Jomen.
Så e re. Detta snabbygge är en kombination av tack å practical joke på samma gång.

En av de Bojare som stått bakom mig sedan dag ett är Galanti,som han kallar sig. Han å hans son "Jay-rude".

Galanti var ju ett numer avsomnat gammal Italienskt fabrikat som tillverkade gitarrer och maskiner i budget skiktet när det begav sig,och maskinerna kunde fås under ett antal namn.
Å..de är verkligen inte roliga. Efter ett vad som kändes som evigt letande efter en Galanti förstärkare så vart det faktiskt vår egen Sture Kvillert som ringde upp mig å frågade om jag kunde vara intresserad i en gammal sunkig Galanti,å...där tar sagan om letandet slut.



Sådär ser en originalare ut i fallet m.bass 30. Man samfraktar alltså låda och topp genom att vända plattan toppen sitter fast i 180 grader,och därmed får man en enda låda att konka på.

Detta rör sig alltså om en hybrid maskin. Innebär att hela preampen samt fasvändaren är kisel,å se så kan vi ju bara inte ha det.



Nu är även detta en stulen bild,mest pga att jag missade att ta en bild av maskin ifråga i det stadiet. Dvs orört.
Hur som. De här maskinerna låter verkligen inge vidare. Skall fan veta. Just det exet jag fick från Kvillert lät faktiskt inte alls...vilket visade sig bottna i en avklippt matarkabel till kortet ifråga. Lättlöst mao,å där fick jag å Sture oss en stund med detta epos till maskin.

Vi stängde så av den.för sista ggn i den skepnaden iaf.



Snabbygge som sagt,varför kablage ligger lite huller om buller men..det funkar iaf. Som synes kapade jag resolut ner originalkortet så det enda som återstod var likriktning samt kopplingskondningarna ut från fasvändaren.

Lytar å det som va var kronslut...så dit med ett par gamla Siemens. Ett hål till en extra noval var redan klart..så det handlade eg bara om att skruva dit en sockel .
De andra två hanterades med ett vanligt konborr. Första jag gjorde efter det var att kolla var glödspänningen tog vägen med de tre adderade rören och spänningsfallet visade sig faktiskt vara högst marginellt. Storleksordningen 0.2VAC. Så..var la bara att köra det.

Kablage ersattes mer eller mindre genomgående och B+ linan byggdes upp snarlikt mot originalet. B+ fö...under last landade det på ~350VDC.

Här gällde säkra kort så PI´n sattes till en LTP och sedan två 6n2p. Ett till PI och ett till två av preampens tre steg. Det sista då...EF-86.



Mjo. En avsevärt roligare syn. Då jag vet att Galanti gillar MÖKKE dist..så sattes det hela upp för att hantera just det.



Jaaaa mina vänner. Ordet vacker e iaf inte det som kommer till sinnes. Man "sticker" alltså ner chassit i spår i cabben som fixerar det hela ganska rejält. Inte mkt mer med det.



..å med det sagt inväntar vi att Galanti kommer å hämtar sin Galanti imorgon...

och som vanligt är Galanti så ruskigt glad och nöjd Tack än en gång Jesper för den här milt sagt stora överraskningen, jag tycker alla skulle ha en Galanti, de gör livet såe möe roligare

Rätt kul - jag fick för många år (15+) sedan hem en halvkvaddad combo med samma "dekor" och utan tillverkarlogga. Den marknadsfördes falskeligen av en privatperson på nåt forum såsom varande en "Mesa Boggie 22-kopia". Köparen blev gruvligt besviken (den lät SKIT..moddad o jävlig), och släppte den till mej för en spottstyver. Jag tog vara på transformatorerna (bra skit!) och chassit och byggde en Matchless Spitfire av den. Tyckte den var för tam, och lade till en extra rörhalva. Och ett foldback-reverb. Ja jävlar...den lever än, och hyfsat välrenommerade bluesgubbar i trakten älskar den. Och ibland tar jag den med mej ut på nåt bluesjam så den får andas. Åsså är det en Galanti. Who would have known.