Mmm. Är väl typ som den del av berusningen då man liksom "lättar" lite och skiter i konsekvenserna.
Den negativa lider man sig bara igenom i bästa fall. Söderut gillar jag ofta, varmt och skönt då.
Men för att vända magen upp igen och flyta vidare, jag anar att Folkesson skulle ge dig helt rätt vad gäller signalnivåer
och val av resistorvärden för att få mer dynamik i katodföljaren. Jag tror att i hans Eternal Classic Mod
så ingår just detta. Jag har själv testat att ändra olika värden på både anodresistorn och på katodresistorn,
och kombinationer. Med den typ av dist jag själv är ute efter, inte "high gain", så hamnade jag till slut ändå
på ursprungsvärdena.

Det hänger väl mer på att se till att inte mata för stor amplitud in i KF vilket redan standard "Marshall" gör....

Det hänger också ihop med förhållandet mellan drivande stegets anodresistor och KFs katodresistor och även gridstopper. Det hela påverkar förhållanderna bakåt, dvs drivande stegets arbetspunkt. Ändrar man en av resistorerna så påverkas både drivsteget och KF.

Jesper, har du nå'n gång testat att sätta mastern efter katodföljaren och före tonstacken?
Det kanske är en sak som gör att man kan undvika det man eventuellt inte gillar med vad
katodföljaren gör med en signal som dras i dist. En kille på ett forum kollade upp hur signalen
betedde sig med och utan tonstack inkopplad, och att det var dess kapacitanser som "ställde till" det.
Tyvärr inga bilder på det.

Om man nu gör så att man inför en spänningsdelning före TS så KF ser kanske 500k
så kommer signalen ur KF att se annorlunda ut vid dist.
Tror nå'n av de här high-gain moddargrabbarna gör nå't liknande, t.ex. i Chupacabra,
men i den så lastar TS KF som vanligt vid högt pådrag på mastern.

Mnja.
Jag hör dig Mats.
Om du gör så att du googlar fram schemat för Klemt BS-40 så ser du snart nog att de valt en annan lösning än Marshalls klassiska. Var då medveten om att de sett likadana ut sedan 1963 när de lanserades. Den tidigare modellen i form av B40-N är mer klassisk Bassman.

Med det sagt kan jag konstatera att jag lattjat en del med detta med KF steg i Marshall tappning,och då just i ambition av dels det Aleks presenterar och dels kompressionen i sig. Kompressionen på den positiva signalen,och i sin tur det som mest påminner om en studsande boll på den negativa.
Som det sas redan då är det kanske inte direkt ngn dum ide,så länge man nu vill envisas med KF steget-av vilken anledning det nu än vara månde,att tänka i "concertina termer". Dvs,addera en anodresistor,som man väger av rent empiriskt mot katodditon.
Finessen är ju till stor grad fortfarande den att man tar ut signalen på katodsidan.

I sin tur,precis som Aleks säger,en oscilloskop bild säger jättemycket i sammanhanget. Det å ena sidan...det att tolka bilden å andra sidan.
För att vara helt ärlig..jag spenderade mååååååååååånga timmar med att utmana det där innan jag resolut ledsnade.
Rent praktiskt ser jag inte riktigt vitsen i applikationen,men det handlar mer om tycke och smak än fakta. Märk väl....

Som jag ser det är det många som stirrar sig blinda på att förstärkningen av signal alltid är det primära. Som jag ser det är fakta att även med två "lågförstärkande" gainsteg har vi fortfarande signal så det räcker ut ur rövhålet å en bra bit till.
Det är bla det som gjort att jag sedan en bra bit tillbaka är mindre intresserad av sk "mu faktor" än hur den aktuella trioden/pentoden låter och beter sig.
De bitarna då är i SIN tur ganska komplexa eftersom variablerna är så många.

En sak är dock säker och det är att ett ECC-82 tex räcker länge och väl för att skapa signal nog att skicka in i en LTP tex och skapa full utstyrning av slutrören.