Re: Tips för att modda ibanez
Pandoras box.
Detta kan inte summeras enkelt,men..skall försöka göra det någorlunda komprimerat.
För det första,en James är inte en stack överhuvudtaget. Vi säger ton"stack" som effekt av att vi i Fenders,Marshalls,Vox´ar osv "ställer" tonpottarna på varandra rent elektriskt. Uppifrån och ner så att säga. Därav namnet stack.
Så arbetar inte en James alls.
En konventionell tonstack innebär begränsningar i min mening. Jag kan bara få den att göra så mycket,sen är det färdigt. Därför kompletteras ofta den formen av tonkontroller med högpass som lågpassfilter å gud vet vad i den riktningen i våra kära gitarrförstärkare.
En James största tillgång,i min mening,är dess flexibilitet. Genom att variera lite komponentvärden i den kan jag få en tonkontroll som nära nog gör "allt".
Däri det finurliga. En James är traditionellt eg bara två pottar. Bas och diskant,men genom att komplettera de pottarna med tex en "balanspott" och i sin tur tex en 6 läges vridomkopplare samt en miniswitch så har vi helt plötsligt skapat ett rent monster till tonkontroll vs alla "vanliga" varianter. Till den grad att det finns ingen parallell.
Givetvis går detta att iterera fram med datorns hjälp men jag får i det addera att det finns inget som slår att kunna prova det hela i praktiken.
Som fotnot i sammanhanget TROR jag att det är så att det att James inte används i större utsträckning än den gör bottnar i två saker. För det första ÄR den mer komplex i sitt arbete än en konventionell stack vilket ger att det blir få mekar som tar sig tiden att verkligen lista ut hur den fungerar,och iom det vad den kan fås att göra.
För det andra är de..skall vi kalla det stereotypa setups av James som finns online allt annat än riktade mot gitarrsound vilket gör att de som provar med dessa setups snart nog tappar intresset.
En ggn i tiden fick jag en hel del kritik för att mina sound var väl midfokuserade. Det var i sig rätt,men bottnade i att min åsikt är att gitarren är ett midorienterat instrument och tillika den gode Edith Piaff en ggn i tiden..."använd dina fel,använd dina defekter. Det är då du blir stjärna".
Nu har det aldrig legat i mitt intresse att skapa maskiner som är för "alla". Gör fortfarande inte,men genom att från de tidiga alstren ha adderat funktioner så har de James jag puttar ihop idag en bredd som få andra lösningar på tonkontroll kommer i närheten av. Aleks "Zagray!" både gör och passerar,men..kanske inte så konstigt då att han varit,och är,min ledsagare i detta.
En väl designad James kan ge dig allt ifrån Fender scoopade sound till ren mid hump. Det senare ett rent förträffligt sätt att tex skapa strängseparation under tyngre doser av dist. Iom att vi filtrerar som vi gör..så kan detta...skall vi kalla det "justeras" under drift.
På sitt sätt är väl en James kusin i form av en Baxandall en än mer elegant lösning egentligen,och en Bax kan utan tvekan fås att agera på samma vis,men med det abret att det lilla jag plockat med de (återigen på Aleks initiativ) så har jag insett att det faktiskt finns tonkontroller som går att göra för gitarrbruk som är FÖR effektiva. Mao kräver en Bax,det lilla jag lekt med de,mycket större kunskap kring vad som i effekt blir gränsvärdena,varför jag envisas med att fortsatt använda en James. I mitt tycke helt enkelt för att den...räcker till,å lite till.
En Bax,såsom aktiv lösning,har givetvis även kontrollerbar feedback och därmed...kan gainförluster inte bara beräknas utan även styras. Frågan det presenterar,som jag ser det,är ifall det behövs.
Men ja.
Det finns TONVIS att vinna i att tex utmana en James och implementera den i en gitarrmaskin. Den som rynkar på näsan åt det faktumet vet inte bättre helt enkelt...
James såväl som Baxandall är två relativt sett eleganta lösningar för vårt bruk med en rent ENORM potential.
_________________jesper@by-racing.seRacing amps-like having bacon...for your ears.