http://vintageamps.com/plexiboard/viewtopic.php?f=5&t=81668

Här finns två klipp, varav det ena är en motorcity blackbelt. Jag tycker den låter väldigt vintage. Åsikter?

http://www.myspace.com/gudarsskymning

Intressant att höra den enhälliga sågningen av Classic-57, själv kör jag med CS-57 i hals och CS-57+ i stall. Jag tycker att de är bra, men kanske lite väl avrundad topp. Provade löda bort kåporna och då fick jag en gnutta mer briljans på toppen. Å andra sidan är det ju som alltid smaksak och kombination med övrig utrustning... Är nog dags att testa några andra varianter..

Jag har fantasier om att skaffa en gitarr enbart för micktest, exempelvis med ett hål i mitten där man kan plugga in mickar från baksidan utan att stränga om guran, det blir ju inte samma jämförbarhet när man ska stränga om och löda o dona mellan varje mickbyte. Om man får en ledig stund så kanske... Någon som har testat detta eller har bättre förslag på hur man A/B-testar ett större antal mickar?

Intressant att höra den enhälliga sågningen av Classic-57, själv kör jag med CS-57 i hals och CS-57+ i stall. Jag tycker att de är bra, men kanske lite väl avrundad topp.

Trådskaparens fråga handlade om vilka som kommer närmast orginalet , inte vilka som 'låter bäst', tycker C57 är en trevlig mick (förutom vaxet då) och framförallt när den kom på tidigt 90-tal var den en mycket prisvärd och bra komplement.

Tidigt 90-tal??? Jag har ett par från -82, om jag inte minns fel står det 57 ngt på kartongerna (ja, jag har dem kvar...[:I])

Jag tycker inte att det är luddiga, sitter visserligen i mitt hemmabygge av valnöt med ebenholzgreppbräda. Genomgående hals och massor av mässing som det skulle vara då. Sustain i maassor...

De mikarna är faktiskt 28 år nu, och det låter mycket bra om gitarren, säger även opartiska.[;)]

Kan jag ha en annan variant på reissue? De var inte billiga då, klart dyra. Det var ganska nytt att Gibson gjorde kopior på sina egna mickar, men DiMarzio mfl framgångar manade väl till efterföljd...

Om någon vet om det skiljer på dessa RI och nyare RI vore det intressant att få veta!




/Lennart

http://www.specter.se

Jag tycker att det hypas väldigt mycket i PAF-micktillverkare-träsket. Äger en gitarr med original gibson-paf:ar. På trådens fråga kan man svara: Alla, eller Inga. Det är bara att välja. Alla mickar som har en trådlindning mätandes någonstans mellan 7.3 - 8.3 borde falla inom PAF-mickarnas toleransvärden. Spolarna är ganska smala och trånga, man kan inte variera lindningarna så mycket som på fendermickar, som är högre (för det mesta), där lindningsförfarandet kan spela större roll. Jag har testat Gibsons C57, Duncan 59, Sheptone, DiMarzio PAF, Schaller Golden 50's m.m. i min gamla Gibson. Om jag hade gjort testen med förbundna ögon skulle jag förmodligen inte hört nån skillnad på micklarna. Det var m.a.o. ingen större skillnad eller variation. Om det var några mickar jag skulle låta sitta kvar hade det varit Schaller-mickarna. De var så bra att en polare köpte dem av mig. De kändes lite kaxigare. Vad vill jag ha sagt meed detta? Ingen aning, men det finns enligt mig ingen "ultimate PAF-tone". Det är bara att köra. Keep it simple!

http://www.myspace.com/magicjohnssonthemeanmistreaters
I´ve paid my dues I've got the right to play the blues.

Jag är absolut ingen kännare eller utstuderad njutare av PAF:ar, men stämmer in i det Magic sagt tidigare här. Jag har fått testa ett antal gitarrer med orginal-PAF:ar ganska ingående. Lägg till att kombinationen gitarr och mick är viktig så finns det många mickar på marknaden som ger ett ljud ganska nära ett 50 år gammalt orginal. En av mina egna favoriter är DiMarzio PAF, en annan är Duncan Antiquity, två säkra kort. Gibsons Burstbuckers är bra, lite "flackare" och torrare, mer transparent i ljudkaraktären än dessa, strävare och med en aning faddhet kanske på vinprovarspråk i jämförelse med DiMarzios och Duncans versioner. Absolut inget fel, bara annorlunda.

Lundgrens Heaven 57 har också tydlig PAF-karaktär. Klonad från ett antal orginalmickar och handlindad i ordets rätta bemärkelse. Alla läser in sitt ljud i PAF:begreppet, halsmicken är den mest centrala för mig. Lundgrens mick har en snygg krispig diskant som inte är vass, en fin träton i mellanregistret som ger lite träxylofonkänsla, en sammanhållen lite komprimerad bas: Allt man kan önska av en bra PAF-klon.

<font color="red">En helt annan aspekt på den perfekta PAF:en är att väldigt få verkar känna till polskruvarnas betydelse. Tar man sig lite tid med dessa kan en obalanserad och ocharmig PAF-klon bli närmare den perfekta micken.</font id="red">

Polskruvarna? Det är egentligen bara att sätta sig med nya strängar monterade framför sin favoritförstärkare med en bra skruvmejsel och börja skruva. Grundjustera hur högt hela micken står, finjustera polskruvarna inbördes. Om en sträng hörs mer än de andra med obalansen i basen eller vassa peakar i diskantområdet sänk den polen för just strängen som är störande. Höj polen om strängen inte kommer fram eller känns livlös


För ett 10-46 eller 10-52 strängset och Burstbuckers och halsmicken (Burstbucker I) får jag ungefär att låga E gärna skruvas in ett par varv, A stannar i höjd med kåpan, D skruvas ut några varv. G ligger kvar i höjd med kåpan eller höjs en aning, B skruvas in en aning, höga E stannar i höjd med kåpan. För stallmicken (Burstbucker II) är det oftast mer att justera för själva radien på strängarna, definitivt höja D och kanske G något lite, eventuellt sänka någon av E-polerna.

Men hur man sätter polerna är högst individuellt och beror till stor del på micken, gitarren och användarens preferenser. Med ett set 57 Classic i 335:a istället för Burstbuckers i en Les Paul blir antagligen justeringen lite olika för samma gitarrist. Men de flesta har definitivt något att vinna på att skruva lite på polerna[:)]

tidiga 80-tals PAF är 'shaws' , en annan Gibson mick än C57!
Jag köpte 2 när dom kom runt 81!

Ytterligare en sak man kan åstadkomma med polskruvarna är att få ett klarare, lite singlecoil-aktigt ljud om man tar upp alla polskruvarna några varv, då kommer den ena spolen att överväga i styrka och därigenom släpps en aning mer diskant fram.




Intressant att höra, anses de vara "Bra"? Några särdrag? Låter fånigt på ett sätt att fråga om mikar jag haft i 28 år som sagt, men det är kul att höra andras åsikt...[:o)]

Edit: Googlade, det var visst några som tyckte de var bra... 500$ för ett par påstod en. Ser man på...

/Lennart

http://www.specter.se

Jag tror att om man räknar med ett mer allmänt prisindex (KPI) kostar en Gibson humbucker för 600:- 1981 ungefär lika mycket idag.

Ett hett tips är att testa Lundgrens Heaven 57. Har bara hört lovord om dessa men tyvärr inte testat själv. De är gjorda efter att Johan tydligen fick ett par 57 original mickar från Halkan att göra vad han ville med. Woodstock här på bojen har testat och han var lyrisk efteråt.
Johnny