jag inte uttala mig tvärsäkert. Men när du skriver att den är ytmonterad så får jag lite kalla kårar...

Vad jag menar är att det är svårt att välja rätt modd på beskrivningar från andra. Man måste oftast själv ha testat dem och kommit fram till bra/dåligt. Just det testandet kan med fördel göras på en förstärkare som är enkelt moddbar, sedan kan man lyfta in de moddar man gillar till den ytmonterade förstärkaren. Bara en tanke.

Håller absolut med om att det hade varit enklare med enbart benmonterade komponenter, och jag har ibland känt ett visst motstånd när jag moddat. Med det som mest har gjort det omständligt/tidskrävande tycker jag är att behöva ta ut chassiet och koppla loss kretskortet varje gång man ska ändra nåt. Å så måste ju allt återställas igen innan man kan prova. Enklast vore väl med point-to-point och en lucka som kan öppnas och ge fri tillgång till elektroniken, men då blir nog stärkarn inte så kompakt och lätt. I mitt fall tror jag att det nog snart är färdigmoddat i denna stärkare och sen kan jag glömma vedermödorna (men så har jag ju ibland tänkt tidigare oxå).

Håller oxå helt med om att man måste prova moddarna själv. Det har ju inte minst min Cold-clipper-mod visat.

Favorit mod?
Ja, en som visat sig uppskattad är alla gamla Fenders där normal kanalen sällan används, av olika anledningar. Ink UL kopplade varianter och det som e löst...

Vad att göra är att rumstera om halvt rejält rent tekniskt men väldigt lite rent praktiskt.
Huh?
Ja, ta väck tonkontrollen från där den sitter och lägg den i svansen på preampen på Marshall manér istället. Ändra därefter värdena i den mot Marshall liknande, med förslagsvis 33k i slope då bla (midrange resistorn ersätter man lämpligt med en trimpott på 20k+ nånstans), så har man sig en hyggligt "gammeldags" rytande kanal där det hela funkar enkelt nog att hantera med en A-B/Y box ute på golvet. Volymkontrollen på 1M log får alltså sitta kvar i ursprungsposition.
Gjort "Marshall kanal" i ett hyggligt gäng vid det här laget, och det brukar uppskattas ngt väldigt. Inte samma maskin väl färdig. Man skulle kunna kalla det en Fender med enormt mkt mer bredd, och den dagen man vill lika enkelt att sätta tillbaka till original igen.
En väldigt enkel mod med STORT praktiskt genomslag i min mening.

Ett annat trick är mången gammal Fenders fjäder reverb, för se det där kan breddas mycket genom att man hinkar ut RCA pluggen som man ersätter med vanliga 1/4" Cliff jack (för att man vill kunna jorda där lämpligt, inte nödvändigtvis där jacken sitter) och adderar send och return pott. "Kondensator drivet" då givetvis, eftersom det man i praktisk effekt skapar är en loop.
Mm.. med byte av tank. Men. Det medför att man i det närmaste iaf kan bibehålla karaktären hyggligt iaf om man nu vill koppla dit tanken vid behov, men den stora vinsten ligger givetvis i den rördrivna loopen.
Sen.. handen på hjärtat, nu är jag förste man att ställa mig upp för att "försvara" de gamla lösningarna men.. idag är digital reverb osv såpas bra att.. fan vet.
Idag är iaf tveklöst en loop i en gammal Fender maskin bra mkt mer användbar än enbart det ursprungliga reverbet.

På det?
"Gammelmaskiner" i alla dess former, PPIMV för bövelen!
KAN inte nog rekommendera detta under förutsättning att den är hyggligt väl designad.

Har nu testat tre olika bias-inställningar i min Laney CUB10 (2 x 6V6, 300 V). Började med rekommendationen i schemat som motsvarar 7-7,5 W. Funkar hyfsat men jag upplevde lite onödigt mkt kompression, speciellt med mkt dist på lite högre volymer. Skruvade sedan upp bias till c:a 8,5 W och då ökade kompressionen markant - till nästan oanvändbara nivåer, även på hyfsat låga volymer, speciellt med mkt dist. Har nu skruvat ner bias till runt 6 W och då är min upplevelse att det nog funkar bäst. Så min erfarenhet är även här att det funkar bättre med kallare än med varmare bias. Medium kan nog oxå funka hyggligt.