Nu blir det reklamfilm...
Näfan.
Denna gången kommer det handla om en
lite modernare,tysk,maskin. En Solton BV-60.
Köpte ju mig en dylik på tyska e-bay härförleden och idag dök den upp. Den auktionerades ut som "dead on arrival" (dvs trasig).
Solton är alltså ett företag som finns kvar än idag,om än att det är mindre känt i Sverige. Primärt,i likhet med tyska Dynacord,sysslar de numer med PA grejer så denna BV-60 är en av relikerna i deras fall. BV för bas...mao fanns det en GV med.
Hur som helst.
Sett dessa passera revy med jämna mellanrum och varit lite nyfiken på de en längre stund,å se nu dök det upp en trasig till en rimlig peng så det var väl inte mkt att spara på liksom.
BV som GV har ett rykte som e sådär. I grunden,som jag förstått det,bottnande i att de lite senare maskinerna använde lytar mm som kanske inte var från översta hyllan vilket medför att dessa maskinerna idag behöver renoveras. Betänk då hur bortskämda tyskarna är med sådant..så kanske det klarnar lite.
På det är de senare maskinerna även kretskortsbaserade,vilket då denna tidiga maskin jag lagt vantarna på nu INTE är.
Japp. Bakstycket saknas. I ljuset av att det ligger exponerade lödpunkter mm som det gör får det med bakstycke helt klart hanteras. Punkt och slut...
Mm. En tidig Solton BV är alltså inte turret eller tagboard baserad utan i sanning en point to point maskin. Dvs att man utgått från lödlist..
Gott om plats och någorlunda genomtänkt får man nog säga.
Maskin är...designad lite utanför det normala tänket. Chassit tex är baserat som i moduler,vilket innebär att man skruvar loss bottenplattan...som även utgör faceplate osv,lossar ngr kablar...åsså har man hela innankråset liggandes på bänken helt öppet.
Lättservat som fan helt enkelt!
Trafona i den här prylen e fanimig av det mer rejäla slaget för en "50 wattare" skall sägas. Direkt gigantiska rent av.
Det som gjorts sedan tidigare var att man bytt en stående kanna,resten av de var originalen. Om ni kikar på schemat som finns att hitta online ser ni vad vidare är att stand-by klipper lite annorlunda den med...
Jahaw. I alla fall. Kollade av lytarna...och mkt riktigt var en av de ledsen. Den näst längst bak i bild ser ni tydligt att den har "öppnat" sig. Såpass att den inte ens gav värden med ESR mätaren. Mao..snabbt byte. Ambitionen här var ju att se om skrotet lever,alls!
Tvätt. Mycket gammal smuts,nikotin osv var det.. Men vad vidare är så ser ni ju tydligt vilken väg strömmen tagit vid tillfälle. Mao anledning att undra varför..
Mkt riktigt visade det sig då att det satt ett antal skottade delar i maskinens biaskrets. I den vevan som bias ledsnat så hade SGM skottats med... Så..friska grejer å på´t igen..
Mm. EN av "poly" kondningarna hade ledsnat med. En gammal Wima,vad annars,och det var maskinens ENDA sådan. De guldfärgade Siemens ditona är hur friska som helst...osv.
En BV-60 innebär alltså ett par EL-34...en ECC-83´a som utgör concertina och driversteg...åsså ytterligare en ECC-83´a längst fram som ger ytterligare två gainsteg som utgör preamp.
Ok. Så då vart vi framme? Japp,på med pilen Palle...i väggen med nätkontakten å..jojamensan. Nu e re då så att DENNA BV-60 enbart har tappar för 220VAC vilket innebär att B+ bar iväg till rätt spik 500VDC under last. Cool enough,för nättrafon är såpass redig att det skiljer då fan inte många volt mellan stand-by och igångslagen maskin i tomgång.
Å...det ÄR en "bas maskin". Så..så länge man lirade rent på den får sägas att den faktiskt gjorde det rätt snyggt. Tycker jag allt. Inget att skriva hem om men..gott och väl godkänt.
Däremot...när man vred vidare på volympotten...fy fan! Alltså...en "pushad" BV vart fan ingen rolig historia!!!
Iom att maskin nu var igång,och stabil,så förlustade jag mig med att ge även andra steg en 22µF lyt över sin katodresistor,och nu gick det väl iaf att ratta fram ngt som påminde om "gammel dist",men det fönstret var då rakt inte stort inte.
Så. Concertinan är i detta fallet DC kopplad mot sin driver...å där sitter en 2,2k resistor. Bytte den mot 330k,och nu började det väl gå att lira på skiten iaf. Fortfarande inget roligt sett från MITT perspektiv,men så hade den iaf gått att använda.
Nåja.
Man hade alltså vid ngt tidigare tillfälle bytt lyten som utgör första smäll. En redig F&T no less om 2*47µF och de två polerna hade länkats för ~100µF totalt. Allt enligt schema.
Men. Det man hade installerat var en lyt för 450VDC...så den kändes väl sådär!
Överlag får jag nog säga att det känns som det varit iaf två meckar nere i den. Den ene har haft nån form av koll medans den andre varit en typisk "Mr Handyman". Vad jag anser om den senares tilltag behöver jag kanske inte förklara.?
Mao var det dags för andra grepp. Chassit är ju i aluminium och därmed lättarbetat nog så fram med ett par 500VDC specade JJ.
VISSA av dessa (antar senare varianter) är tydligen UL kopplade. Denna är då rakt inte,men lika fulla fast tas spänningen för g2 ut vid utgångstrafons CT. Väl och ve med det,och därifrån till en droppresistor som då leder till slutrörens SGM.
Dilemmat ligger i att det enda som ser glättning i hela den serien är CT´n för utgångstrafon.?
Ok?
Följdriktigt läggs detta nu om...
Iom det ser chassit ut sådär sedan ikväll. Jag hoppas till att börja med kunna bli kvitt lödlisten till höger,där alla dubbel axialkannorna satt original. Dessa är nämligen lite annorlunda glättade med...en triod per utgång,that´s it.
Nu blir det då mer konventionellt vad avser dessa bitarna.
Vidare ser ni att trimpotten längst upp till vänster vid slutrören är bytt. Biaskretsen är konstruerad så att den där trimpotten ligger i serie med AC spänningen som tas ut,och den var väl redigt tilltagen kan jag säga. Betvivlar starkt att den var originalet. På de schema som finns online anges den till 220k,vilket e rena tramset i ljuset av att där kommer ung 60VAC...den som satt där var på 100k...vilket är rena tramset det med.
Slutgiltiga lösningen nu,efter att ha mätt DC resistans för den trimpott som var till knappa 15k,är en trimpott om 22k. Ambitionen är givetvis att ge det hela bättre upplösning. Som det var kan man lugnt säga att det vart fan inte mkt man vred "mängd"potten innan det barkade iväg alldeles.
Sedan sitter det en "balanspott" nere i lödlisten mellan slutrören,och det är med den man i sin tur justerar den individuella balansen mellan flaskorna. Systemet påminner en hel del om det vi hittar i tex FBT-500 mfl bara det att det alltså sitter en "mängdpott" på AC sidan av det hela.
Även dioden som satt i biaskretsen var halvledsen...så det bidde en ny i form av en N4007´a...
Å sen..den skarpögde ser att där redan sitter en novalsockel till. Solton har i sin visdom faktiskt redan gjort plats för det!
En sista reflektion,såhär efter första dagens kelande,är att tonkontrollerna visade sig vara mkt effektiva må jag säga. Iaf för att vara en vanlig passiv lösning.
Nä. Det blir nog bra det här,tids nog. Skulle jag datera den baserat i typen av pottar,hur den är byggd osv så...det råder lite delade meningar om när Solton sjösatte dessa. En sak är klar och det är att det är en tidig maskin. Vissa menar att Solton,som fö ligger i Bayern,började producera dessa redan 1967. Andra säger 1970.
Oavsett,det är i det häradet denna är tillverkad iaf. Så mycket står klart.