Den viktigaste kretsskillnaden för närhet och klarhet (förutsatt att vi definierar begreppen någorlunda lika) mellan Fender 75 och andra reverb-bestyckade Fender från 70- och 80-talet tror jag är alla 500pF diskantavkopplare på rörstegen i försteget, effektloopen och även 15" högtalaren om man har en sådan, de fanns ju som topp och 12" combo också.
Fender gjorde ju UL av flera stora förstärkare -77 och frammåt, de brukar låta nog så klara. I och för sig säkert även en produkt av trafon med högre B+ som följde UL-designen men samma förutsättningar finns ju i din förstärkare vad gäller nättrafo/utgångstrafo.
Du kan prova själv relativt enkelt hur mycket UL-tapparna gör: Löd bort UL-tapparna från socklarna och löd fast dem var för sig på ett isolerat lödstöd där de inte riskerar att komma i kontakt med något.
Ta ut skärmgallerspänning med 600 volt isolerad kabel, lämplig punkt på schemat
http://www.geocities.com/twoseriesfende ... _schem.pdf är mellan två effektmotstånd i högspänningslinan: Just efter ett 2.7k 10w motstånd där detta möter ett 1k motstånd i serie och 30k-20w/20mfd-500v mot jord. Dra till pinne sex på ena oktalsockeln, förbind med pinne sex på den andra oktalsockeln. Det finns redan 470 ohm skärmgallermotstånd kopplade mellan pinne sex och fyra.
Återstår att mäta att du verkligen har skärmgallerspänning och kolla/justera bias: Klart!
Fender 75 går hett med runt 500 volt på anoderna. UL-tapparna har lägre arbetsspänning, och punkten vi valt för att ta ut skärmgallerspänningen har 410 volt enligt schemat (scheman är opålitliga vad gäller spänningsangivelser men det ger ett riktvärde.) I vilket fall: Här kan man överväga högre värden på skärmgallermotstånden, liksom att köra med nättrafot kopplat på 240-voltstappen för att få allt att gå lite svalare.