Jag misstänker starkt att den mest intressanta rörvariabeln är brantheten. I en rörprovare kan man väl säga, att brantheten mäts i en viss punkt i rörets "arbetsyta", dvs i det område man ser med alla kurvorna i Ia-Ua -diagrammet. Varje kurva är där tagen vid en viss gallerspänning och brantheten mäts i en punkt som sätts av Ua och Ug.

Eftersom brantheten i princip är anodströmsvariation per Volt gallerspänningsändring, allt annat lika, så kan man av ett sådant diagram inse, att brantheten är olika inom olika områden av arbetsytan. En vanlig triod har ju mycket låg branthet vid låg anodspänning, oftast.

Så en rörprovare kan säg att ett rör ligger inom specen eller inte, i den punkt där mätningen sker. Att "ta upp rörkurvorna", vilket vissa moderna konstruktioner kan med hjälp av en PC, ger mer information, men det är inte säkert att man kan dra så mycket nytta av denna information, eftersom man kanske inte är intresserad av att ändra rörkretsen för att anpassa till att en viss individ skulle jobba bättre med högre Ua eller nåt.

Om rörkurvor är det enkelt :
Vi lyssnar inte på ett rör i en punkt ( då är det inget ljud) utan ett rör som varierar runt en punkt. Precis detta visar
rörkurvor "hur det bär sig åt när man varierar spänning / ström".

God dag yxskaft. Jag är ingen idiot Peter, och dina fåniga, och rätt tveksamma, uppläxningar om ljudlära kan du bespara dig. Jag kan det där. Och du har fortfarande inte förklarat vad rörkurvorna har att göra med mitt ursprungliga inlägg som handlar om ett mönster. Låt säga att vi mätte och jämförde med 150 V på anoden och - 1,5 V på styrgallret i s f 250 och -2, tror du att skillnaden som jag noterat skulle upphävas?

<avstår från fortsatt diskussion>

Fast åt andra hållet så är det inte otänkbart att dagens miljökrav på produktion (som tex RoHS hantering och användning av tungmetaller , gaser med vaxthuseffekter) samt EMC-direktiv kring komponenter gör att det inte går att tillverka lika bra rör idag ens om man vill och vet hur man ska göra det.

Sedan ska man nog inte förakta ackumulerad kunskap från antalet år av uveckling och produktion samt de stora produktionsvolymer som var befintliga på den tiden. Kunskaper som förmodligen gick för evigt förlorade när man stängde ner fabrik efter frabrik och elektronrören som komponent verkade dömd att gå i graven.

Jag byggde för många år sedan en sån där Marshall 18wattare enligt konstruktion från 60-talet.
Med mina komponenter i så kunde jag inte få vibratokretsen att fungera med något av alla de JJ, EH och kinarör som testades.
Satte man i ett (gammalt) Mullardrör så kickade vibratot igång direkt utan minsta tvekan.

Ett anekdotiskt bevis såklart men påtagligt att det fanns en skillnad i egenskaper (som inte handlade subjektivt om hur det låter) och att dåtidens konstruktioner testats fram med dåtidens rör med följd att moderna rör fungerade mindre optimalt i mitt fall iaf.

Enda sättet att hantera en avvikelse, som man upplever som viktig, är att utreda den.

Om man får väsentlig skillnad mellan olika rör i en viss given krets, så måste det självklart bero på nåt. Om detta "nåt" är generellt för "nya rör" eller specifikt för en individ kan man kanske inte veta, men om man faktiskt tar en modern rörprovaranordning för PC, eller om man har tillgång till en gammal goding, och sedan tar upp alla de relevanta rörkurvorna för de olika rören, då först kan man säga nåt säkert om vad som orsakade skillnaden.

Jag har faktiskt ingen aning om vad man skulle hitta, om man gjorde en sådan undersökning och jag har inte utrustning för att göra det själv heller, men om nytt ECC83 inte presterar enligt specen för ECC83, som den sattes av konstruktörerna, är det ju trist och kommer att ge funktionspåverkan på apparater som ska ha just ECC83, självklart.

Man kanske måste bygga på ett annat sätt numera, om man måste hantera större spridning i värden för en viss given rörtyp?

"kunde jag inte få vibratokretsen att fungera med något av alla de JJ, EH och kinarör som testades"

En liten reflektion kring just detta:

Randall Aiken har i sin tremolo-artikel (var den nu är nånstans) belyst just detta, och denna specifika tremolokonstruktion. Han menar att man behöver en "gain figure of 27" för att få igång tremolo-oscillatorn. Jag har råkat ut för precis samma fenomen i 18W-stärkare, men även i andra med samma tremolo. Ett fåtal rör av dom mängder jag hade hemma kickade igång tremolot, inget av dom var nytillverkat . Allra bäst funkade ett gammalt Genelec som säkert hade 50 år på nacken