View unanswered posts | View active topics It is currently 28 Mar 2024, 18:56



Reply to topic  [ 16 posts ] 
Rörstress 
Author Message

Joined: 21 Jul 2015, 12:14
Posts: 1226
Location: Vallentuna
Post Rörstress
Det dyker ibland upp resonemang om vad som "sliter" på ett slutrör, dvs vad som är "hårdkörning" och hur man eventuellt kan skona rören (vilket ju kan vara bra rent ekonomiskt). Jag lägger här en text med lite resonemang och tar gärna eventuell diskussion.

Om man utgår från slutsteg klass A (single end eller P-P) så är rören mest belastade vid tystnad, dvs ingen signal. All inmatad elektrisk energi blir värme och det är värme som är livslängdens fiende #1. Den maximala anodförlusten Pa är given för varje rörtyp och den förväntade livslängden enligt tillverkaren kan man bara räkna med om man ligger på eller under max Pa. För tetroder/pentoder tillkommer skärmgallerförlusten, så total värmeutveckling i röret är Pa + Pg2.

Vid maximal signal får man en viss uteffekt till högtalaren och då minskar värmeförlusten i röret/-en med den uteffekt man får, dvs rören går kallare med full signal.

Det som sliter hårt på ett rör är också om man tar ut högre toppström från katoden än vad som är angivet som max, men för vanliga slutrör är den strömmen rätt hög och uppnås knappast i någon normal koppling. En annan rördödare är långvarig mismatch i belastningen, som kan göra att anodspänningen blir mycket hög under viss del av signalperioden (toppspänningen). Efterhand kan isolationen i rörkonstruktionen (glimmerskivor etc) bli försvagad. Den situationen får man om man kör med för hög lastimpedans på utgången, dvs en 16 Ohm högtalare (eller ingen alls!) på en 4 Ohms utgång och drar på mycket signal.

Ska man få ut maximal livslängd av sina slutrör, ska man hålla tomgångsvärdena inom maxgränserna och inte slarva med lastimpedansen.

Förstärkare av typen AB och B används ibland i ljudsammanhang. De sätts i en tomgångssituation med låg anodström (mycket negativ bias) och drar mer ström ju hårdare man driver dem. Det är inte samma sak som att man kan överlasta dem med kraftig drivning, de kommer inte upp i skadliga värden de heller, om man inte misshandlar dem (se ovan...). Vinsten med dessa varianter är att effektförlusten i tomgång är betydligt mindre än för klass A.

Tanken att skydda slutrören med hjälp av serieresistorer till skärmgallren kan bara ha relevans om man har drivspänningar som ligger högre än vad som specats som max av tillverkaren för rörtypen. Då klipper man lite av (möjligen) skadliga toppströmmar till anod och g2. Är drivspänningarna inom specen, behövs de inte, åtminstone inte av den anledningen. De tillverkare som lägger in sådana motstånd har nog noterat att ljudet vid stark utstyrning/överstyrning blir angenämt och därav att motstånden finns där. Motstånd mot g2 för att minska risken för RF-självsvängning är en annan grej och de är motiverade på vissa rörtyper vid vissa driftförhållanden. Oftast är vädena för sådana motstånd låga. De högre värden jag sett föreslagna här och var kommer att påverka rörets linjäritet vid stora signaler och därmed ljudet. Det är såklart inte fel att ha sådana, men jag menar att det kan vara vettigt att ha själva läget klart för sig, om man är rädd om rören.


16 Jan 2019, 14:14
Profile WWW
User avatar

Joined: 16 Mar 2008, 16:06
Posts: 2946
Location: Knivsöder!
Post Re: Rörstress
Intressant!

Så att ha stärkaren påslagen i pausen på tex en AC30 är sämre för slutrören än om man spelat på den och då högt? Har jag förstått rätt då?

Men... Sliter det mer att kallstarta den än om den står på?
Har även läst att standby-switchen är onödig och sliter på rören så man rekommenderar att slå av den helt i stället. Om allt detta stämmer och man ställer allt i relation till varandra - vad är lämpligast?


16 Jan 2019, 15:47
Profile WWW

Joined: 21 Jul 2015, 12:14
Posts: 1226
Location: Vallentuna
Post Re: Rörstress
Kallstarter "sliter" på rören i och med att värmeväxlingen i glödtråd/katod för varje tillslag är ett rent fysiskt slitage. Glödtråden och katoden utvidgas ju när de blir varma och det blir mekaniska spänningar vid varje uppvärmning/avsvalning. Det är ytterst ovanligt att en glödtråd går sönder under drift, det händer nästan alltid vid tillslag (även om glödtrådsfel inte är en vanlig händelse öht).

Tolkningen om att lämna påslagen är riktig.

Stand-by switchar är nog känsligt att säga nåt kategoriskt om... Personligen skulle jag, om jag moddade eller byggde eget, ha en funktion som tog bort spänningen på skärmgallren eller möjligen ströp rören med stark negativ bias under längre pauser. Att låta rören stå med full tomgångsström är inte heller optimalt (hur man än vänder sig är nån del bakåt :shock: ), men det känns lite brutalt att bryta/sluta anodströmmen direkt (obs känsla, inte vetenskap).


16 Jan 2019, 16:05
Profile WWW
User avatar

Joined: 13 Jul 2010, 13:24
Posts: 2991
Post Re: Rörstress
lampuradio wrote:
Tanken att skydda slutrören med hjälp av serieresistorer till skärmgallren kan bara ha relevans om man har drivspänningar som ligger högre än vad som specats som max av tillverkaren för rörtypen. Då klipper man lite av (möjligen) skadliga toppströmmar till anod och g2. Är drivspänningarna inom specen, behövs de inte, åtminstone inte av den anledningen. De tillverkare som lägger in sådana motstånd har nog noterat att ljudet vid stark utstyrning/överstyrning blir angenämt och därav att motstånden finns där. Motstånd mot g2 för att minska risken för RF-självsvängning är en annan grej och de är motiverade på vissa rörtyper vid vissa driftförhållanden. Oftast är vädena för sådana motstånd låga. De högre värden jag sett föreslagna här och var kommer att påverka rörets linjäritet vid stora signaler och därmed ljudet. Det är såklart inte fel att ha sådana, men jag menar att det kan vara vettigt att ha själva läget klart för sig, om man är rädd om rören.


Känns lite som att jag triggade detta :wink: Min lilla hangup på skärmgallermotstånd beror antagligen mest på Kevin O'Connor.
Men personligen har jag ju upplevt att spänningarna på anod och g2 ligger ytterst nära varandra på vissa förstärkare, och åtminstone i ett fall att g2 legat 1-2 volt högre än anod på tomgång.
Jag föreställer mig ju då att om man pressar slutsteget så att anodspänningen sjunker rejält, så vill man underlätta spänningsfall även på g2.
Att linjäriteten påverkas jo, men så vitt jag begriper så ska motståndet göra att röret hålls mera linjärt vid ökad belastning (vilket förstås kan vara både positivt eller negativt i en gitarrförstärkare beroende på tycke och smak).

Sen det där med klasser...minst lika mycket can of worms som frågan om standby kanske, men borde man kanske hellre tala om katodbias och fixed bias (på god svengelska) i sådana här sammanhang? Det är väl egentligen det som spelar roll här, medan våra förstärkare rör sig mellan klasser lite hur som.

(Förresten, roligt att det blir lite liv här på forumet igen, man började nästan bli orolig ett tag :o

_________________
"Hey mister turn it on, turn it up, turn me loose"


16 Jan 2019, 17:09
Profile

Joined: 21 Jul 2015, 12:14
Posts: 1226
Location: Vallentuna
Post Re: Rörstress
Jag tänkte nog att det kunde bli lite diskussion, men det är ju inte nåt fel med det... Jag vill gärna ha sagt, att jag inte menar att man kan ha "fel" eller "rätt" om exempelvis skärmgallermotstånd, utan det är vars och ens egen experimentlusta och tycke som avgör. Det finns dock bakgrundsfakta som inte alltid kommer fram i alla lägen och då kan det vara kul att röra om lite.

Klasser är ju väldigt schablonmässigt. Med "A" menas att röret/rören drar ström under hela signalperioden och att viloströmmen i princip nånstans emellan topp- och minimivärde under en signalperiod. Klass "B" används bara i push-pull och slutsteget är då satt med sådan bias (fast bias nästan alltid) så att rören nästan leder växelvis, dvs mycket låg tomgångsström och när styrgallren svingar så stryps det ena röret medan det andra går mot toppström. Klass "AB" är ett mellanting och kan faktiskt utföras som katodbiaserad krets, men oftast fast bias. Hur man kallar det är ju inte så kinkigt; ett schema reder ut de flesta frågetecken...

Om man ser på det dynamiska förloppet över en signalperiod, så utgår man från ett anod-gallerdiagram (Ua/Ia) med kurvor för olika styrgallerspänningar. I diagrammet har man en belastningslinje, som i alla normala fall går från "uppe till vänster" mot "nere till höger". Linjen ligger i tomgångspunkten vid B+ och tomgångsströmmen och den gallerförspänning man har aktuell. Lutningen på linjen motsvarar den aktuella lastimpedansen. Vid insignal ändras styrgallerspänningnen och arbetspunkten "flyttar" sig då längs belastningslinjen. Linjen är ju gubevars inte en linje i verkligheten, eftersom högtalare inte är resisitiva laster, men för resonemanget duger det. När styrgallerspänningen är nära noll (under den positiva delen av en signalperiod), hittar man arbetspunkten "uppe till vänster", vid hög anodström och låg anodspänning. Resan till den punkten sker efter belastningslinjen, men den förutsätter att spänningen på g2 är konstant (brukar stå angivet i diagrammet, Ug2 = XX). Det är viktigt att inse, att detta är dynanmiska förlopp, inte statiska. Arbetspunkten kan aldrig "stanna" i det läget, utan den existerar bara som en följd av signalspänningens ändring. Om man nu är där, "uppe till vänster", så är den anodström man kan avläsa bara sann, om Ug2 är så som angivits i specen.

Strömmen till g2 ändras (pga signalen) på samma sätt som anodströmmen, dvs den ökar när styrgallret blir mindre negativt. Har man ett seriemotstånd till g2, så kommer då Ug2 att sjunka pga strömmen genom motståndet. Då ska man tänka på att anodströmmen styrs även av skärmgallerspänningen. Ökar skärmgallerspänningen ökar anodströmmen och tvärtom (inom vissa gränser...). Ett seriemotstånd till g2 kommer att sänka spänningen på g2 när det drar mycket ström och då kommer anodströmmen inte att uppnå det teoretiska värdet som man skulle kunna hitta längs belastningslinjen. Detta är såklart inte farligt eller fel, men det påverkar ljudåtergivningen i och med att rörets linjäritet påverkas. Har slutsteget en motkopplingsslinga till PI eller tidigare kommer detta att minska inverkan. Anledningen till att jag ibland reagerar på dessa seriemotstånd är att motiveringen att skydda röret inte är en allmän sanning. För rör som går väldigt nära sina maxdata kan det "skära topparna" lite, men har man designat med lite luft så är de inte nödvändiga av det skälet.

Om man tittar i andra änden av belastningslinjen, när styrgallret blir mer negativt under signalperioden, så är det inte så dramatiskt... Är belastningslinjen rätt för röret (dvs rätt belastningsimpedans) så stryps röret innan spänningen på anoden har stigit för högt (även här endast momentana förlopp, aldrig statiska). Har man för hög lastimpedans så kommer man att få oerhört hög spänning på anoden (det är bara att rita in en belastningslinje med högt impedansvärde (= liten lutning) så ser man) och det är inte bra för röret i det långa loppet.


16 Jan 2019, 19:15
Profile WWW
User avatar

Joined: 20 Mar 2013, 21:57
Posts: 1429
Location: göteborg
Post Re: Rörstress
En intressant artikel finns här : http://tronola.com/html/maximize_tube_life.html

Han ( Dave Gillespie) oroar sig för de strömstötar som kan uppstå vid till och frånslag, de kan lätt
få rören att dra för mycket ström och i värsta fall få överslag.

pdf artikeln som refereas till ( http://tronola.com/Gillespie2544.pdf ) går på djupet och har också några
exempel på hur det kan gå snett.

_________________
Välljud med garanti www.tubular-well.se


16 Jan 2019, 19:20
Profile WWW

Joined: 21 Jul 2015, 12:14
Posts: 1226
Location: Vallentuna
Post Re: Rörstress
Mycket info finns ju här:
http://www.valvewizard.co.uk/se.html

Där diskuteras även problem när man överstyr slutsteget in i gallerströmsområdet, dvs när styrgallret faktiskt drivs upp till ett positivt värde. I det området är det ju risk att man överskrider maxströmmar för både anod och g2, men de flesta drivsteg (PI) orkar inte driva gallret positivt särskilt långt. Styrgallret drar ju ström när det blir positivt och det kan normala drivsteg inte leverera. Resultatet blir skarp distorsion i de flesta fall, men sällan nån direkt överlast på slutröret (om man inte redan har driftdata som ligger på max).


16 Jan 2019, 19:42
Profile WWW
User avatar

Joined: 13 Jul 2010, 13:24
Posts: 2991
Post Re: Rörstress
lampuradio wrote:
Jag tänkte nog att det kunde bli lite diskussion, men det är ju inte nåt fel med det... Jag vill gärna ha sagt, att jag inte menar att man kan ha "fel" eller "rätt" om exempelvis skärmgallermotstånd, utan det är vars och ens egen experimentlusta och tycke som avgör. Det finns dock bakgrundsfakta som inte alltid kommer fram i alla lägen och då kan det vara kul att röra om lite.


Jepp, diskussion är toppen, det var just vad jag menade också.

Quote:
Klasser är ju väldigt schablonmässigt. Med "A" menas att röret/rören drar ström under hela signalperioden och att viloströmmen i princip nånstans emellan topp- och minimivärde under en signalperiod. Klass "B" används bara i push-pull och slutsteget är då satt med sådan bias (fast bias nästan alltid) så att rören nästan leder växelvis, dvs mycket låg tomgångsström och när styrgallren svingar så stryps det ena röret medan det andra går mot toppström. Klass "AB" är ett mellanting och kan faktiskt utföras som katodbiaserad krets, men oftast fast bias. Hur man kallar det är ju inte så kinkigt; ett schema reder ut de flesta frågetecken...


Mitt påpekande var väl också lite för diskussionens skull också. Jag tänkte närmast på det att när man talar t.ex om det att röret drar mest ström i viloläge så beror det som jag ser det på biasmedtoden, inte på klass. T.ex ett SE slutsteg har väl sällan så mycket annat val än att operera i klass A, men behöver inte nödvändigtvis köras med katodbias. Medan ett push-pull slutsteg med katodbias, precis som ett dito med fast bias, kan drifta mellan klass A och AB. Såvitt jag begriper.

Ofta ser man ju folk (och tillverkare) som säger klass AB när de menar push-pull med fast bias, och klass A när de menar katodbias (AC30 är ju en klassiker). Har till och med sett förstärkare som som haft en brytare för "half power class A", som i själva verket var en brytare för att köra slutrören (push-pull) i triodkoppling.

_________________
"Hey mister turn it on, turn it up, turn me loose"


17 Jan 2019, 17:46
Profile

Joined: 21 Jul 2015, 12:14
Posts: 1226
Location: Vallentuna
Post Re: Rörstress
Jo slutstegsklasser blir lätt lite vimsigt... I ljudindustrin har man ju inte direkt gått in för klass B utom i specialfall med krav på energihushållning (batteriradioapparater m.ä. och liknande), eller fall med mycket stora uteffekter. Jag har nog oftast uppfattat klass A som att man menar att slutröret jobbar inom den rakare delen av sin karakteristik och, som du säger, det är ju enda rimliga i single-end. Sedan kan man ju ordna bias på olika sätt. Klass AB betydde nog från början att man hamnade i ett mellanting, där man lät rören jobba även inom den krökta delen av karakteristiken (mot strypsidan, så att säga) i och med att "det andra röret" jämnade ut signalen så det ändå lät bra. Drivkraften att gå mot AB-B var säkerligen att man sparade energi i tomgång, vilket var viktigt i PA-system och annat som var igång jämt (många drifttimmar), inte att det skulle låta bättre... Och i klass B kan man få ut häpnadsväckande effekt med standardrör.

Om man använder katodbias i ett push-pull steg, kan man precis som du säger få en form av "flytande" arbetspunkt så att steget liksom glider in i klass AB vid större signal; ganska bra funktion, egentligen.


17 Jan 2019, 18:21
Profile WWW

Joined: 28 Dec 2007, 10:24
Posts: 1478
Post Re: Rörstress
..och där hamnar vi i närheten av Vox AC30 igen, som av en händelse, mr Shoegazer.

AC30 är väl arketypen av stärkare som stressar rören till max.
Katodbias som som är felställd från fabrik gör att rören går riktigt hett redan på tomgång, sen en ganska aggressiv fasvändare som stressar dom rejält när det spelas, åsså en supertaskig ventilation (by design) som kokar det som är kvar av rören när dom jobbat klart - dvs även i pauserna. Jag vet inte hur många gamla AC30 jag haft inne som man fått spetta loss från bottenplattan p g a smält vax från trafon..rören i dessa har i regel varit helt bortom räddning när dom gått så hett. Ja, det gäller gamla 60-talare. Dom nyare har aningen bättre ventilation.
Tror att Randall Aiken skrivit nåt om det där med klass A vs AB i gamla AC30.

Jaja. Rörstress var det vi pratade om :-)


17 Jan 2019, 22:56
Profile

Joined: 27 Dec 2007, 17:17
Posts: 2062
Location: Tjörn
Post Re: Rörstress
lampuradio wrote:

Tanken att skydda slutrören med hjälp av serieresistorer till skärmgallren kan bara ha relevans om man har drivspänningar som ligger högre än vad som specats som max av tillverkaren för rörtypen. Då klipper man lite av (möjligen) skadliga toppströmmar till anod och g2. Är drivspänningarna inom specen, behövs de inte, åtminstone inte av den anledningen. De tillverkare som lägger in sådana motstånd har nog noterat att ljudet vid stark utstyrning/överstyrning blir angenämt och därav att motstånden finns där. Motstånd mot g2 för att minska risken för RF-självsvängning är en annan grej och de är motiverade på vissa rörtyper vid vissa driftförhållanden. Oftast är vädena för sådana motstånd låga. De högre värden jag sett föreslagna här och var kommer att påverka rörets linjäritet vid stora signaler och därmed ljudet. Det är såklart inte fel att ha sådana, men jag menar att det kan vara vettigt att ha själva läget klart för sig, om man är rädd om rören.


Tack, intressant!

Det vill säga, i min Dynacord som jag pratar om i den andra tråden "bredvid" så menar du att det inte behövs något SGM? Jag misstänker att det är mycket välkonstruerat och noga uttänkt, och det finns som synes inget i original.

Konstruktionsmässigt skiljer det 8 V mellan anod och skärmgaller, om det är mycket eller litet överlåter jag till andra.

De rör som ska sitta i är (troligen) originalrör, Valvo EL34or. Jag vill förstås ge dem ett värdigt liv på gamla da´r så om det är en fördel kan det kanske vara idé?

_________________
/Lennart


17 Jan 2019, 23:07
Profile

Joined: 21 Jul 2015, 12:14
Posts: 1226
Location: Vallentuna
Post Re: Rörstress
Custom Sam wrote:
lampuradio wrote:

Tanken att skydda slutrören med hjälp av serieresistorer till skärmgallren kan bara ha relevans om man har drivspänningar som ligger högre än vad som specats som max av tillverkaren för rörtypen. Då klipper man lite av (möjligen) skadliga toppströmmar till anod och g2. Är drivspänningarna inom specen, behövs de inte, åtminstone inte av den anledningen. De tillverkare som lägger in sådana motstånd har nog noterat att ljudet vid stark utstyrning/överstyrning blir angenämt och därav att motstånden finns där. Motstånd mot g2 för att minska risken för RF-självsvängning är en annan grej och de är motiverade på vissa rörtyper vid vissa driftförhållanden. Oftast är vädena för sådana motstånd låga. De högre värden jag sett föreslagna här och var kommer att påverka rörets linjäritet vid stora signaler och därmed ljudet. Det är såklart inte fel att ha sådana, men jag menar att det kan vara vettigt att ha själva läget klart för sig, om man är rädd om rören.


Tack, intressant!

Det vill säga, i min Dynacord som jag pratar om i den andra tråden "bredvid" så menar du att det inte behövs något SGM? Jag misstänker att det är mycket välkonstruerat och noga uttänkt, och det finns som synes inget i original.

Konstruktionsmässigt skiljer det 8 V mellan anod och skärmgaller, om det är mycket eller litet överlåter jag till andra.

De rör som ska sitta i är (troligen) originalrör, Valvo EL34or. Jag vill förstås ge dem ett värdigt liv på gamla da´r så om det är en fördel kan det kanske vara idé?


Som sagt, seriemotståd mot g2 är inte fel i princip... Det finns dock många handboksexempel där man har samma spänning på g2 och anod., så det är heller inte ett fel, i princip. Just här finns lite skillnad mellan beam power tubes och "äkta pentoder" i och med att beamrören har ett g2 som avsiktligt är lindat så det sitter precis i skuggan av trådarna i styrgallret - det drar mindre ström generellt än g2 i pentoder där gallren inte är arrangerade på det sättet. Flera exempelkretsar med beamrör har rätt hög Ug2 (se handböckerna).

Om det funkar (låter) bra med serieresistor till g2 så kan man ju ha det. Det finns varianter där man har resistor och även har en konding från g2 till jord, för att minimera inverkan på ljudet men ändå få en spänningssänkning (många småsignalsteg med pentoder har den kopplingen). I ett slutsteg kan man ju då ha ett par kOhm till g2 och en 8 mikroF konding till jord, som exempel; då avkopplas växelspänningen som uppstår på g2 och man tar ner DC lite.


18 Jan 2019, 11:33
Profile WWW

Joined: 27 Dec 2007, 17:17
Posts: 2062
Location: Tjörn
Post Re: Rörstress
Tack för infon!

En variant som varit uppe till diskussion många gånger här på forumet, och som har ett antal tillskyndare är att koppla en zenerdiod på typ 25 V i serie med ett litet SGM på typ 100 Ohm i stället för ett större SGM.

Ska innebära att skärmgallret aldrig hamnar på "fel" sida spänningen för anoden utan har ett behagligt liv. Dock, slutsteget blir lite "rapparer" vilket kanske inte är det man vill? Mindre kompression m.m.
Synpunkter på en sådan setup? :)

_________________
/Lennart


18 Jan 2019, 15:04
Profile

Joined: 21 Jul 2015, 12:14
Posts: 1226
Location: Vallentuna
Post Re: Rörstress
Synpunkter kan jag ju alltid ha...

Först ser jag inget fel i att ha en skärmgallerspänning som är högre än anodens, under en del av "arbetsperioden" alltså. Det är oundvikligt om man har liten skillnad från början att anoden går ner under Ug2 momentant. Jag vill gärna poängtera, att rörets "överföringsfunktion", alltså kurvan som beskriver anodströmmen som en funktion av styrgallerspänningen, är sann bara under förutsättning att Ug2 är konstant. Den kurvan har ett linjärt område som är det man använder i normala fall, men, som sagt, om man låter förutsättningarna vandra stämmer den inte alls längre. Det finns inget fel eller rätt här, det handlar om vad man gillar att höra.

Om man faktiskt tittar på hur anodspänningen svingar över en period i ett vanligt rör, som 6L6 med anodlast 2500 Ohm, så ser man att om man har B+ 250 V, så går anoden från c:a 50 V till c:a 450 V vid max utstyrning. Under den ändringen förutsätts Ug2 vara konstant på 250 V. Om g2 skulle följa anoden, så talar man närmast om en sorts triodkoppling och det är ju inget fel med det. Däremot får man inte ut full effekt. Strävan att hålla Ug2 lägre än Ua är inte ett generellt krav, det handlar hela tiden om vad röret är specat för. Det allra mest exklusiva är ju såklart att ha stabiliserad spänning till g2, då vet man hela tiden vad den är, men så bygger man inte konsumtionsgrejer.

En zenerdiod ger ett stadigt spänningsfall från B+ oberoende av strömmen, men om B+ ändras, ändras även Ug2; jag ser egentligen inte nån generell nytta, men allt beror (tjat, tjat) på hur maskinen är byggd avseende nivåer på B+ och vad rören är specade för. Jag har själv gjort en speciallösning med rätt hög anodspänning och ett stabilisatorrör i serie med g2, för att få ett stadigt drop på 85 V (funkar ju som en Zener). Det var bara för att hålla mig inom rörspecen för QQE-03/12, som kan hantera 300 V på anoderna men bara 200 på g2 (jag vet, en bisarr variant men funkar OK).


18 Jan 2019, 18:12
Profile WWW
User avatar

Joined: 13 Jul 2010, 13:24
Posts: 2991
Post Re: Rörstress
I sammanhanget kan man ju också fundera på vad som händer vid ultralinjär koppling. Då borde väl g2 följa anoden, och följaktligen åstadkomma linjäritet? Och på sätt och vis bli en blandning av pentod och triod.
Och vad innebär det i termer av rörstress?
Jag har alltid utgått ifrån att UL är hälsosamt för rören, men ibland ser man motsatt åsikt.

_________________
"Hey mister turn it on, turn it up, turn me loose"


20 Jan 2019, 15:01
Profile

Joined: 21 Jul 2015, 12:14
Posts: 1226
Location: Vallentuna
Post Re: Rörstress
Lynxtrap wrote:
I sammanhanget kan man ju också fundera på vad som händer vid ultralinjär koppling. Då borde väl g2 följa anoden, och följaktligen åstadkomma linjäritet? Och på sätt och vis bli en blandning av pentod och triod.
Och vad innebär det i termer av rörstress?
Jag har alltid utgått ifrån att UL är hälsosamt för rören, men ibland ser man motsatt åsikt.


UL jobbar ju med att g2 är anslutet till en tapp i primärlindningen på utgångstrafon. g2 följer alltså anoden till viss del. Om de vore satta på samma tapp, skulle det vara det som kallas triodkoppling, men med placeringen på x % av anodlindningen, är det ett mellanting, precis som du säger. Vissa rör lämpar sig tydligen för detta system (KT88, EL84 etc). Det finns en vits, åtminstone i HiFi-världen med att röret agerar lite som en triod, i och med att det får en lägre inre resistans, vilket kan anses vara positivt för drivning av högtalare (man brukar tala om dämpfaktor). En pentod har mycket hög inre resistans och låg dämpfaktor. De flesta förstärkare med pentoder eller beamrör i slutsteget har nån liten motkopplingsslinga, vilket skapar en bättre dämpfaktor. Trioder i slutsteget är kanske lite häftigt, men rätt dyrt och kanske inte det man tänker på för gitarrförstärkare i första hand.

UL borde minska toppvärdena för ström till g2. Huruvida detta faktiskt är "snällare" så att det ger nån skillnad i livslängd vågar jag inte uttala mig om. Ett faktum är ju att det finns många som anser att ljudet blir väldigt bra. Troligen får man också lite mindre känslighet för mismatch med lasten och det är ju bra.


20 Jan 2019, 16:24
Profile WWW
Display posts from previous:  Sort by  
Reply to topic   [ 16 posts ] 

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 19 guests


You cannot post new topics in this forum
You cannot reply to topics in this forum
You cannot edit your posts in this forum
You cannot delete your posts in this forum
You cannot post attachments in this forum

Search for:
Jump to:  
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group.
Designed by ST Software.