En alldeles väldigt oläglig liten förkylning sätter en del stopp för framfarten med denna pjäs,men det är ju vad det är.
Grunnat lite. Tycker konceptet med frilagd PCB brister en del i säkerhetstänk,och faktiskt av rent produktionstekniska skäl lite i andra led med.
Att ha ca 380VDC frilagt som där e känns ju inte direkt som den mest genomtänkta lösningen. Förvisso att det hela skyls inuti en combo normalt,men lika fulla förbannat känner jag att man genom att tänka en liten stund till och genom att addera en sketen plåt hade kunnat göra det hela bra mkt mera elsäkert.
På det...maskinens hjärta är ju utan tvekan dess mönsterkort. Så e re,och på ett mönsterkort hittar vi givetvis ett jordplan. Så långt allt väl och ve men...
Nu är chassits sidor av eloxerad aluminium och se eloxeringsskikt leder inte speciellt bra. (inte alls)
Ok?
Mm. Man har tex förlitat sig till metall/metall kontakt i det att utgångsjacket alltså saknar "jord" anslutning. Dvs det leder en enda kabel till jackets spets. OT´ns chassi anslutning sitter som tidigare nämnts dragen i ett lödöra på en av de skruv som håller samman lamellpaketet på OT´n. Därefter sitter OT´n fast i ena chassie"plankets" sida medelst en vanlig vinkel och M4 skruv.
Då inser man ju ganska snabbt att det inte direkt är optimalt som lösning iom att elox lagret som sagt inte är ledande. Man har INTE gjort rent från elox där OT´n skruvas fast så tro fan att det saknas kontakt bort mot utgångsjacket.
På det är det enda man använt för att säkra kontakt mellan jacket och aluminiumet som ena "planket" utgörs av under elox skiktet en helt vanlig taggbricka.
Lika illa ställt är det eg på andra planket,där vi hittar pottar mm. Enda som säkrar metall/metall kontakt mellan pottarnas hus och planket är en sketen metallbricka. I det fallet iofs inte lika illa iom att det inte direkt handlar om ngr strömmar-vis a vis det med utgångsjacket.
Etter värre är då att maskinen använder skyddsjordad kabel och skyddsjorden är dragen i en av skruven som håller OT´n mot dess plank. DOH!
Japp. De två M4 skruven ni ser i plankets ovankant är det enda som säkrar OT´n dels rent fysiskt men även det enda som säkrar galvanisk kontakt mellan OT´n och planket ifråga...å i sin tur skyddsjorden ut mot resten av maskin.
Faktum e att när jag begrundar detta känns det förbannat o-tyskt! Hm.
Å se det blir värre.
Det lite bredare där av kopparmasken går i princip runt hela PCB´n,med ett avbrott ute vid inputjackens kortsida. Kom nu ihåg att anodiserad/eloxerad aluminium INTE leder i sitt elox skikt.
PCB´n sitter skruvad mot respektive plank med 3st M3 skruv. Helt blottat. Mao är det ENDA som förbinder PCB´ns jordplan med chassiplanken,och i dess förlängning skyddsjord osv,de skruven...å se där är då ALLT annat än rengjort från eloxskikt för att säkerställa galvanisk kontakt.
Hm.
Maskin skall som sagt förvandlas i vad den är kapabel till. Där har jag mig allaredan en hygglig idé om hur det skall ske. Enda jag eg inte gjort klart för mig är om jag skall bibehålla reverbet ELLER använda den flaskan för att driva en loop istället. Vidare,vid kontroll,så verkar det ha varit lite hipp som haver vad avser om flaskan som skall sköta reverbet skall vara ett ECC-82 eller ett ECC-81.
Radiomuseum mfl anger 81...men att det sitter ett Heraton märkt ECC-82 i min maskin här står väl oxå helt klart.
Oavsett är det en helvetes massa trioder och de glättas medelst enbart de kannor ni ser i bild. Dessa är på 2*32uF styck. Dvs att slutrörens anoder och g2 glättas av en och samma smäll om 32uF varvid nästa 32´a servar ECC-82 som sköter reverbet. Därefter har vi två smällar kvar till PI och resten av preampen,in alles 6 trioder.
Finns en gammal sed som säger att det är vist att inte lasta en smäll med mer än 2 trioder så...det där i bild räcker helt enkelt inte.
Samtidigt är det så att det inte finns mer utrymme i PCB´t att installera en kanna till.
Så nu tänker jag såhär då va...
Jag "försänker" PCB´n in i chassit en bit via vanliga M3 distanser. Behöver inte vara ngr märkvärdiga avstånd utan bara så att PCB´n inte blir helt frilagd upptill,och därmed farlig ur perspektivet elsäkerhet.
Därefter..klippa till en plåt...där det tas hål för flaskorna,de är ju ngr stycken,och denna plåt skruvar jag sedan ihop det hela med.
Rent strukturellt har jag då skapat en form av monocoque/fackverkskonstruktion som rimligen blir BRA mycket starkare ur alla perspektiv.
Givetvis får jag då göra rent i skruvförbanden som används så där FINNS galvanisk kontakt men för att säkra det hela till 100% ur det perspektivet blir det små lödöron mot rengjorda punkter på planken som gängats M3 och där skruven som används sedan säkras med mutter.
Glättningen flyttar jag på. Har handlat ett gäng 50uF+50uF/500V JJ kannor som jag installerar i det bakre planket. Gör att den biten blir ungefär som originalet,bara flyttat på.
Som det är nu vad avser kontakt mellan PCB´n och OT´n (dvs ingen alls) så innebär detta RIMLIGEN att maskinens NFB inte heller är med i matchen. Så..den biten får oxå hanteras.
Vid närmare kontroll visade sig rörsocklarna vara iordning i så måtto men..smutsiga som fan. Nikotin osv antar jag och istället för att överhuvudtaget bemöda mig med den skiten så vart det nya keramiska dito. Lika gott..
Allt eftersom PCB´n avfolkas gör jag rent kopparmasken med 400 våtslip+ vatten+ diskmedel. Funkar skitbra och ger rena ytor på PCB´n att arbeta ifrån.
Bias så.
I min enfald förutsatte jag att potten som satt där var till att reglera negativ förspänning med. Så var nu inte fallet utan den potten justerades balans med,mellan de två sidorna av slutsteget! Jaha liksom?
Allt i komponenter känns rätt gammalt så... Vad jag gjorde var att ersätta hela lortet och i samma veva göra om den biten med balans till individuellt justerbar bias per sida av slutsteget istället. Var enkelt nog och ser ärligt sagt ganska samlat ut till slut ändå.
Själva förvandlingen så,i brist på bättre förklaring,handlar i huvudsak om att sätta om komponentvärden. Det och att göra om PI´n till antingen en LTP eller en Paraphase. Original är det en DC kopplad concertina fö..
Mycket riktigt visade sig respektive tonstack hänga på 1a stegs anod och vad vidare är så är stackarna i sig inget kort på direkta kopior på Fender maskiner från tiden. Rakt av,ner till 6,8k "mid" resistorn.
Vid kontroll visade sig fö värdena för respektive ingång vara lite...udda. 220k i stopper och 100k i läcka. Dvs totalt 320k i läcka då...
Reverbet sen.
Efter lite rotande i lådan hittade jag originalet,som är ngn sådan där billigare japansk historia,och såg till att koppla in detsamma.
Nah. Nog för att det fjäderreverbet låter det med men...den Accutronics tank jag hade rotat fram lät BRA mycket bättre. Frågan jag ställer mig är då ifall man skall bibehålla reverbet eller om man skall skrota idén i sig och låta den flaskan vara ngt som driver en seriell loop istället.?